Lästips för sommaren

Kan inte låta bli att göra ett litet inlägg på bloggen för att ge snabba lästips för sommaren - den där tiden på året då man äntligen får lite tid till övers för att grotta ned sig i annat än jobb-texter. Inspirationen fick jag av att lyssna på Vetenskapsradion Historia som hade ett specialprogram om just lästips för den historiskt intresserade - lyssna gärna på det på webben eller som pod, de hade ett flertal intressanta böcker att rekommendera.

Av dessa fastnade jag speciellt för "An Early Meal - A Viking Age Cookbook & Culinary Odyssey" av de svenska arkeologerna och matkännarna Daniel Serra och Hanna Tunberg. Detta är inte en putslustig kokbok som pratar mjöd och helstekt gris, utan ett seriöst försök att visa vad vi vet, eller tror oss veta, om hur man åt och drack i slutet av järnåldern. Dessutom är det en geografisk matresa, från Nordnorge ned i Danmark - för det var inte en enda homogen matkultur som rådde under denna tid, om man nu trodde det.

Den andra boken som lät kul är en guidebok för "Det medeltida Stockholm" av Elisabet Regner. Passar bra tydligen både för de som vill gå runt på plats i staden och för de som bara vill åtnjuta lite tidig historia i hängmattan.

Själv sitter jag just nu och läser Jonathan Lindströms nya bok "Medvetandets gåta". Till skillnad från sina tidigare böcker Bronsåldersmordet och De dödas tempel så utgår inte denna från något specifikt arkeologiskt fynd. Men det är en naturlig fortsättning på mycket av det Jonathan skrivit tidigare, där han funderar kring vad vi tror oss kunna veta och varför. Som vanligt så är det en underbar blandning av personliga funderingar och anekdoter, med fascinerande besök hos och samtal med forskare inom många olika områden som arbetar med frågan: vad särskiljer det mänskliga medvetandet från djurens? Frågor om döden och människans förhållande till detta är också ett starkt tema i boken. Rekommenderas!





Vilka boktips har ni att rekommendera för sommaren?! Behöver inte vara arkeologiskt...

P.S. Daniel Serra hade en mycket trevlig blogg, Eldrimner, om sina matlagningsexperiment, som jag varmt rekommenderar att ni kikar in på. Även om den liksom min numera ligger i dvala.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, medeltid, vikingatid, mat, böcker, Jonathan Lindström, Medvetandets gåta, lästips

9 år, 10 år, 1000 år

Det är väl oundvikligt för de flesta att denna dag minnas var man var för 10 år sedan, när man hörde, vad man tänkte. Själv var jag på väg till boden på Lunda utanför Strängnäs där jag grävde, när fick jag ett sms från Fredrik som yrade nåt om flygplan och World Trade Center. Tänkte att det var ett synnerligt svagsint skämt från hans sida. Antingen det eller så hade han råkat titta på nån datoranimering och fått för sig att det var äkta. Efter ett tag stod det klart för samtliga på grävningen att detta var verklighet. Vägen hem i bilen var surrealistisk. Den kvällen satt vi framför TV:n och tittade om och om igen på nyhetssändningarna från BBC.

Nästa dag var nästan ännu mer absurd. Vi satt på det markanta moränimpediment i Lunda och grävde upp spår efter märkliga och mystiska ritualer. Samtidigt brakade pansarfordon och stridsvagnar förbi oss på väg tll det militära övningsfält som låg i närheten. På avstånd hördes skott och knallar. Vet inte om det var en planerad övning, eller om arméledningen fått eld i baken. Skrev något förvirrat i min lilla grävdagbok som vi alla hade för att skriva om anläggningar, fynd och väder. Vår grävledare, Gunnar Andersson, lyfte senare ut det och förde in i en av publikationerna om platsen.

Lunda visade sig vara en ännu häftigare plats än vad vi kunde misstänka när vi började gräva, med lämningar främst från yngre järnåldern och vikingatid. Gravfältet som vi trodde oss ha hittat var inte alls ett gravfält utan någon sorts helig plats med spår av olika sorters ritualer. Kul i efterhand men inte helt upphetsande för oss som krälade runt bland stenarna och plockade små hartsklumpar i novemberkylan...

Nästa år skulle arkeologerna komma att hitta tre fantastiska små gudastatyetter i guld och metall. Då var tyvärr inte jag med, jag hade fått anställning som doktorand och var dessutom höggravid.
Min dotter föddes den 11:e september för nio år sedan.
Livet går vidare.


Här berättar Gunnar Andersson om utgrävningarna vid Lunda och "Lundagubbarna".



Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Lunda, vikingatid, järnålder, 11 september

Mynt å sånt

Det är sällan, men det händer att jag får mejl från representanter för nåt företag eller webb-satsning som vill att jag ska nämna och länka till dom. Det rör sig oftast om regelrätta spam-utskick till bloggosfären och de bommar nästan alltid helt min bloggs fokus och syfte. Men nu i veckan fick jag faktiskt en propå som jag tycker är helt okej, så varför inte. Det handlar om att 50-öringen tas ur bruk den 30:e september vilket Riksbanken uppmärksammar med en egen liten hemsida där man kan läsa allt man kan tänkas vilja veta om den lilla slanten.

Om du är så gammal som jag så har du sett åtskilliga öringar försvinna under årens lopp (5- och 10-öringen, samt den stora slivriga 50-öringen). Är det någon bloggläsare som var med på 2-öringens tid också? 1-öringen? Jag kommer ihåg när 50-öringen kunde användas i affären som något annat än ett enkelt REA-trick, när den inte bara var ett irritationsmoment i plånboken. Om jag hittade en 50-öring kunde jag kila in till kiosken och köpa två drakeld eller 10 harpluttar - ett svårt val. Men detta är nu slutet på öringarna helt och hållet. Lite sorgligt, men oundvikligt.

