Doktorera Mera - utlysta tjänster

Med risk för att begå en smått omoralisk handling tänker jag nu informera om att det finns sammanlagt minst 11 nya doktorandtjänster utlysta som är sökbara av arkeologer/antikare. Vid Stockholms universitet ska det startas en forskarskola i kulturhistoriska studier vid Humanistiska fakulteten. I dess regi utlyses alltså 8-10 doktorandtjänster, och lika många till kommer utlysas nästa år.

Sista ansökningsdag är den 29:e oktober. Temat är tvärvetenskapligt och syftet med forskarskolan kan man läsa på utlysningens sida:

• förnya perspektiven på relationen mellan nutid och dåtid, genom att kritiskt granska frågor som kulturarv, historiebruk och autenticitet. Det gäller också utmaningar som att vitalisera och reaktivera det insamlade kulturarvet i kulturhistorisk forskning.

• befrämja forskning kring kulturella kategorier (tid, rum, individ, kollektiv, identitet etc.) i det mer eller mindre avlägset förflutna, genom att använda materiell kultur, bilder, muntlig kultur och text.

De områden som primärt berörs av den nya forskarskolan är historiska ämnen och kulturämnen samt kulturhistoriska inriktningar inom estetiska ämnen, liksom medie-, religions- och språkämnen. Sökande med avhandlingsämnen som teoretiskt, metodiskt och empiriskt anknyter till forskarskolans inriktning kommer särskilt att beaktas. Det är därför viktigt att den sökande tar del av programmet för forskarskolan som finns på hemsidan: www.fokult.su.se.

Institutionen för arkeologi och antik historia i Uppsala å sin sida utlyser ett mer blygsamt antal doktorandtjänster - tre stycken närmare bestämt. Liksom förra året gäller det en tjänst i nordisk arkeologi, en i antikens kultur och samhällsliv, samt en i afrikansk och jämförande arkeologi. Sista ansökningsdag är 19:e oktober.

Som sagt, ska man verkligen medverka till att dra ned fler i träsket? Samtidigt kan jag i nuläget inte riktigt klaga eftersom jag faktiskt lyckades knipa åt mig ett jobb (om än tillfälligt såsom vikarie),  där det kanske inte riktigt ingår att försöka skrämma bort folk från forskarutbildningen. Apropå alternativa karriärer för disputerade förutom den gamla beprövade forskarassistent-lektor-professor som nästan aldrig inträffar numera för 95% av de disputerade. Jag har nyligen stött på ett par gamla kollegor och överlevare från just Uppsalas arkeologi-institution:   Forskarsekreteraren för Forskarskolan jag nämnde ovan är Anna Källén, som tidigare innehade just det skrivbord på institutionen i Uppsala där jag nyligen sammanställde min avhandling. Utbildningsledaren på Samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm är Felicia Markus som t.o.m. delade handledare med mig när hon för många år sedan disputerade i arkeologi, men hon har även en bakgrund som kulturgeograf - därav den fortsatta karriären. Och Susanne Thedéen, arkeolog från Stockholms institution är utbildningsledare vid Humanistiska fakulteten.

Arkeologer måste helt enkelt vara enormt begåvade människor...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, religionshistoria, doktorandtjänst, doktorera, stockholms universitet, uppsala universitet, antiken

Klyftan mellan texten och pressmeddelandet

Inlägget jag skrev igår rörande DNA analysen av våra förfäder och "icke-förfäder" såsom det framställdes har fått en hel del svar och jag tackar för stödet från andra bloggare dessutom. Jag har ett par viktiga aspekter till att lyfta fram dock - inte minst som många av kommentarerna beklagade att genetikerna inte diskuterat mer med arkeologerna. Faktum är, och detta är en av anledningarna till att jag var så förbannad, att Götherström har läst arkeologi innan han specialiserade sig på genetik och jag vet att han också samarbetat under gång med arkeologer. Vid förra debatten för ett år sen hade han och jag en mycket lång diskussion kring de kronologiska svagheterna i resonemanget. Inte för att han ska ta mitt ord rakt av, men jag är inte precis ensam om att ha de här invändningarna och i den vändan verkande han ta intryck för han framställde saker och ting mycket mer balanserat i ett seminarium riktat till arkeologer.

