tisdag 30 juni 2009

Hus och mer silvermynt

Uppåkra-bloggen på Sydsvenskan där Karl-Magnus Lenntorp berättar om den pågående undersökningen av vikingatida lämningar har verkligen skötts föredömligt. Nya inlägg ganska ofta och färska bilder från utgrävningen. För några dagar sedan meddelades att man hade hittat ett silvermynt i ett stolphål som man hoppades kunde hjälpa till med en datering av huset. Men det var faktiskt roligare än så. En blixtinkallad insats av en konservator från Historiska museet har kunnat få fram lite mer av ytan och myntet är romartida, med vad som troligen verkar vara en avbildning av en kejsarinna. Vilket är bra då de är lite färre och troligen kommer kunna bestämmas bättre när konserveringen slutförts.

Myntet präglades troligen på 100-talet e.Kr och att det hittats i ett stolphål indikerar möjligen att det rört sig om ett arvegods, eller kanske en upptäckt av en arkeologintresserad viking när det begav sig. Oväntade fynd är alltid roligast.

Sommaren verkar gå i silvermyntets tecken. Kalmar länsmuseum berättar på sin välförsedda blogg om undersökningarna av riktigt häftiga medeltida huslämningar i Prästhag och bland annat det silvermynt präglat under Knut Eriksson de hittat där, myntat ungefär 1000 år senare än det som hittats i Uppåkra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 28 juni 2009

Växtvärk i digitala nätverk

För varmt. För varmt och klibbigt och ingen lust att dricka mer kaffe för hjärnan småputtrar. Dags att gå över till kallvatten och dextrosol för att ta sig igenom dagen.
Almedalsveckan drar igång och på fredagen den 3:e juli anordnar finansdepartementet ett seminarium:
Offentlig förvaltning 2.0 - utmaningar och möjligheter med sociala media och ny teknik.
Lars Lundqvist från RAÄ ska medverka och delge sina och kolelgornas perspektiv på att dra in en myndighet i den virtuella verkligheten. Han är inte den enda arkeologen/antikvarien som kommer hålla sig framme under politik-veckan, på K-bloggen kan man läsa mer om begivelserna som planeras. Trevligt att Ämbetet passar på att utnyttja att man faktiskt finns mitt i smeten.
Även Erik Sällström kommer delta i seminariet om Offentlig förvaltning 2.0. Erik är initiativtagare till Digitala Staten, ett frivilligt nätverk för alla som är intresserade av att diskutera sociala medier, digitala myndigheter, tekniska möjligheter och praktiska problem.

Det har verkligen hänt en hel del i mötet mellan myndigheter, universitet och digitala medier de senaste åren, vilket gruppbloggen Savage Minds också reflekterar över. De tipsar om ett annat nätverk som liksom Digitala Staten skapats på ning.com: Open Anthropology Cooperative. Det nätverket har hunnit växa sig ganska stort vilket också lett till vissa växtvärks-besvär i termer av hur pass mycket moderering av forum som ska förekomma. Tänkvärt och läsvärt av Kerim Friedman.

Fenomenalt bra bloggen Neuroanthropology har postat en lång lista med tips om Public Anthropology på nätet. Helt klart är problemet i nuläget att hinna med att läsa och ta in en bråkdel ens av allt intressant som pågår.

Och i nuläget hinner jag intet - förutom att stoppa huvet under kranen innan jag återgår till mitt "riktiga" arbete. Suck.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

fredag 26 juni 2009

Bara ben? Skallar med en mörk historia

Benbiten - Osteologiska föreningens tidskrift - damp ned i min brevlåda nu i veckan. Den är ett trevligt exempel på hur man med stort engagemang men små medel kan lyfta något som snarast var ett fanzine när jag läste benlära, till en helt okej tidskrift. Ambitionerna är begränsade men genuina, så artiklar i Benbiten skrivs ofta utifrån nyligen avslutade uppsatsprojekt och har ett engelskt abstract. Ett bra sätt att få ut information om vad osteologerna håller på med eftersom fokus ligger på förmedling snarare än vetenskaligt fikonspråk. Ett utmärkt sätt för studenterna att öva sig på att skriva utanför sitt eget fält desutom, som borde genomföras inom fler ämnen och institutioner.

Benbiten kommer numera ut ungefär två gånger om året, vilket är alldeles lagom. Nuvarande nummer (2009/1) är lite av ett specialnummer med artiklar av kultur- och socialantropologer som varit verksamma inom de senaste årens genomgångar av samlingar av människoben från olika folkslag som finns på våra museer och magasin.

Ulrika Persson-Fischier skriver en mycket tankeväckande artikel om repatrierings-problematiken. Hon utgår från Vega-expeditionen och de skallar som Nordenskiöld tog med sig hem därifrån. Det som följer är dels en intressant inblick i hur det är att verka utifrån ett politiskt uppdrag att undersöka vad som ska repatrieras och isåfall till vem, samt omständigheterna och tankegångarna hos de som ledde Vega-expeditionen.

Anna Sofia Hedberg berättar vidare om Nordenskiölds insamlingsstrategi av mänskliga lämningar i Sydamerika, med hans egna dagboksanteckningar som en ganska beklämmande inblick i en tyvärr alltför vanlig inställning till andra folks döda kroppar och lämningar och hans rätt som vit och forskare att ta det han ville ha.

Kristina Helgesson Kjellin beskriver det svenska missinärsparet Lamans samling av kranier från Kongo där de bedrivit sin verksamhet att lära efterblivna afrikaner om moral och etik... Det är också ett talande exempel på problemen med repatriering, dels då staten Kongo numera är delad och dels då olika folk där har olika inställningar till resterna av de döda.

Claes Hallgren diskuterar Eric Mjöbergs härjningar i Australien - en man som framstår som synnerligen osympatisk även i relation till övriga etiskt tveksamma individer som samlat skallar. Han stal och plundrade med full vetskap om att aboriginerna var helt emot detta beteende, och med starkt rasbiologiska motiv dessutom. Men Hallgren (ingen släkting till min sambo) diskuterar även begreppet "vetenskaplighet" såsom det uppfattats både då och nu.