Mynten är en märklig uppfinning faktiskt. Det faller sig så naturligt för oss att vi lätt glömmer att under många årtusenden klarade sig högcivilisationerna med sina städer och långväga handelsnätverk utan detta formaliserade betalningsmedel. Några av de allra första riktiga mynten, som hade en standardiserad vikt och garanterat guldinnehåll, tillverkades av ingen annan än kung Krösus av Lydien (nuvarande Turkiet). Jag kan verkligen rekommendera BBC-podcasten om detta. Det mynt var i början var helt enkelt en klump ädelmetall vars äkthet och värde garanterades av dess stämpel, men de var också förödande effektiva propagandamedel både inom landet och utanför.

Arabiska silvermynt från andra halvan av 800-talet e.Kr. Hittade på den vikingatida boplatsen Gilltuna vid Västerås i somras. Det är ganska vanligt att hitta sönderklippta arabiska mynt på gårdarna från denna tid, eftersom det var vikten i silver som var betalningsmedlet, inte själva myntet. Ibland gjordes de om till hängen i kvinnornas halsband. (Foto: SAU)

Numismatik är namnet på forskning runt mynt, och det finns en numismatisk forskningsgrupp vid Stockholms universitet som är finansierad av en stiftelse. De gör bland annat databaser över myntfynd i Sverige och spridningskartor för olika perioder och landskap som de lagt upp på hemsidan. Som ni kan se finns det viss övervikt av romerska dinarer i ett visst landskap... Nyfiken på fler mynt? Kungliga Myntkabinettet samarbetar med Historiska museet och har lagt ut bilder och sakuppgifter om sina samlingar på deras söksida. Klicka på Föremålsbild, skriv in Mynt under Sakord och kolla in lite fler exempel.

Nu ska jag gå och räkna vad vi äger i 50-öringar.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, mynt, 50-öringen, vikingatid, Gilltuna

Tidsresor i rum och tanke

Inställd på det värsta som jag brukar vara har sina fördelar: midsommaraftonens väder blev en positiv upplevelse. En hel del moln, men ganska mycket sol också, varmt och behagligt och t.o.m. ett dopp i Ekoln vilket för en badkruka av mina mått är ett säkert tecken på att sommaren är här. Vi håller på att köra in vår nya utombordare till segelbåten, så efter badandet gjorde vi en resa uppför Fyrisån. Det är mycket annorlunda att se land från en vattenväg, det känns som ett helt annat landskap. Till vänster Uppsalaåsen och täta lövverk som bildade en grön mur, till höger de sumpiga åkrarna och våtmarkerna med hägrar och betande nötkreatur. Nästan som att resa tillbaka i tiden en stund.

Från Danmark kommer nyheten att arkeologerna där tror sig ha hittat Harald Blåtands hall - eller "palats" som Copenhagen Post vill kalla det (vilket kanske är att ta i lite). Alldeles i närheten Jellinge med de kända Jellingestenarna som rests av Harald och hans far Gorm den gamle. Vid utgrävningarna i närheten av gravhögarna har arkeologerna alltså hittat stora trästrukturer, men själva huvudhallen tror man fortfarande är gömd under kyrkan. En intressant parallell till komplexet i Gamla Uppsala där John Ljungkvist kommer undersöka en av kungsgårdsplatåerna i sommar. Georadarundersökningar av kyrkan har visat att den troligen är uppförd på en äldre konstruktion. Hallarna som identifierats och delvis undersökts tidigare hör till vikingatid, medan själva kungahögarna är daterade till tidig vendeltid, runt 600 e.Kr.

Om ni vill ha något trevligt att lyssna på i sommar i hängmattan, eller medan ni tvättar ungarnas högar av smutsiga kläder, så rekommenderar jag att ni laddar ned lite pod-radio i spelaren. Guardian Science har Science Weekly podcasts med Alok Jha som brukar ha allehanda intressanta gäster, teman och vetenskapsnyheter. Nu senast intervjuade han Rebecca Skloot om hennes fenomenalt uppskattade bok om den odödliga Henrietta Lacks. Ett enormt fascinerande program om mötet mellan människor, vetenskap, etik och forskningens villkor. Rekommenderas starkt!

Ett annat tips är Sveriges Radios dignande radioarkiv som man kan lyssna på när andan faller på. Här vill jag speciellt rikta strålkastarljuset på P3 Dokumentär, en helt otroligt bra radioserie om samtidshistoriska händelser i Sverige, stora som små. Från avvisningen av egyptierna till Båstadskravallerna 1968. Intervjuer med de inblandade, från offer till förövare, auktoriteter till snabbköpskassörer, blandas med genuina nyhetsklipp och ett flödigt berättande. I dag lyssnade jag på Örnligan och värdetransportrånen på 90-talet, och fick en kontext att sätta in allt det som jag upplevde i total förvirring i mina ungdomsår. En märklig känsla av att helt plötsligt vara tillbaka i sent 80-tal och bråken i Kungsträdgården, Stockholmsnatt, och väpnade storrån varannan vecka som kändes. Tidsresor är inte alltid trevliga, men de är fascinerande och förhoppningsvis lärorika.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, järnålder, vikingatid, Harald Blåtand, vetenskap, podradio, P3 Dokumentär, historia, samtidshistoria

Vikingar: prinsessor, vandringsturer och barnsligheter

Även en frälst stenåldersfanatiker som jag måste erkänna att vikingar är kul och fantasieggande. Det har väl till stor del att göra med att det faktiskt är en förhistorisk period som vi har lite specifik information om, t.o.m. personnamn. Det är klart, för resten av Europa är denna tid (c 750-1050 e.Kr) inte förhistoria utan medeltid. De har katedraler, borgar, kungadynastier, kloster, städer och universitet.