Det som gjorde mig lite svettig och extra olustig just nu var att den extremt korta artikeln har bland annat ett par kollegor och vänner till mig som medförfattare. Det är vanlig kutym inom vetenskapen att de som bidragit med kunskap och analyser får vara medförfattare. Artikeln noterar dessutom det faktum att gropkeramikerna är senare än jordbrukets inflrande och går inte alls lika långt i slutsatserna som pressmeddelandena. Den genetiska skillnaden är för stor för att kunna vara ett resultat av naturliga mutationer och genetisk drift, men den bakomliggande mekanismen - fullskalig migration eller uppblandning - går inte att avgöra. Det är allt.

Jag vet inte vad mina kollegor anser om de senaste uttalandena från artikelns huvudförfattare, jag oroar mig för att de har gått längre än gruppen i sig var beredd att göra vilket väcker nya etiska betänkligheter. Till saken hör att artikeln bara är tillgänglig för prenumeranter. Jag har fortfarande tillgång och kan se originalet men de flesta kan bara se abstractet och den imponerande listan medförfattare. Man förutsätter att alla dessa är överens om de officiella uttalanden som görs av enskilda, men om så inte är fallet? Personligen kan jag inte låta bli och undra om de övriga är helt införstådda med det sätt som genetikerna presenterat resultaten i pressen.

Det här sätter verkligen strålkastarljuset på hur viktigt det är med Open Access, att man själv har möjlighet att ta del av vad analysen gått ut på, vilket urvalet är och vad som egentligen sägs.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, DNA, stenålder, etik, vetenskap, forskning, open access

Förfäder och munväder

I torsdags och fredags gick DNA-enheten vid Uppsala universitet ut med nyheten om en nyligen publicerad artikel med DNA-analyser av svenska stenåldersskelett från tiden innan och efter jordbrukets införande i Sverige - vilket skedde för 6000 år sedan. Det mesta som presenterades här är ingen nyhet för oss som följt dessa intressanta projekt, och mycket har presenterats tidigare i artiklar och avhandlingar. I dagens hårt pressade läge för finansiering för forskning är det extremt viktigt att bli sedd och läst även utanför strikt vetenskapliga kretsar, jag förstår och accepterar att det behövs lite PR-blitz och förenklingar för att nå ut. Få ämnen ligger mig lika varmt om hjärtat som tredje uppgiften. Men det finns också problem, inte minst etiska sådana, kring hur forskare presenterar och "säljer in" resultat. Jag har redan tidigare orerat oredigt runt detta både på bloggen och i en Under Strecket. Jag tänkter inte dra hela den härvan igen, men jag känner mig påkallad att kommentera en del uttalanden såsom de framställts i pressen.

Jag vill bara inleda med att påpeka en viktig sak - jag ifrågasätter inte alls att själva genetiska analysen är korrekt, tvärtom har jag stort förtroende för forskarteamet i fråga. Vad som skrämmer mig är deras mer eller mindre omedvetna felrepresentation av vad de studerat, vad resultaten kan och inte kan utvisa i nuläget, och ett i vissa stunder rent skrämmande språkbruk i en extremt känslig fråga som rör "svenskhet", invandring och mänsklig utveckling.