Slutligen är det dessutom en liten debatt i tidskriften, initierad av Magnus Reuterdahl, ordförande i Osteologiska föreningen, med anledning av den utredning HSV nyligen gjorde av osteologiämnet som visade på att samtliga tre enheter lever under "existensminimum". Kommentarer till detta har skrivits av Leif Jonsson osteolog vid Göteborgs Naturhistoriska Museum, Martin Rundkvist arkeolog och redaktör för Fornvännen, samt av undertecknad i egenskap av arkeolog/osteolog och doktorandrepresentant i ett par av HSV:s bedömargrupper i ärendet. Jag går in mer på detta i nästa vecka för nu har jag skrivit långt nog.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 25 juni 2009

Silverskatter och Sigtuna Stad - färska nyheter om gamla ting

Nanoushka Myrberg tipsade nyligen via Facebook om att en ny silverskatt hittats på Öland, den näst största med över 1000 mynt. Jag visar ett TV-inslag från SVT här, dels för att jag får bädda in det och dels för att det är Upsaliensaren Henke Fallgren som intervjuas. Passande, eftersom Henke som skrivit sin avhandling om öländsk järnålder kan ön på sina fem fingrar efter grävningar i bland annat Skäftekärr. Mången Uppsalastudent har upplevt seminariegrävningar med Henke på norra Öland - och inte så få vansinnesfärder i bil på jakt efter en och annan sällsynt fågel... Nanouschka disputerade på gotländska medeltida mynt och har nyligen fått en tvåårig postdoc-tjänst i Stockholm.



Det roliga med myntdeponeringar är att man så ofta får se mynt från många olika regioner och länder. De flesta här verkar komma från England och Tyskland, men även arabiska mynt och ett från Indien(!) vilket definitivt inte är vanligt. Det troligaste är nog att det myntet kommit tillsammans med de arabiska, så det kan inte tas som nåt bevis för att vikingarna tog sig hela vägen till Delhi är jag rädd.

TV4 påstår att de är medeltida och SVT att de är vikingatida. Nu är distinktionen mellan dessa två perioder ganska flytande (*duckar för järnåldersarkeologisk attack*), men eftersom de nämner att ett mynt kommer från Sigtuna så är det inte en jättetidig deponering iallafall. Som av en händelse råkar det ligga en rykande färsk bok om det vikingatida och medeltida Sigtuna på mitt bord. Jonas Ros, som tidigare disputerade på staden och som grävt där en hel del har nu givit ut en ny bok som diskuterar tomtningen och stadsplaneringen, samt olika byggnadstekniker. Han utgår från kvarteret Urmakaren och ett hus som grävdes ut där: Olof Skötkonungs mynthus.
Ros, Jonas 2009. Stad och gård. Sigtuna under sen vikingatid och tidig medeltid. OPIA 45. Inst. för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

En kosmologiskt gynnsam konstellation av böcker och fornfynd med andra ord.
Den kom från tryckeriet i förrgår så vi har inte hunnit ut med information än på hemsidan. Jonas arbetar numera för Kulturmiljövård Mälardalen.

Mer om skattfyndet kan man läsa i Barometern och på Pierres blogg.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 24 juni 2009

Kultur eller natur bakom flickors vetenskapliga bedrifter?

Vill man vara säker på att få uppmärksamhet i media som forskare ska man satsa på att antingen hitta något allmänt förekommande ämne som möjligen kan vara farligt under vissa omständigheter - eller göra en studie som visar att män och kvinnor är biologiskt olika. Det motsatta stämmer inte lika bra. Att komma fram till att något är ofarligt kan vara bra om det gäller alkohol eller godis, och det är inte så ofta internationella medier går igång på studier som inte visar på könsskillnader.

Så det var trevligt att se att Vetenskapsradion lyfte fram en ny studie som just visar hur mycket omgivningens förväntningar och fördomar påverkar slutresultat. Karin på VA-bloggen diskuterar den också och går vidare med att diskutera vissa leksakers utformning och reklamkampanjer och hur de bidrar till att prägla redan små barn på omgivningens förväntningar. Vilket jag som småbarnsförälder med en son och en dotter kan intyga 1000 gånger om...

Karin kastade också ut en fråga i bloggosfären om en ny internationell studie inbegripande 34 länder som hon hört talas om. Den är på gång i PNAS. Den studien visar att stereotypper och ens egna fördomar och föreställningar kan påverka ens resultat både kortsiktigt och långsiktigt. Ed Yong, en extremt duktig vetenskapsbloggare på Scienceblogs har just postat ett referat av den studien - mycket läsvärt. Jag rekommenderar även att alal som är intresserade av dessa frågor läser Yongs genomgång av en annan mycket stor analys av en enorm mängd studier som just visar hur mycket sociala faktorer påverkar flickors naturvetenskapliga prestationer - särskilt fokus på matematik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 21 juni 2009

Om konsten att rensa kloaker med napalm

Man vet att man blivit vuxen när God Morgon Världen i P1 är veckans höjdpunkt. Eller nåt. Det är sällan jag hinner lyssna igenom hela 2-timmarssändningen men det gör inget i sig för det är ofta någon intressant intervju, ett tänkvärt inslag och framförallt en härlig krönikör. Ingen slår vår husgud Ludvig Rasmusson förstås, men Ulrika Knutsson har också kommit att bli en favorit efter hand och de tillfälliga gästkrönikörerna är ofta bra de med. Så det var liksom dubbelt beklämmande i morse, när jag för en gångs skull hade en riktigt supertrevlig frukost (plast-pappas hus i Öregrund, lummig trädgård, solsken och havsutsikt, solen värmer på ryggen), att behöva utsättas för en nästan parodiskt förbannad Svante Weyler. Ännu en inskränkt medlem av kulturella eliten som häller ett öskar galla över "nätet" och den kloak till tillhåll det tydligen är för allehanda anonyma blötdjur. 