Nyligen rapporterades i Guardian om analyser av ett skelett som förmodades tillhöra Eadgyth (Edit), barnbarn till den anglo-saxiske konungen Alfred den Store och syster till Athelstan som var den första att titulera sig kung över britterna. Hon levde mellan 910-946 e.Kr och giftes bort med Otto den Store av Tyskland. På en grav i katedralen i Magdeburg har det funnits en inskription att hon är begravd där, men som alla historiker kan förtälja brukar denna typ av skriftligt bevis ofta visa sig vara felaktigt. Den ostoelogiska analysen visade att det i alla fall rörde sig om en kvinna i rätt ålder och isotopanalys av hennes tandemalj visar att hon med största sannolikhet växt upp i södra England. Det verkar alltså som om det stämmer i detta fall. Ett fascinerande livsöde.

Tidsperioden mellan romarrikets sönderfall på 500-talet e.Kr och kristendomens etablering på bred front i Norden på 1000-talet är utan tvekan otroligt intressant. Om man vill ta tillfället i akt att vandra igenom några svenska kulturminnesmiljöer som härrör från denna period så kan man försöka ta sig till Gamla Uppsala i sommar. Museet och Riksantikvarieämbetet arrangerar visningar av utställningarna och av området för både barn och vuxna. I augusti kommer det dessutom ske riktiga utgrävningar. Det är John Ljungkvist som leder undersökningen av den ena kungsgårdsplatån som en del i sitt forskningsprojekt. RAÄ kommer också utföra georadar-undersökningar av Gamla Uppsala i sommar.

Ulf Bruxe SHM

Guldföremål påträffade Östhögen i Gamla Uppsala. Mer information finns att hitta i Historiska museets databas och i John Ljungkvists avhandling från 2006.

För de som är i Stockholm och behöver hitta på nåt att roa barnen med så fortsätter Historiska museet att ha aktiviteter på sin innegård. De hittar på en hel del som kan roa vuxna också (vuxna som är intresserade av forntid och arkeologi vill säga).

Uj, det var så mycket järnålder så jag måste kasta in något väldigt uråldrigt som motvikt. Henrik Brändén berättar på sin blogg om nya genetiska analyser av mammutar som avslöjar hur dessa tjockhudingar från Afrika anpassade sig till istiden i norra hemisfären. Intressant!


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, museum, barn, sommar, utgrävningar, Gamla Uppsala, vikingatid, historia, mammut, genetik, vetenskap, medeltid

Metaforer i all ära, men...

...jag tycker det är småtokigt att kalla Twitter 2000-talets runstenar. Den jämförelsen görs i en artikel i Expressen. Den tar avstamp i en nyligen publicerad avhandling på institutionen för Nordiska språk här i Uppsala:
Marco Bianchi: Runor som resurs: Vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland
Avhandlingen i sig verkar himla kul, Marco har fokuserat på runstenar vars runtexter är mer eller mindre rappakalja. Runologer brukar annars vara helt begeistrade i de fåtal nedskrivna texter vi har från övergången mellan vikingatid/medeltid och tenderar att tycka att dessa rader är viktigare än alla arkeologiska fynd sammantaget. Men vi arkeologer vet ju att det är rent nonsens. Så det är kul att hitta en runolog som håller med ;-)

Oförståelig runskrift kan bero på att det är trollrunor, besvärjelser och hemliga koder - som t ex den fenomenala, ojämförliga Rökstenen. Men där finns alltså en bakomliggande mening, även om läsaren inte alltid förstår den. Det finns också stenar som ytligt sett ser "rätt" ut, men som en läskunnig avslöjar som fuskverk. Saken är den att ytterligt få under denna tid var läskunniga - de må ha känt igen runor, kanske t o m visste vad enstaka av dem stod för, men de kunde inte läsa. Det som var speciellt med de riktiga runristarna var inte bara att de kunde knacka fina mönster i sten, utan att de alltså kunde runornas hemlighet - likt Oden som offrat sig själv i Yggdrasil för den kunskapens skull.

Vad Bianchi studerat är exempel på runstenar som är motsvarigheten till de fejkade yuppie-nallar som en del patetiska personer köpte på 80/90-talet när det fortfarande var nästan ouppnåeligt för gemene man att äga ett exemplar. Samma sak för de vikingatida hemmansägare med rikedom nog att beställa ett litet monument, men inte tillräckligt för att kunna boka en äkta runristare eller kanske inte rätt sociala kontaktnät. Personligen undrar jag i vilken mån de själva var läskunniga nog att kunna veta vad de fick - kan det i vissa fall ha rört sig om rent lurendrejeri? Hursomhelst var de nog nöjda bara stenen såg rätt ut.

I Expressen dras paralleller till Twitter och bloggar. Jeanette Fors som intervjuas kommer med några viktiga synpunkter, att vissa politiker och näringsidkare idag försöker använda sociala medier utan att egentligen förstå vad detta användande går ut på, t ex att det inte räcker med att vara närvarande, man måste vara deltagande. Så det finns helt klart likartade beteenden bakom båda fenomenen. Men journalistens ganska desperata försök att dra in sociala medier som parallell till dessa runstenar faller ganska platt i min mening. För runstenar är också den absoluta motsatsen till digitala medier. De är monumentala, permanenta, beständiga, oföränderliga - allt annat än det snabba, föränderliga, obeständiga som är digitala sociala medier. De basunerar ut ett budskap utan någon som helst önskan att få svar. De är ett utropstecken i den fysiska tillvaron och har varit detta i tusen år. Domkyrkan i Uppsala har runstensfragment som fundament under sina pelare för guds skull, och det är ingen slump! Så nej, de är inte sin tids twitter, facebook, bloggar. Möjligen sin tids självutnämnda Nobel-pris...

Bianchi noterar att det estetiska intrycket av runstenarna är minst lika viktigt som det skrivna meddelandet (troligen mer viktigt). Det här är något som en del arkeologer uppmärksammat tidigare, dock inte i tillräcklig omfattning i mitt tycke. Men i februari deltog jag i seminariedagarna i Blankaholm anordnat av Michael Dahlin och där presenterade Roger Wikell en mycket rolig och uppskattad analys av några av de vanligaste kompositionerna: Korset/livsträdet, tuppen samt naturligtvis ormen/draken som biter sin egen svans. Han spann vidare på Anders Andréns teori att treenighetstecknet som ofta förekommer också knyter an till den hedniska tron på världsträdet Yggdrasils tre rötter och föreslog att vad vi ser är ett försök att visuellt kombinera kristendomens tro på återuppståndelsen med den hedniska tron på Ragnarök. Jag tror att det kommer en artikel av Roger om detta i publikationen från Blankaholm.

P.S. Hade gärna visat en bild på den sten som satte igång Bianchis forskningsprojekt (U 835) men den finns inte avbildad på Kringla eller Digitalt Museum tyvärr (nudge, nudge). Men man kan läsa om snarlika stenar i närheten.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, runsten, runor, vikingatid, historia

Matnyttigt!

Vem älskar inte mat? Det är dessutom otroligt roligt på så många vis, inte bara som ren bukföda. Mat definierar upplevelser och resor, på gott och ont, och smaken kan sätta igång otroliga associationsbanor i våra huvuden. Precis som människan jorden runt lyckats förvandla kläder - något som vi använder som skydd mot kyla, värme och taggiga buskar - till något helt otroligt komplext, så har vi också tagit detta grundläggande behov till närmast absurda dimensioner. Mat förenar oss och särskiljer oss.

Mat i förhistorien är ett enormt spännande ämne som får märkligt liten uppmärksamhet. Naturligtvis är våra bevis ganska fattiga ibland, men vi hittar ändå rester av både födoämnena och tillagningsmetoderna på många boplatser. Med hjälp av lipidanalyser på keramik kan vi lista ut vad de stoppade i krukorna och isotopanalyser av benen visar vad de åt ofta respektive sällan - och hur dieten kan ha ändrats genom livet. Vad man äter och hur det tillagas är något av det mest kulturellt viktiga som vi kan lära om de förhistoriska människorna. Så min lycka var stor när jag via bloggen Ossamenta fick tips om en arkeologblogg helt inriktad på matexperiment: Eldrimner. I det senaste inlägget får vi lära oss hur man kan tillaga ägg t ex. Bloggen tillhör Daniel Serra som doktorerar på vikingatida mat vid institutionen i Lund.

Apropå mat och kultur så tänkte jag tipsa om sessionen Flows of Food, Folk and Thought som ska arrangeras av NordForsk vid The 27th Congress of Nordic Historians i Tromsö i augusti nästa år. De som är intresserade av att delta i den sessionen ska skicka in abstract senast den 31:a augusti.

Andra bloggtips när det gäller mat är självklart Lisa Förare Winblads underbara matbetraktelser på Taffel. Lisa samarbetar med forskaren Malin Sandström som har sin egen blogg, men de har dessutom en gemensam projektblogg Matmolekyler där man t ex kan lära sig den vetenskapliga hemligheten bakom smörsåser.

I övrigt kan ni skänka en tanke till de stackars anställda vid Historiska Museet i Stockholm som återigen finner sin arbetsplats barrikaderad helt utan egen förskyllan. Israeliska ambassaden är nämligen tillfälligt inhuserad i en del av byggnaden medan deras permanenta lokal ska fixas. Fast det som till en början skulle vara 6 månader är vid det här laget uppe i ganska lång tid. Tydligen är det tillstånd för ombyggnad av kulturmärkt hus som gör att det drar ut på tiden - ironiskt nog


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vikingatid, mat, matlagning, vetenskap

Folk mittemellan - arkeologisk avhandling

Jag omges av en mindre störtflod av intressanta arkeologiska avhandlingar som är på väg mot disputation med stormsteg. Tidigare i veckan beskrev jag Thomas Erikssons avhandling om bronsåldern, men dagen innan han försvarar sin avhandling kommer Charlotta Hillerdal respondera på sin:

People in Between. Ethnicity and Material Identity - a New Approach to Deconstructed Concepts.

Lottas avhandling diskuterar identitetsskapande processer hos folk i historisk tid, samt hur detta samverkat med den syn på vad folk och etnogenesis är inom historisk och arkeologisk forskning under 1800- och 1900-tal. Vi dras fortfarande med sviterna av ett synsätt inom både forskning och allmänhet att folk är fasta, tydliga grupper med någon sorts autentisk essens som kan spåras årtusenden tillbaka i tiden. För arkeologer har detta ofta inneburit problem då de försökt frigöra sig från gamla kulturhistoriska förklaringsmodeller av förhistorien där krukor och yxor blir synonyma med biologiska grupper.

Lotta har tagit tre intressanta exempel som utgångspunkt för sin diskussion:

Varjagerna: I delar av västra Ryssland finns stora mängder materiella lämningar från vikingatiden som starkt påminner om det vi hittar i Sverige. Arkeologer, historiker och lingvister har diskuterat och debatterat detta sedan 1700-talet, inte sällan med mycket politiska och nationalistiska övertoner.

Métis: I Canada fanns i början av koloniseringen mycket intensiva och etablerade kontakter mellan franska pälsjägare/handlare och lokala indiangrupper. En hel de av fransmännen gifte sig med indiankvinnor och över tid kom dessa grupper att se sig som ett eget folk med eget språk, klädedräkt, traditioner. Den uppfattningen delades inte alltid av staten då de i deras ögon var ett blandfolk - inte "ursprungliga". Men Métiserna har trots detta och stor fattigdom hållt sin identitet levande ända upp i nutid.

Ruhnu (Runö): Utanför Estlands kust ligger denna lilla ö som enligt historiska källor haft en svensktalande befolkning sedan medeltiden åtminstone. Ösamhället har haft en mycket självständig ekonomi och ett särpräglat kollektivistiskt ägosystem. De har under de senaste två århundradena fått bli symboler för mer eller mindre romantiserade koncept om svenskhet.

Lotta avslutar med en diskussion kring de äldsta skandinaviska städerna Ribe, Kaupang, Birka och Hedeby. Hon argumenterar för att en central kungamakt troligen inte var lika viktig som en lokalt formad självständig identitet av själva stadsbefolkningen. Även om vi idag ser dessa städer som grundplåten i framväxande nationalstater så behöver den dåtida befolkningen inte alls ha uppfattat sig som ett center för en större befolkningsgrupp, utan snarare sett sig själva som annorlunda, separata.