Visst - jag är den första att medge att det finns puckon därute som tar varenda chans de får att göra livet surt för andra. Om inte annat så påmindes jag om det när jag idag såg att Magnus Alkarp lägger sin förträffliga blogg på is eftersom han i nuläget varken kan eller orkar hålla stång mot ett gäng kristen-fundamentalistiska nazister som inte står ut med att han i sin forskning visar att hela deras idé om ett överlägset renrasigt Norden vilar på ren kvicksand. Jag hoppas Magnus orkar fortsätta lägga ut lite av sina texter iallafall, även om han nu stänger ned kommentarsfunktionen. Så visst, kloakråttor finns i vårt samhälle och de utnyttjar gärna nätet om det går. 

Weylers huvudexempel verkade däremot mest röra sajter som hänger ut förmodade kändisar med namn när de mer eller mindre trovärdigt misstänks för brott. Att få göra detta som ritkiga tidningar håller sig ifrån (när de inte av misstag påstår att en namngiven kändis är på rehab, eller en LO-ordförande vägrar svara på frågor fast de frågat en okänd kvinna av misstag dvs). Detta är tydligen ett sånt oskick att Weyler jämför det med Stasis angivarverksamhet och undrar varför man inte kan reglera bort det. 

Svante - det är klart att man kan reglera bort det (nästan). Man kan installera enorma databaser som filtrerar allt vad folk gör på nätet, larma polisen om misstänkta termer dyker upp, spara ip-adresser i 10 år så att folk håller sig i skinnet. Frågan är bara om inte det leder till något mycket närmare Stasi än ditt exempel. Om medlen man använder sig av är 1000 gånger värre än det goda resultat man möjligen kan få, är det då värt det? Varför ska vi få skicka post anonymt, ringa anonymt, skriva insändare anonymt, meddela anonymt till journalister? Vi har väl inget att dölja någon av oss? Vi litar väl på Staten och Säpo? Det finns alltid människor som missbrukar de medborgerliga rättigheterna. Om vi satte kameror överallt skulle vi säkert kunna förhindra en hel massa brott - men vi gör det inte därför att... fundera över det svaret en stund Svante.

Sen måste jag säga att det är patetiskt att höra någon bli så övermåttan indignerad över att ett gäng halvkända människor blivit uthängda på någon sajt jag aldrig besökt och aldrig kommer besöka. Visst finns det en stor grupp svenskar som säkert intresserar sig nåt vansinnigt över att en eller annan Stureplans-profil finns omnämnd, men jag vågar nästan svära på att minst 50% av dessa sajters besökare kommer från samma intressesfär av journalister, kändisar, party-proffs och proffstyckare. Få andra kittlas av detta än de som känner de inblandade.

Jag vet inte hur Magnus Alkarp ställer sig till anonymiteten på nätet, han som verkligen har något att klaga på. Jag skulle förstå och sympatisera mer med honom än Weyler om han var negativ. Men till saken hör också att en del av de mordhot han utsatts för har kunnat spåras till ip-adresser och polisen har en utredning på gång. Ni förstår - nätet lyder under precis samma lagar som allt annat i samhället. Om man hotar någon till livet är det straffbart och polisen kan inleda brottsundersökning. Det behövs faktiskt inte i de flesta fall en separat speciell "nät-lag", för vi har redan Svea Rikes Lag. Ni vet, den som även skyddar meddelandefriheten, yttrandefriheten, organisationsfriheten. 

Nina Wormbs skriver jättebra om teknikneutral integritet, Magnus Engblom har ett roligt gästinlägg på Opassande, PJ Anders Linder skriver ett så bra debattinlägg att jag önskar att någon kunde rama in det och skicka till Svante W med rekommenderad post. PJ kanske kan förklara för Svante vad debatten egentligen handlar om, fast han liksom jag verkar börja ge upp hoppet att göra sig förstådd hos människor som sätter fingrarna i öronen och rabblar barnkammarvisor. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 18 juni 2009

Foto + Arkeologi = Skön konst

Är du inte bara arkeolog, utan även fotograf? Har du tagit häftiga bilder på utgrävningar, eller försökt utveckla fotograferandet som ett medium inom arkeologin? Isåfall finns det en chans för dig att delta i en internationell publikation som vill belysa hur fotografering kan berika arkeologin. Colleen Morgan, doktorand vid Berkeley som fokuserat på Ny Media och arkeologi och som driver bloggen Middle Savagery har hjälpt till att dra igång det nya projektet, som också fått sin egen blogg. De letar nu efter bidrag:
We are looking for quality submissions from archaeologist photographers
who are pushing the limits with either analogue or digital photography.
These submissions should include 3-5 illustrative photographs and a
250 word abstract outlining your particular theoretical approach,
methodology, or experiences in the field.
Submissions are due September 30, 2009

Lars Lundqvist, nationen behöver dig.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bloggande högskoleminister

Så vi fick en ny högskole- och forskningsminister igår. Om ni som bor i universitetsstäder hörde några dunsar igår när det annonserades så beror det troligen på att nyheten att vi fått en forskningsminister som doktorerat fick en bunt akademiker att svimma av ren häpnad. Inte så att jag tycker att det är nödvändigt, men det är trevligt att ha någon på den positionen som faktiskt fått en gedigen inblick i den märkliga dimension universiteten befinner sig i. Krantz är statsvetare och doktorerade tydligen i Uppsala dessutom. Jag har ingen koll på den institutionen så jag har ingen aning om detta är goda eller dåliga nyheter för Uppsala - hoppas ingen professor där var taskig mot honom. Isåfall är det dags att skicka en bunt blommor till hans nya kontor...

Än mer intressant är att Tobias dessutom har en mycket aktiv blogg igång, med inlägg flera dagar i veckan. Att blogga är naturligtvis potentiellt känsligare för en minister, men jag hoppas verkligen att han fortsätter att hålla igång den. Jag kan se en enorm potential för både honom och den växande skaran forskar- och studentbloggare. När han säger att han gillar Frankrike så hoppas jag att han inte inkluderar Sarkozys senaste galenskaper rörande internet i sin värdering.