Lotta har lite erfarenhet av att vara mellan identiteter - hon är antagen som doktorand vid Södertörns Högskola, men enligt regelverket måste hon examineras vid ett universitet och det är då Uppsala universitet. Trevligt nog för oss som doktorerade där har Lotta de senaste åren varit en del av vår arbetsplats och en aktiv deltagare i våra seminarier.

Opponent är Neil Price, och disputationen sker fredagen den 4:e december kl 13 i Geijersalen, Engelska Parken Humanistiskt Centrum, Uppsala

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, etnicitet, historia, avhandling, uppsala universitet, södertörns högskola, varanger, Estland

Tre trevliga nyheter fredagen den 13:e

1. En totalt supergullig liten vikingatida silverfigurin har hittats vid Lejre i Danmark. Arkeologen som tog hand om fyndet tolkade den av förklarliga skäl som Oden, men Martin Rundkvist har ett par tänkvärda invändningar och en alternativ tolkning. How queer!

2. Riksantikvarieämbetet har hamnat på tidningen Internetworlds topp 100-lista över landets bästa webbplatser. Ett föredöme för svenska myndigheter låter motiveringen. Instämmer.

3. Archaeological Institute of America och Center for American Archeology (CAA) har inrättat ett nytt bokpris för arkeologisk populärlitteratur för att uppmärksamma de som hjälper till att sprida kunskap om förhistorien till allmänheten: The Felicia A. Holton Book Award for popular, non-fiction in archaeology. Nomineringen är öppen till 1:a februari 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om internetworld, arkeologi, vikingatid, Lejre, Oden, Freja, populärvetenskap

Avhandling om Gamla Uppsala och mörka sinnen

Ute är det mörkt och blött, men på institutionen kommer det ständiga ljusglimtar i höstrusket. Nu har även Magnus Alkarps mycket efterlängtade avhandling kommit från tryckeriet:

"Det Gamla Uppsala. Berättelser & metamorfoser kring en alldeles särskild plats."


Abstractet ligger tyvärr inte ute ännu digitalt. Lite kortfattat kan man säga att Magnus avhandling handlar om hur Gamla Uppsala använts i berättelser, myter, historieskrivning, forskning och politik genom seklen för en mängd olika ändamål. Speciellt fokus ligger på 1600-talets goticism och nationalistiska rörelser under 1800- och 1900-tal.

Magnus nöjer sig inte med att redogöra för vad andra sagt och tyckt, han har själv undersökt och forskat i Gamla Uppsalas förhistoria både som arkeolog i fält och som historiker. Han kontrasterar de många luftslott som konstruerats med vad tingen och arkivsamlingarna faktiskt kan säga oss om de dåtida livet.

Avhandlingen är även en samtidshistoria om arkeologerna i Uppsala och Uppsalas befolkning i allmänhet, om nazismen, kriget och konflikterna. Det handlar om påskkravallerna 1943 och om fallet O - en arkeolog som kompromissade alltför hårt med sin integritet som forskare och medborgare.

En avhandling om det mörker som lurar lite varstans - i vår historia, i vår samtid, i vår framtid och i våra egna hjärtan.

Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala, Gamla Uppsala, avhandling, arkeologi, historia, medeltid, vikingatid, politik, Magnus Alkarp

Vikingmuppar

Mupparna är möjligtvis den största kulturella välgärning USA bidragit med. Om ni inte var medvetna om det redan tidigare så kommer följande musikvideo/upplysningsfilm om vikingarna övertyga er helt. Långt innan Queer-teori blev ett etablerat begrepp inom arkeologin dessutom...



Tack till Åsa Bergström som sniffat upp denna konstskatt på Youtube.

Nyckel till förhistorien

Dags för lite riktig arkeologi på bloggen - lite Ting och inte bara massa tankar. Lokalpatriotism funkar bäst i min mening. På UVs hemsida kan man läsa och se bilder från de avslutade utgrävningarna i Rasbo, väg 288 utanför Uppsala. Kollegan och tillika keramikfanatikern Thomas Eriksson har varit ute i fält och grävt bronsålder samt (under protest gissar jag) även andra mer recenta tidsperioder. En av bronsålderslokalerna har en hel del skärvstenshögar och stensträngar, man kan få se bild på Eva Hjärtner-Holdar som idogt skrapar fram ett hus med en fyllhacka. På en kulle har det kommit ett järnåldershus med stenram - vilket inte hör till vanligheten här i Riksäpplet. Lämningar från vikingatid och medeltid kommer också fram.

En tingest. En nyckel till ett medeltida bultlås närmare bestämt, påträffat vid Rasbo-grävningarna.

Foto: Thomas Eriksson

Om man vill läsa mer om nycklar kan jag rekommendera Åsa Karlssons master-uppsats om lås och nycklar i Birka och på Helgö som blev färdig i våras. Hade ingen aning om att man kunde få ut så mycket av det järnskrotet innan Åsa upplyste mig om det. Finns att ladda ned på insitutionens hemsida:

Karlsson, Å. 2009. Privat och kollektivt. Lås- och nyckelanvändning under sen järnålder i Mälardalen.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bronsålder, järnålder, medeltid, lås, nycklar, Rasbo, utgrävning, UV Uppsala

Hus och mer silvermynt

Uppåkra-bloggen på Sydsvenskan där Karl-Magnus Lenntorp berättar om den pågående undersökningen av vikingatida lämningar har verkligen skötts föredömligt. Nya inlägg ganska ofta och färska bilder från utgrävningen. För några dagar sedan meddelades att man hade hittat ett silvermynt i ett stolphål som man hoppades kunde hjälpa till med en datering av huset. Men det var faktiskt roligare än så. En blixtinkallad insats av en konservator från Historiska museet har kunnat få fram lite mer av ytan och myntet är romartida, med vad som troligen verkar vara en avbildning av en kejsarinna. Vilket är bra då de är lite färre och troligen kommer kunna bestämmas bättre när konserveringen slutförts.

Myntet präglades troligen på 100-talet e.Kr och att det hittats i ett stolphål indikerar möjligen att det rört sig om ett arvegods, eller kanske en upptäckt av en arkeologintresserad viking när det begav sig. Oväntade fynd är alltid roligast.

Sommaren verkar gå i silvermyntets tecken. Kalmar länsmuseum berättar på sin välförsedda blogg om undersökningarna av riktigt häftiga medeltida huslämningar i Prästhag och bland annat det silvermynt präglat under Knut Eriksson de hittat där, myntat ungefär 1000 år senare än det som hittats i Uppåkra.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, uppåkra, medeltid, vikingatid, mynt, utgrävningar

Vikingar, utomjordingar och silverskatter

Igårkväll fick jag banga ett biobesök som doktorand-kollegorna hade planerat. Kan inte skryta för mycket om att jag satt och jobbade på kammaren, för det blir kort arbetsdag på torsdag då sonen ska visa sina alster på en vernissage - på dagis. Hursomhelst har vi i doktorand-truppen satt i visst system att se de filmer som dyker upp som har en viss anknytning till vår disciplin, så när Outlander dök upp var den en given kandidat. Vikingar vs aliens! Vad kan vara bättre?

Jag fick missa detta tillfälle att se Ron Perlman som "Gunnar" och John Hurt som "Rothgar" (och tydligen någon som spelade en karaktär vid namn Boromir...), samt James Caviezel som rymdfararen Kainan som kraschlandar i Norge på vikingatiden och råkar släppa lös ett rymdmonster som måste infångas med lokal teknologi. Med sådana premisser är naturligtvis förväntningarna ganska lågt ställda, men mina kamrater var ändå riktigt positiva till resultatet. Att det är orealistiskt är självklart, men de tidstypiska detaljerna fick höga poäng av arkeologerna och som ren actionfilm verkar den ha lyckats med sitt syfte att roa. Har fått märkligt svag PR i Sverige, men jag tror nog den förtjänar att hyras som DVD en kväll iallfall (jag är närmast beredd att se allt som har Perlman i en roll).

Förra veckan missade jag tyvärr Hanna Menanders forskarseminarium på institutionen om hennes närapå avslutade lic-ämne som är dominikaner-klostret i Skänninge, eftersom jag var i Lund över dagen. Synd, för det är ett forskningsarbete som tar god nytta av både arkeologi och osteologi för att studera ett medeltida material. Sen slår man upp tidningen i denna vecka och ser att Hanna och kollegor gräver upp silverskatter så det sprutar om det.
Tur att man inte är en sån där som lätt blir avundsjuk. Iallafall inte på recent medeltida krafs.
Ursäkta, jag måste gå och äta lite rönnbär...

Loggbok över Skänninge-undersökningarna kan man läsa på UVs hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, utgrävning, Skänninge, medeltid, vikingatid, film, Outlander, Hanna Menander

Grävsäsongen is here again

Som skrivbordsbunden arkeolog vacklar man mellan frätande avund och mjugg belåtenhet under den här tiden på året. Beror helt och hållet på vädret utanför fönstret när man vaknar på morgonkvisten.
Solsken och fågelsång = grön av avund på kollegorna i fält.
Strilande regn och råkall blåst = gosa ned sig lite extra under täcket och dra en suck av lättnad att inte behöva tillbringa dagen i en lerpöl på en schaktövervakning av fossil åkermark.

Tur att det finns bloggar så att man åtminstone kan uppleva lite av stämningen. UV har kört med fältdagböcker på sin hemsida ett antal år nu, men formatet var inte helt lyckat enligt min mening. Det blev sisådär med uppdateringarna och en hel del klickande fram och tillbaka. I år har man satt igång med riktiga bloggar på en del ställe till min stora förtjusning. Formatet är troligen långt mer lättarbetat för alla som känner för att bidra med ett inlägg, man får en bättre översikt vad som har hänt och det finns möjlighet till kommentarer. Tyvärr verkar deras inlägg inte ha egna unika html-koder, för oavsett vad man klickar på får man fram samma länk i adressfältet. Det skulle jag gärna se att de fixade till.

UV Öst med säte i Linköping har dragit igång bloggar i samband med två av sina grävningar:
Blogg nr 1
Motala, Verkstadsvägen: Jägarstenålder (mesolitikum) och yngre järnålder alldeles invid strömmen. Det här är ett av de bästa lägena för mesolitiska lämningar i Mellansverige och har redan gett upphov till en avhandling av Tom Carlsson. (Mesolitiska möten. Strandvägen, en senmesolitisk boplats vid Motala ström).
Bloggen bjuder på gottis-foton av vackra flintaredskap, inklusive en fenomenalt snygg mikrospånskärna (2009-04-29). Det senare är en teknik att slå oerhört små och skarpa spån, bara 1-2 cm långa, som nästan bara förekom i mesolitikum. Flinta förekommer inte naturligt i Mellansverige så den var importerad från Skåne-området troligen (iallafall den snygga svarta senon-flintan). Så det är inte konstigt att man hittar Sörmlands stenålders-fanatiker Micke Nordin och Patrik Gustafsson på ett foto med näsan i sållen. Sånt roar sig nämligen arkeologer med när de får tid över - åka runt på andra grävningar. Fast de var tydligen ute efter kambrisk flinta, som kommer från mer västliga delar av Sverige. Som Tom visade i sin avhandling förekommer det råmaterial från en hel del olika regioner av Sverige på de mesolitiska boplatserna vid Motala, vilka i sin tur avslöjar en del om de kontaktnät som fanns för 8000-7000 år sedan.
De börjar med visningar för allmänheten nu i maj, på specifika dagar och tider. Kolla in bloggen och UVs hemsida för Motala för mer information.