Krantz, Tobias 2002. Makten över regionen: en idékritisk studie av svensk regiondebatt 1963-1996, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 17 juni 2009

Skam den som blir lurad

Jag gissar att nästan alla som suttit och skrivit på forskningstexter en längre period drabbats av den stora "nonsens-nojan". Den närmast förlamande övertygelsen om att man sitter sch skriver ren rappakalja. Företrädesvis i teorikapitel eller tolkningsavsnitten. Lite name-dropping av berömda teoretiker/filosofer, lite snygga zeitgeist-termer, lite försök att skriva något tänkvärt samtidigt som man inser att allt man tänkt sagts 1000 gånger förut och förmodligen bättre och dessutom kan man säkert inte säga något om något iallafall för hur vet vi det vi tror oss veta.....
Och ungefär där är det dags att gå ut och ta en öl eller fem med sina kollegor, kanske avreagera sig på några oskyldiga pinnar i en bowlinghall, eller se en riktigt urbota dum actionfilm.

Föga anade jag att jag faktiskt inte behövde sitta och slita med nonsens-texterna själv, utan att det finns program som tar hand om det nuförtiden. Hemsidor som automatiskt genererar mer eller mindre läsbar fejk-akademisk text. Michael Smith berättar på sin blogg idag om en ny variant av en Sokal-hoax.
One of the new mass-produced Open Access journals published by Benthan Scientific accepted a bogus hoax paper. A Cornell grad student and an editor from the New England Journal of Medicine submitted a paper to the “Open Information Science Journal” titled “Deconstructing Access Points.” The text is complete gibberish; the authors (acting under pseudonyms) listed their affiliation as the “Center for Research in Applied Phrenology” (C.R.A.P. for short).
Vad som är skrämmande med denna händelse är att författarna inte själva skrivit texten, utan just använt sig av en ganska elaborerad textgenerator:
The authors used SCIgen to produce their bogus paper, a text generator that produces context-free prose in computer science in article format, complete with tables, graphs, and references. In other words, the paper produces gibberish that is gramatically correct and looks like scientific prose at first glance.
I detta fall låg problemet helt och hållet i det att redaktören för tidskriften varken själv eller genom någon annan ens kollat igenom texten ordentligt - så bra är inte tjänsten att det inte går att upptäcka om man faktiskt tar sig tid att läsa det hela. Det är sorgligt att farhågor kring lovvärda Open Access-projekt blir konfirmerade på detta sätt, men som Smith påpekar så ligger problemet inte i att det är en öppen tidskrift i sig, utan i det vi kallar peer-review inte alltid fungerar. Det finns åtskilliga exempel på det i etablerade, tryckta tidskrifter också. Men när konkurrensen ökar bland forskare att få publicera sig, och förlag vill tjäna en snabb slant genom att ta betalt av författarna för att de ska få se sina texter publicerade, då är det ett potentiellt livsfarligt recept om det inte samtidigt finns genuina krav på kvalitet.

Nyligen avslöjades en skandal i USA med en läkare som fått flera artiklar tryckta med medförfattare som inte hade en aning om att de var listade som medförfattare. Det var dessutom hade påtagliga problem med hur han hade valt att redovisa tester som ingick i studierna. En skandal som hade kunnat undvikas genom att redaktörerna och granskarna skickat epost till samtliga av medörfattarna och inte bara huvudförfattaren.

Källkritik är Alfa och Omega inom all sorters forskning, från humaniora till naturvetenskap. VA-bloggen berättar om en tillfällig expertgrupp sammanställd av tidningen Fokus inför dagens partiledardebatt, som ska granska och ifrågasätta faktabaserade påståenden från politikerna som inte alltid är så noggranna med detaljerna. Ett initiativ man önskade att fler journalister i pressen tog, istället för att som så ofta knappt komma med en följdfråga, än mindre en faktakoll.
Granskningen redovisas på sajten Makthavare.

Michael Smith tipsar även om en en annan textgenerator med lite mer av glimten i ögat: The Postmodernism Text Generator. Tryck refresh några gånger och njut av allt du kommer lära dig. Om ni ursäktar så ska jag ta och skriva färdigt min avhandling tills imorgon - jag blev helt plötsligt oerhört produktiv...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 16 juni 2009

De gräver i norr, de gräver i syd

Som sommaren har varit hittills har jag lyckats hålla min gräv-avundsjuka i schack någorlunda. Råkallt och oupphörligt ihållande regn är bland det värsta som finns på en utgrävning. men imorse var det för en gångs skull strålande sol och jag känner mig föranledd att vidarebefodra lite tips om pågående utgrävningar.

Terra Incognita uppmärksammade mig på att Sydsvenskan anlitat Karl-Magnus Lenntorp att hålla igång en Uppåkra-blogg parallellt med årets undersökningar. Ett utmärkt initiativ, hoppas han orkar uppdatera den med jämna mellanrum. De har också en egen hemsida med infromation om de gågna årens undersökningar.

Inte exotiskt nog med skånsk leråker? Kai skickade mig en länk till en blogg för utgrävningarna av Ashkelon söder om Tel Aviv, som precis dragit igång för säsongen. Ashkelon var huvudstad för Kanaan, en viktig hamn för Filistinerna och blev rejält manglad av Nebukadnessar II armé runt 600 f.Kr. Häftiga lämningar, men att gräva i den hettan är inte mycket roligare än att stå till knäna i ett vattenfyllt schakt i min mening.

Nej, vi sticker norrut istället. Fokus Arkeologi-portalen länkade mig vidare till utgrävningar av stenålderslokaler vid Bodträskå i Norrbotten. Området eldhärjades 2006 och brandgator höggs upp i skogen. Stenåldersvisten hade inventerats i området tidigare och kalhuggningen gjorde att man nu måste göra en räddningsinsats. Boplatserna är runt 7000 år gamla och Åsa Lindgren vid Norrbottens museum leder undersökningarna. Man får hoppas att de förskonas från den värsta mygginvasionen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 15 juni 2009

Den sista tiondelen

Ett av de mest kniviga och infekterade problemen inom arkeologin och museiverksamheten är numera frågan om återbördande och återbegravning. En hel del som finns i museernas samlingar donerades dit av minst sagt etiskt tvivelaktiga samlare under minst lika etiskt tvivelaktiga frågeställningar. Possession is nine tenths of the law är ett gammalt engelskt ordspråk med viss bakgrund i den gamla lagboken. Men det betyder inte att den där sista tiondelen inte kan vara knivig och irriterande som en sticka under nageln. Vad gör man med innehav som man kommit över under felaktiga omständigheter?