Blogg nr 2
Valla, Linköping: En gård med verkstads-områden från yngre järnåldern/vikingatid grävs ut intill universitetet. Östergötlands länsmuseum deltar också i grävningen. Har precis dragit igång men redan har man hittat lite fina pärlor och delar av silkärl (dvs keramikkärl med hål i botten).

Ett annat gott initiativ ur kulturarvs-synvinkel är portalen Kulturarvsforum som nyligen lanserats. De redovisar olika nyheter inom ämnet, har nyhetsflöden från olika bloggar, tipsar om andra hemsidor och portaler, och är ett forum för både registrerade medlemmar och gäster. Initiativet har tagits av bland annat Kalmar länsmuseum men det är tänkt att beröra hela Sverige.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, grävning, Linköping, Motala, UV Öst, järnålder, vikingatid, stenålder

Nyupptäckt runsten i Vallentuna

Nu på eftermiddagen förtäljer Svenskans nätupplaga att en hittills runsten påträffats vid Vallentuna kyrka.

Foto: Lars Andersson/Stockholms länsmuseum

Texten är delvis förstörd, men det som är kvar lyder: ”…fr reste denna sten efter Frösten sin fader”.

Runstenen påträffade faktiskt redan i höstas under en regnig och lerig höst när man grävde ett kabelschakt. Det framgår inte om arkeologer deltog vid denna grävning, men stenen behölls för att den var fin och skulle nu placeras vid parkeringen - då runskriften till slut upptäcktes efter det att den tvättats ren av regn och vind.

Inte precis ett praktexemplar, men jättekul fynd ändå naturligtvis. Vallentuna är proppfullt av runstenar, och flera har hittats vid kyrkan. Vill man läsa mer kan man titta in på Runrikets hemsida.

Arkeologerna på Stockholms länsmuseum ordnar visning av den nya runstenen och runstenarna runt Vallentunasjön nu på söndagen den 26/4 kl 13.

Runstenar var i de allra flesta fall resta av tidiga kristna i Mälardalsområdet under 1000-1100-talet. Många återanvändes som fundament-stenar i tidiga kyrkobyggen dessutom - t ex Vallentuna-kyrkan. Uppsala Domkyrkas enorma pelare vilar i ett par fall på runstenar, vilka kan skådas genom plexiglas.


Läs även andra bloggares åsikter om runsten, Vallentuna, Runriket, vikingatid, medeltid

Lästips för Annandagen

Lästips för annandagen:

Erik Svensson, professor i zoologisk ekologi, skriver insatt och bra på sin blogg utifrån Ulf Petterssons opinionsartikel i DN om genetik och mänsklig variation. Som han påpekar är det knappast så kontroversiellt inom vetenskapen att påpeka att det inte finns något som kan kallas mänskliga raser, vilket inte hindrar att det är bra att påpeka detta för allmänheten med jämna mellanrum, och i kommentarerna som följer tar han även upp att ras-begreppet är knappast användbart alls inom biologin.

VA-bloggen uppmanar till mer kommunikation mellan politiker, allmänhet och forskare och berättar om det brittiska intiativet ScienceWise. Intressant.

Arkeolog-kollegan Magnus Alkarp bloggar på UNT om livet i Luthagen och om ämnen som intresserar honom. I den senaste skriver han en del om runor, vikingar, resor till Medelhavet under järnåldern. Apropå rasbiologi och vikingar skriver han också lite om denna ganska tragikomiska historia.

Arkeologer och fornsaksfanatiker i största allmänhet kan nu registrera sig på Historiska museets databas över sina samlingar och börja skapa egna favoritlistor och sökfavoriter, lägga till sökbara etiketter osv. Läs mer på Adelsöbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, genetik, DNA, raser, biologi, evolution, forskning, historiska museet

Genetisk drift på Island

En intressant studie av mikokondrie-DNA hos 68 skelett från sen vikingatid på Island har publicerats online i PLoS Genetics. Tidigare genetiska studier på den sent befolkade lilla ön har ju visat att de första bosättarna var lite mer varierade än man förstått från historiska källor. En stor andel av kvinnorna kom snarare från Skottland och Irland. I vilken mån det rör sig om 1:a generationen fruar, eller om nordmännen ifråga redan från början hade en mer varierade släkthistoria, är jag inte påläst om (både och kanske?). Genetiska markörer från en hel del andra populationer finns naturligtvis också.

Ett av de intressantaste resultaten med den senaste studien är att dessa 1000 år gamla skelett faktiskt har mer genetiskt överens med nutida populationer på Irland och i Skottland och Skandinavien, än de har med den moderna isländska befolkningen. Vi talar små skillnader här, men markanta ur en genetikers synvinkel. Detta beror enligt forskarna på "genetisk drift", dvs att i varje generation sker ett visst slumpmässigt urval av vissa gener. En del får fler barn, en del får barn av bara ena könet, en del får barn som inte överlever, en del får inga barn, en del familjer dör i drivor i pesten... Eftersom många genetiker utgår från dagens europeiska befolkning när de jämför med förhistoriska skelett, så är det extremt viktigt att ta med genetisk drift i beräkningen när man uttalar sig om hur "lika" resp. "olika" de är. Europa i allmänhet har ju en mycket längre och vansinnigt mer komplex förhistoria än lilla Island, så att så mycket kan ske under bara 1000 år är en viktig insikt. Även om ön naturligtvis är lite av ett specialfall.

Aardvarchaeology berättar idag om en obscent stor guldmyntsskatt man nyss hittat i England. 824 keltiska guldmynt nedlagda runt år 15 e.Kr.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vikingar, vikingatid, Island, genetik, DNA, guldskatt

Nyheter eller gammelheter på nätet?

Varför i hela fridens namn har SVT en hemsida med nyhetsprogrammen utlagda om de inte kan uppdatera den på två dagar!?! Igårkväll bläddrade jag förbi Aktuellt och fick plötsligt syn på min kollega Anna Gatti, tillika vice ordf i SULF och ledamot i Forskningsberedningen. Jag kom tyvärr in precis på slutet av ett längre inslag om just forskning, universitet och vad det nu kan vara bra för. Hann höra en del intressanta och välformulerade åsikter och dessutom se lite klipp från min egen arbetsplats (hade jag vetat det hade jag sprungit upp och ned för trappan med ett gäng böcker och sett viktig och forskande ut...). Men jag kom som sagt in precis under de sista 20-30 sekunderna. Hade gärna velat höra hela inslaget.