Dels finns det ju regelrätt krigsbyte, som Silverbibeln (Codex Argenteus) som ligger ett stenkast från mig i Uppsalas universitetsbibliotek. Tillverkad på 500-talet och den äldsta bevarade gotiska skriften av de fyra evangelierna. Av diverse anledningar befann den sig i Prag 1648 då svenska armén gjorde ett snabbt och våldsamt besök, och som släpade hem den sompresent till drottning Kristina. Efter lite mer öden och äventyr efter hennes abdikation köptes den av dåvarande universitetskanslern de la Gardie som donerade den till biblioteket. Med den komplexa bakgrunden är det lätta att stå emot de närmast rutinartade propåerna från Tjeckiska representater att återlämna den. Den som tar han har...

Svårare är det med Parthenon-friserna, eller Elgin marbles som de kallas i Storbritannien - British Museums stoltaste ägodel (nästan) och även dess värsta huvudvärk. Friserna togs under, även för den tiden, ganska misstänkt kriminella omständigheter av dåvarande ambassadören Lord Elgin, enligt vad han påstod var godkännande av det Ottomanska rikets företrädare som då styrde Grekland. Jurister än i denna dag skriver avhandlingar om hela processen och Grekland har aldrig slutat tjata på att få dem tillbaka.


Nu står det nya imponerande museet färdigt för invigning vilket betyder att ett argument för att återbörda dem fallit bort. Dignitärer från när och fjärran ska delta i invigningen på lördag, men inte de brittiska monarkerna eller premiärministern vilka avböjt inbjudan. Och ett nytt bråk har blossat upp mellan kuratorer och museichefer länderna emellan lagom för invigningen. Att nuvarande drottning Elisabeths man prins Philip dessutom råkar vara del av det avsatta grekiska kungahuset (mer tysk-danskt är grekiskt) gör inte frågan mindre infekterad.

Hemmavid i Sverige finns mer nationellt infekterade frågor rörande troliga samiska skelettdelar numera i Historiska museets förvar. Den senaste kontroversen rör 12 kranier som togs från Rounala ödekyrkogård 1915 och som varit i Uppsala universitets ägor fram till 1997 då de överlämnades till Historiska som är ansvarig för bevarandet av fornlämningar. Skallarna är troligen från medeltid (c 1100-1500 e.Kr) och det finns inga specifika uppgifter om vilka de döda var. Sametinget har begärt att få återbegrava dem men museet är i den knepiga ställningen att inte riktigt veta vad den etniska tillhörigheten var för de döda.

Frågan är problematisk då det finns en hel del skelettlämningar av icke-samer (eller svenskar, eller nordbor, eller vad man nu vill kalla dem) från denna tid i våra samlingar från omgrävda och förstörda kyrkogårdar. Ska de också återbegravas? Varför inte? Ska vi inte alls studera medeltida lämningar arkeologiskt? Ska vi studera bara "svenskar" men inte samer? Blir inte historieskrivningen mer snedvriden? Ska de döda återbegravas katolskt, den tro de troligen hade då de dog, eller enligt andra normer? Osv, osv.

Ett stort problem är att det är svårt att argumentera för lika behandling av skelett från samer och icke-samer då det är naivt att inte ta med maktförhållanden i ekvationen. Visst har det grävts åtskilliga medeltida gravfält arkeologiskt, men det är annorlunda när arkeologer anser sig undersöka "sin" historia respektive "andras" historia. I nuläget finns det en större etnisk bredd även bland arkeologerna, men det gällde ju inte början av 1900-talet. Detta, kombinerat med behandlingen av samer av svenska staten i allmänhet under denna tid, samt det faktum att skeletten ifråga ofta användes för ganska otrevlig rasbiologisk retorik, gör det hela mer komplext och sorgligt för alla inblandade.

Innehav är nio tiondelar av lagen, men den sista tiondelen - det moraliska och etiska - är det som gör det svårt att sova om natten.


I senaste Current Swedish Archaeology 2007/2008 skriver Liv Nilsson Stutz en artikel om problemet med repatriering ur ett arkeologisk perspektiv, baserat på hennes forskningsprojekt i Sverige, USA och Israel.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

fredag 12 juni 2009

Huvudlöst under engelsk järnålder

Vägbygge vid Dorset i SV England fick avbrytas nyligen då man hittade en stor samling människoskallar från vad stom troligen är romersk tid (ca 2000 år gamla). Ridgewell Hill grävdes ut av arkeologer förra året inför vägbygget och en stort gravfält med högar och kremeringar undersöktes då. Men det här fyndet var helt oväntat och innebar ett stopp i vägbygget. Hittills har minst 45 skallar från vad som verkar vara mest unga män hittats i en grop, men fler kommer fram hela tiden.

Grop med människoskallar påträffad vid Weymouth, Dorset. Foto: Dorset county council

I en intilliggande del hittas även resten av kropparna, bål, armar och ben - i flera fall tydligt artikulerade (dvs kroppen var inte styckad eller skeletterad). Det här indikerar en ganska extrem och speciell händelse. Det kan röra sig om krigsoffer eller regelrätta offer men det dröjer tills den osteologiska undersökningen är slutförd innan man kan tolka orsaken till den makabra gropen.

Dateringen är också inte helt klar ännu, och kan justeras. Om det är 2000 år gamla skelett så hör de samman med romarnas invasion av Britannien, en tid som också resulterade i stora konflikter mellan olika keltiska grupper i landet då de hamnade på olika sidor i striderna. Osteologerna lär leta efter spår av hugg och trauma på skeletten som kan tyda på strid, eller avsaknad av detsamma. Kelterna hade också en viss besatthet vid huvuden och att avlägsna dessa i samband med döden, då själen och kraften ansågs husera där. Samma uppfattning har funnits hos många folk, inte minst Skandinaver under järnålder. Ta t ex Mimers talande huvud.