SVT har tydligen en hemsida för "nyheter" och där lägger de tydligen ut vissa nyhetsinslag. Med ojämna mellanrum. Jag förstår att de kanske inte lägger ut dem sekunden efter, men när jag denna morgon gick in på sidan för att se om jag kunde kolla in hela inslaget så var den senaste Aktuellt-sändningen som var utlagd från den 1:a september!!! Men VARFÖR ens ha denna service om man bara kan få se tre dagar gamla program!? Klickar man på Rapport får man en lista med förra veckans nyheter utlagda utan angivande av datum så det är inte helt lätt att veta att det är förra veckans tisdagssändning man tittar på. Att ange datum någonstans borde väl inte kräva extremt IQ? Som sagt, senaste Aktuellt är från i måndags.

Jämför detta med Tv4 Anytime webb-tv. Där ligger alla gårdagens sändningar ute så att jag till exempel kan gå in och titta igen på lokal-TV Uppland från 22.15 den 3:e september och se den lilla blänkaren från pågående utgrävningarna vid Ultuna (tror ankaret råkar säga Ulvtuna...) där SAU har hittat riktigt imponerande lämningar från yngre järnåldern. Jonas Ros visar upp en snyggt bevarad forntida "skridsko", dvs ett kompakt fotben från häst (ja, Jonas det är det). Helena Hulth kan ses i bakgrunden slita med den otacksamma uppländska leran - det är alltid tjejerna som gör grovjobbet på utgrävningar ;-)

Jag förstår faktiskt inte varför en reklamdriven kanal är bättre på att lägga ut nyheterna på nätet än våra allmänfinansierade fria kanaler. Vad är problemet? Vill de inte förstöra spänningen inför nästa sommars reprissändning av Aktuellt september? Jag är ledsen att jag inte kan springa ifrån nattningen av ledsen 4-åring för att hinna se er kvällssändning, vore det för mycket begärt att kunna se ett intressant inslag iallafall 12 timmar efteråt...?


Andra bloggar om: Aktuellt, SVT, nyheter, alliansen, politik, forskningsberedningen, Tv4, Ultuna, Uppsala universitet

Får man uppleva annat än vikingar?

Storslagna planer för Historiska museet kan man läsa om i dagens DN. Ett nytt vikingamuseum som ska byggas på den öppna ytan framför museets nuvarande ingång. Eller, inte ett vikingamuseum egentligen - ett "upplevelsecentrum". Det är något i det namnet som inspirerar skräckslagen förtjusning. Å ena sidan ser jag för mitt inre en orgie i gul-blå vikinga-kitsch med jättelik sal full av fabrikssnidade ormhuvuden, högar av hjälmar och sköldar, fullt med glada fanatiker i vikingautstyrsel som grillar gris på spett och pysslar med brickbandsvävning och blotar ketchup till Tor, Oden och Frej.

Å andra sidan vet jag av egen erfarenhet att den enda sorts förhistoria som fastnar i barns (och vuxnas) huvud är den de får röra vid och uppleva själva. Som den sommar då pappa tog mig till Historiskas innegård där jag fick mala säd på en malsten och äta...helstekt gris. Jag minns ej ett smack av alla skolutflykter till museet, utom just det uppbyggda järnåldershuset som man fick sitta i. Så visst, närkontakt är av godo. På mer än ett sätt om det görs bra. Om experimentella arkeologer involveras, och inte bara pedagoger med rosaskimrande fantasibilder, så finns det en möjlighet att lära sig otroligt mycket under det att man försöker rekonstruera allt från keramiktillverkning, till vävning, till husbyggen.

Det som gör mig lite trött är denna totala kapitulation inför turismen. Historiska har redan låtit denna korta lilla parentes i förhistorien ta upp huvuddelen av de nya utställningsrummen (och räknar vi in yngre järnåldern över lag blir dominansen helt förödande). Det finns inte längre en känsla av utbildningspatos på Historiska. En passion att förmedla hur mycket vi faktiskt vet om hela resten av förhistorien. Om kontakterna med romarriket, om handeln med koppar med Ryssland under bronsåldern, om jordbrukets introduktion från Mellanöstern över Europa.

Om man nu ska göra ett upplevelsecentra intill museet, kan vi inte hiva över ett gäng av alla dessa vikingapryttlar dit och ge liiiite plats för alla dessa tusentals år som ledde fram till vikingarna. Som förklarar hur det kom sig att Norden såg ut som det gjorde på den tiden. Ge lite plats åt NORRLAND kanske!!? Bygg upp stenåldershus och miljöer. Visa hur en bronsåldershög konstruerades. Låt folk prova på att göra neolitisk keramik, kolla in vad man åt i olika delar av landet under olika tidevarv. Det talas mycket om att det ska vara "livsöden" utställda på Forntider 1. Det sorgliga är att det bara rör sig om dödsöden, som vanligt. Gravar och gravgåvor i montrar. Närapå ingenting om livet, bosättningarna, arbetsuppgifterna, handelskontakterna kors och tvärs över Östersjön och Fjällen.

Så bygg föralldel Vikingacentrum så att det pumpas in lite turistpengar i museiverksamheten. Bygg det så att mina barn kan ha en rolig plats att besöka. Men låt inte dessa 250 år totalt kväva de övriga 11.750 åren av förhistoria. Ska det vara så svårt att väcka entusiasm över dessa andra tidevarv hos Staten och Museiansvariga? För jag vet att det redan finns hos en stor del av allmänheten, så där är redan slaget vunnet. Om det bara fanns ett kul museum som ansträngde sig att förmedla detta också...

Andra bloggar om: viking, historiska museet, vikingacentrum, arkeologi, museum