I övrigt kan jag upplysa om att Södertörns Högskola utlyser 10 doktorandtjänster till hösten. Det är en samlad utlysning där ämnena arkeologi, sociologi, media och kommunikation, teoretisk filosofi samt affärsadministration får konkurrera om tjänsterna. Sista ansökningsdag är den 15:e september.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 11 juni 2009

Svärd och kulturfajter

TV4 har gjort ett inslag om bronsålderssvärdet som hittade i Oskarshamn. Man blir lite nyfiken på vad som finns bakom den minst sagt osnygga cementmuren...
Dottern Rebecka förklara fyndomständigheterna med avundsvärd kompetens.
I övrigt är det som vanligt, när väl arkeologer får gräva är redan allt det göttaste upplockat.

Isobel H-K skriver ett bra inlägg som diskuterar Lars Lönnroth, David Hume, kulturjournalistik och kulturdebatter på nätet - om ni vill veta hur det hänger ihop bör ni läsa hennes intressanta text.

Ulf Sandström är överlycklig över den uppblossade debatten kring bibliometri och humaniora och har en hel del rättningar han vill göra angående de åsikter som hittills framförts.

Ben Goldacre på The Guardian griper sig an de märkliga uträkningarna kring vad nedladdning "kostar" de stackars skiv- och filmbolagen. Tydligen hade de dessutom av misstag 10-dubblat beloppet i ett av sina press-release, ett misstag de erkänt och ändrat men inte precis sett till att alla blivit informerade om... Man kan kommentera inlägget på hans blogg också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 10 juni 2009

Lästips inför sommaren

Om man inte har tid att göra något själv kan man alltid "fönstershoppa". Vilket är vad jag gör när det gäller böcker just nu, eftersom jag är absolut verboten att öppna upp något annat än det som absolut behövs till avhandlingen.

Två intressanta lästips inför sommaren för de av er som är intresserade av seriösa men inte lättviktiga böcker om hstoria:

Pompeii. The Life of a Roman Town av Mary Beard. Boken har fått Wolfson History Prize 2008, ett pris syftat till att uppmärksamma just bra populariserad historia. Beard är den första antikare som får priset sedan 1974 och dessutom en mycket bra bloggare.

Science and Empire in the Atlantic World. James Delbourgo and Nicholas Dew (eds.) 2008. Antologin recenceras av Michael Robinson i hans blogg och verkar onekligen intressant. Den handlar om hur studiet av naturen och vetenskaperna växte fram i Västvärlden och utmanar en hel del tidigare modeller genom att påvisa hur mycket som faktiskt sköttes dagligen av "vanliga" människor: sjömän, samlare, fältkirurger etc som byggde upp komplexa och instabila nätverk.

Taken together, the essays portray Atlantic science differently than the influential center-periphery model of science described by Bruno Latour in Science in Action (1987). Within Latour’s model, knowledge of the world starts and ends in the metropole where men of science provide the questions and instruments needed to understand nature at the edges of empire. While Latour’s system works well in describing many aspects of state-sponsored expeditions, it fails to explain other types of knowledge networks.

Nåt för hängmattan i sommar?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 9 juni 2009

Högerextrema hot mot arkeologbloggare

Jag är en varm förespråkare av att bloggar ska kunna kommenteras. Jag tycker att huvudpoängen är denna potentiella möjlighet till respons och dialog. Men jag har heller aldrig varit naiv nog att tro att det är oproblematiskt. För mig, som skriver mest om stenåldern och Open Access och dessutom inte är en känd person är problemen negligerbara. Jag har egentligen inte behövt radera en enda kränkande kommentar under dessa gågna två år (däremot en del spam och vid ett par tillfällen en uppenbar knäppis). Som jag noterade på ett seminarium jag en gång höll om vetenskapsbloggar så är situationen möjligen annorlunda om man istället skriver ofta och engagerat om högerextremism, nationalism och vikingatid. Ett sorgligt exempel på att det är så har nu uppenbarats på Magnus Alkarps nystartade och osedvanligt proffsiga blogg/hemsida. Detta lilla inlägg skrevs i förrgår:
Under fredagen blev denna sida, och jag själv, utsatt för en tjugotal hatinlägg
och mordhot från religiösa fanatiker och högerextremister - en härlig allians.
De som gjorde detta har nu blivit identifierade och åtal väntar. De här
angreppen har en lång förhistoria. Av det skälet kommer nu
kommentatorsfunktionen på den här siten vara avstäng för en tid framöver.
Magnus är sedan tidigare etablerad författare, har haft en blogg i UNT och skriver sedan länge om nationalismens påverkan på forskning kring vår förhistoria, särskilt vikingatid och medeltid. Att han blivit måltavla är därför inte så konstigt, men desto mer deprimerande. Det är skönt att se att dessa idioter iallafall identifierats, vi får hoppas på en snabb och stark markering från samhällets sida.

Magnus har alltså tillfälligt stängt för kommentarer, men han forstätter skriva sina jättebra texter. Bland annat om den statsunderstödda historieförfalskningen under 1600-1700-talet som syftade till att etablera Sveriges renommé genom att knyta våra kungalängder till allehanda mer eller mindre totalt påhittade sagokungar. Något att betänka i dessa tider av kris i finansiering av humaniora och den återkomamnde debatten av vad humaniora egentligen är bra för. Om man som Magnus och många andra gör den här typen av mörkermänniskor så förbannade så har iallafall de gjort skäl för brödfödan i min mening. Men jag hoppas innerligt att han och hans familj slipper mer av den här sorten ett bra tag framöver.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 8 juni 2009

Nyupptäckt: bronsålderssvärd och hällristningar

Michael Dahlin fick genom lokalnyheterna i helgen nys om ett upphittat bronssvärd i Oskarshamn. Hittades på en tomt mellan två bergsskrevor och det är i makalöst gott skick: 57 cm långt från period IV (vilket är ung. 1000 f.Kr.). Foton på underverket finns att beskåda på Michaels blogg. Kalmar länsmuseum och Högskolan i Kalmar rycker ut gemensamt nu under veckan för att undersöka platsen ordentligt.

På Jocke Goldhahns blogg kan man dessutom läsa om en drös nyupptäckta vackra hällristningar från bronsåldern som hittats av arkeologins eget Team Duracell: Sven-Gunnar Broström, Roger Wikell och Kenneth Ihrestam. Jättesnygga foton - och ett roligt skrivet inlägg.

Själv har jag spenderat dagen med att mixtra med fonter och flytta på kapitel...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vad vill vi ha svar på nu?

Jag glömde tyvärr alldeles bort att tipsa om ett halvdagsseminarium anordnat av Vetenskapsrådet med anledning av att tidskriften Tvärsnitt fyller 30.
Humaniora och samhällsvetenskap i går och i morgon
Vad har forskare inom humaniora och samhällsvetenskap åstadkommit hittills och vad bör de inrikta sig på framledes? Med anledning av att tidskriften Tvärsnitt fyller trettio år ägnas denna eftermiddag åt en 2000-årig exposé över humanioras och samhällsvetenskapens utveckling, en betraktelse över svensk forskning inom fältet de senaste tre decennierna, samt framåtblickande diskussioner. Vilka är humanioras och samhällsvetenskapens viktigaste obesvarade frågor?
Arne Jarrick, professor i historia vid Stockholms universitet inleder och Kjell Jonsson, professor i idéhistoria och överbibliotekarie vid Umeå universitet, Lucas Pettersson, fil.dr i statsvetenskap, Södertörns högskola, Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia och Sharon Rider, docent i teoretisk filosof vid Uppsala universitet håller sedan varsitt föredrag på Historiska museet mellan kl 13-17 nu på torsdag den 11/6. Sista anmälningsdag var egentligen den 3:e juni, men man kan alltid höra sig för om det skett några avbokningar. Seminariet är kostnadsfritt, men man får betala en "straffavgift" om man inte avbokar sig i tid så det kan leda till att det faktiskt finns lediga platser kvar.

Vi som inte har tid/möjlighet att lyssna kanske kan se fram emot artiklar utifrån föredragen i ett kommande nummer av Tvärsnitt, hoppas jag iallafall.

Vad tycker ni själva, vad vill vi att samhällsvetenskaperna och humaniora ska svara på i frmatiden, vilka frågor är relevanta att ta itu med?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 7 juni 2009

RÖSTA!

Än finns det tid, fram till kl 21 ikväll.

Rösta blått, rösta rött, rösta grönt, rösta lila, rösta orange, rösta blankt om du så vill - men rösta.

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 6 juni 2009

Anna Karlström disputerar

Andra må fira nationaldagen med att hylla konungen - jag firar att min rumskompis alldeles nyss blev doktor i arkeologi. Anna Karlström disputerade i eftermiddags på sin avhandling Preserving Impermanence, om kulturarvspolitik i global bemärkelse sett utifrån Laos huvudstad Vientiane. Opponent var Timothy Winter vid University of Sidney, för tillfället gästforskare vid Cambridge.
Nu ska jag hem och skrubba av mig och göra mig presentabel för festen - och hoppas att det inte börjar regna när vi cyklar dit...
Lite bilder från dagen att förnöja sig med.

Disputationen skedde i Geijersalen, Humanistiskt centrum, Uppsala universitet.
Timothy Winter och Anna väntar in den akademiska kvarten


Betygsnämnden, från vänster till höger: Anders Kaliff (Inst för arkeologi, Uppsala), Gunnel Cederlöf (Historiska inst, Uppsala), Professor Rasmi Schocongdejs (Department of Archaeology, Silpakorn University, Bangkok). Längst till höger prof Paul Sinclair, Annas handledare.



Gratulationer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 4 juni 2009

Gonattsagor i jordens skymningstimme

Regn + Stress = Ta barnen i bilen till skola/dagis på morgonen

Dottern (snart 7 år) i baksätet frågar: "Mamma, kommer oljan ta slut innan jag dör?"

Mamma åker med nöd och näppe inte ned i diket. 

"Varför undrar du det, har ni pratat om det på skolan?"

Dottern mumlar något nekande. Kanske läste farmor boken "Pelle och farbror Ottos uppfinning" igår som gonatt-saga. En bok av Jan Lööf som handlar om bilen, bensinmotorn och framtiden utan olja. Vi här läst den förut, men saker börjar klicka i huvudet på ungar i den här åldern.

Sista biten in till skolan pratar vi om att oljan nog kommer ta slut, och att det är både dåligt och bra. Bra för att man jobbar hårdare nu på att skapa bilar som kan åka på annat än bensin. Uppfinnare sitter just nu överallt och funderar på hur man kan göra detta bättre, säger jag med mer övertygelse än jag känner. 

"Inte du, du är arkeolog" säger dottern med sedvanlig brutalsanning.

"Kanske du kan bli uppfinnare när du blir stor", säger en smått desperat och skamfylld mamma som valt ett så själviskt yrke.

Sakta men säkert kommer mina barn att börja inse att det förväntas av dem att de ska rädda en värld på avgrundens rand: krig, eviga konflikter, svält, miljöförstöring och total global ekonomisk kollaps.

Kanske inte var så dumt med den där sommarkursen i forntida teknik ändå. Jag kan alltid lära mina barn att göra keramik, slå till en flintyxa och laga mat i en kokgrop...

Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 2 juni 2009

Gamla skärvor, ny teknik

Gammal är äldst. Mycket av konkurrensen om mediautrymme inom arkeologi fokuserar på den devisen. Kronologi är alfa och omega, men alfa slår oftast omega i de flesta fall.
Nyss kom nyheten att man vid utgrävningar av en grotta i Hunan, Kina, hittat världens äldsta keramik, daterad till ca 17.500-18.300 år sedan. Det är extremt svårt att C14-datera så gammalt organiskt material, men forskarna hävdar att de har en serie på 40 dateringar av kol och ben som alla stöder denna ålder. Den hittills äldsta kända keramiken är den s.k. Jomon-keramiken i Japan, som äldst daterad till ca 16.000-17.000 år sedan. Det är extremt komplicerat att avgöra lagerföljder i grottor, men arkeologerna ifråga verkar ha gått extremt noggrant till väga.

Även om den äldsta kända keramiken tidigare kommit från Japan så har det funnits fynd av keramik från stora delar av östra Asien, inkl Ryssland, som verkar tillhöra ungefär samma tidshorisont. Det är ännu inte helt klarlagt var den första keramiken uppfanns - eller ens om det var på en eller flera platser. Lerfiguriner är äldre, men det speciella med keramik är att det för att göra kärl vanligen krävs någon form av icke-plastiskt material tillsatt till leran (magring) som gör att de inte spricker vid förbränning.

En annan intressant keramik- och dateringsnyhet den senaste veckan rör en ny dateringsmetod av keramik utvecklad vid universiteten i Edinburg och Manchester. Direkta dateringar på keramik är guld värt, eftersom de bevisligen tillverkats av människor, ofta bevaras och dessutom ofta används för typologier för relativ datering (dvs yngre än/äldre än). Med utvecklandet av AMS-laboratorier där kolisotoper kan mätas på molekylär nivå så fick arkeologerna möjlighet att datera extremt små mängder kol - t.ex förkolnade sädeskorn inbakade i keramiken eller förkolnade avlagringar på den ("matskorpor"). När detta finns att tillgå kan det ge extremt bra åldersindikationer. Tyvärr är det inte så ofta som sådanan organiska beläggningar förekommer. Stridsyxekeramik som jag studerar t ex har nästan aldrig matskorpor av detta slag. Det saknas även ofta bevarade ben i gravarna, så dateringar på den kulturen är extremt få.

TLS-dateringar som går ut på att studera thermoluminiscens, dvs lite överförenklat den radioaktivitet som ansamlats i kristallerna i keramiken. Kristallstrukturers radioaktivitet blir nämligen nollställd när de hettas upp (som när man tillverkar keramiken), eller utsätts för solljus och absorberar sedan en viss mängd radioaktivitet frma till dess det sker igen. Genom att bryta upp keramiken under kontrollerade förhållanden kan forskarna studera mängden radioaktivitet som avges och beräkna åldern. Det är dock en lite svår metod och åldersuppskattningen blir bara i undantagsfall bättre än vad den typologiska dateringen ger.

Den nya metoden som nu lanseras går istället ut på att studera fukt som absorberats på molekylär nivå i bränd lera:
['rehydroxylation dating' method] utilises the fact that fired clay
ceramics start to react chemically with atmospheric moisture as soon as it is
removed from the kiln. The ultra-slow recombination of moisture appears to be
generic in fired-clay ceramics and obeys a precise power law, which acts as an
'internal clock'. Rehydroxylation dating enables scientists to date brick
samples from Roman, medieval and modern periods.
Artikeln som beskriver metoden är trevligt nog Open Access på Proceedings of the Royal Society A. Artikeln är tyvärr extremt teknisk och vad jag kan utläsa har man ännu inte riktigt lyckats genomföra tester på äldre keramik för att se om de standardavvikelser man då får är av värde för arkeologisk analys. Men det är en lovande start och som stenåldersarkeolog håller jag tummarna för att deras metod kan utvecklas till något både tillgängligt och användbart. Tveksamt i nuläget om det kan användas på så gammal keramik som den upptäckt i Kina dock.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 1 juni 2009

Skelett från möjligen utdöd val hittat på Västkusten

Kota från rätval. Foto: Tommy Svevia/Scanpix

Göteborgs universitet har gått ut med ett pressmeddelande om att det har hittats ett 10.000 år gammalt valskelett vid utgrävningarna i samband med utbyggnad av E6:an vid Skee, Strömstad. Benen hittades tidigare i april, jag vill minnas att jag hörde vissa rykten via djungeltrummorna i den vevan. Skelettet undersöks nu av Thomas Dahlgren på zoologiska institutionen som har kommit fram till att det rör sig om en rätval. Fyndet är uppenbarligen intressant även ur zoologisk synvinkel:
Det finns idag fyra arter av rätval. Extra intressant är att valbenen i sin
storlek och utformning påminner om en femte art: den mystiska
”swedenborgsvalen”, första gången beskriven av vetenskapsmannen Emmanuel Swedenborg på 1700-talet.
–Det finns tidigare benfynd i Västsverige från det man tror är swedenborgs rätval. Men eftersom det är komplicerat att artbestämma valben som påträffas i jord är det inte utrett om valen verkligen funnits, det kan lika gärna vara en myt, säger zoologen Thomas Dahlgren.

Dahlgren och Leif Jonsson, vars namn är välkänt för arkeologer och osteologer, har tagit DNA-prover på benen och de ska analyseras av forskare vid Natural History Museum i London.

Runtom valbenen påträffades även rester av andra organismer som levt av döda valar och som även de är utrotade nu. Fyndplatsen ligger idag 75 meter över havet, men för 10.000 år sedan stod havet så högt i samband med isens avsmältning. Det verkar som om djuret dött ute i vattnet, för fyndplatsen är alltså inte en dåtida bosättning utan snarast en dåtida havsbotten. Leravlagringar har sedan lett till att benen packats in i en syrefri miljö och därför kunnat bevaras så väl.

Västkusten är en ovanligt fördelaktig miljö för denna typ av fenomen, och även slaktrester från så gamla bosättningar från stenåldern har påträffats. T ex nästan hela skelett av tumlare och delfiner. En sådan plats är Huseby Klev på Orust som bland annat Bengt Nordqvist grävt ut och nu senast Leif Häggström ska skriva om. Måns Sjöberg illustrerar, och en av hans akvareller på delfinjakt ligger ute på hans blogg för beskådande.

Fakta swedenborgsval (Balaena swedenbo´rgii)
Valarten anses ha förekommit i Nordsjön från inlandsisens avsmältning och fram till för cirka 8 000 år sedan, och därefter dött ut. Ett tiotal benfynd av arten finns från Västsverige. Det har dock spekulerats i att benfynden förväxlats med andra arters, och att swedenborgsvalen aldrig existerat.
Källa: Nationalencyklopedin

Hittills har jag hittat små blänkare i Sydsvenskan, SvD och på Sveriges Radio P4, samt en lite längre artiklar i DN och GP, men pressmeddelandet från Göteborgs universitet är det mest utförliga.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,