Genom att studera ett ytterst litet antal individers mitokondrie-DNA som ärvs uteslutande på mödernet (faderns genetiska profil syns inte alls) har teamet kommit fram till att det finns påtagliga skillnader mellan vissa jägar-samlargrupper under stenåldern och dagens svenska population, men mer påtagliga likheter mellan oss och de tidiga jordbrukarna. Vi återkommer till frågan om den "svenska" genprofilen på slutet, men den viktiga poäng som görs är att något sker vid införandet av jordbruk i Sverige under denna tid. Anders Götherström hävdar att detta visar att det sker nånting i populationens sammansättning:

Antingen en hel befolkningsersättning eller ett genflöde, säger Anders Götherström, docent i evolutionär genetik vid Uppsala universitet. TT: En uppblandning, helt enkelt?
-Ja, precis. Vi har inte kvantifierat så vi vet inte hur mycket, men spontant låter det mest troligt att det är en uppblandning. (1)

Okej, i denna UNT-artikel låter det först ganska sansat. En extremt viktig aspekt är att förhistorien inte består av grupper som är helt isolerade från varandra, vi vet att det förekom en hel del ingifte mellan grupper och genspridning kan ske lika väl om man byter äktenskapsnätverk som om det dyker upp helt ny befolkning. Att måla upp förhistorien i extrema dualiteter som antingen bara idéer eller antingen bara mänskliga förflyttningar är i grunden felaktigt. Men i artikel nummer två i UNT går Götherström ett steg längre:

- Vår studie talar starkt för att immigranter tog med sig jordbruket när de flyttade till Skandinavien, snarare än att det var nya idéer som fick redan bofasta jägare-samlare att börja odla grödor och hålla djur, säger Anders Götherström. (2)

Bruket av ordet immigranter skapar direkt idén om att det måste röra sig om en helt ny population, inte bara en viss inflyttning av individer i samband med giftemål och adoption och dylikt, något som vi vet är mycket vanligt inom traditionella samhällen runtom i världen. Problemet är att deras studie inbegriper extremt få jordbrukande individer (tre stycken för att vara exakt) och INGEN av dessa är faktiskt från den första fasen av jordbrukets införande. De är genomgående minst 400-500 år yngre, dvs 12-17 generationer senare. Inte heller finns det någon individ analyserad från tiden innan jordbrukets införande. Inte en enda mesolitiker. Vilket gör följande uttalande av Helena Malmström i Vetenskapsradion P1 extremt märkligt:

– Våra resultat tyder på att det är mer sannolikt att bondekulturen kom med människor som vandrade in i Skandinavien, snarare än att de lokala jägar-samlarna som fanns här fick idén om jordbruk och började anamma den typen av levnadsstil (3)

Om man inte funnit DNA hos mesolitikerna hur kan man veta att de första neolitikerna representerar något annat? Ska det verkligen till att arkeologerna behöver upplysa naturvetarna om att de begrepp vi hittat på kring olika samlingar av 6000 år gamla kärldekorationer är extremt godtyckliga och inte acceptabla att använda som vore de biologiska begrepp typ kärrsnäppa eller vårtbitare? Det driver mig tokig att naturvetenskapliga forskare verkar tro att man inte behöver vara lika stringent när det kommer till humaniora som man är inom sitt eget fält:

Enligt forskningen levde gruppen med jägare och samlare under ett par tusen år sida vid sida med en grupp som börjat bruka jorden. (1)'

Arkeologiska fynd visar att den gropkeramiska och den trattkeramiska kulturen existerade parallellt under så lång tid som 1000 år och att människorna som byggde upp dem ibland levt bara någon mil från varandra. (2)

NEJ! För det första förekommer inte den gropkeramiska kulturen, den jägar-samlargrupp de har studerat, förrän flera århundraden efter jordbrukets införande. De flesta "rena" jägar-samlarkulturer försvinner i södra Sverige runt 4000 f.Kr. och hela regionen utmärks av en påtagligt homogen trattbägarkultur (och inte trattkeramisk kultur som den kallas i artikeln). Övergången till gropkeramisk kultur sker först i Mellansverige och den är en gradvis utveckling, men med starkt inflytande av östliga jägarkulturer. Sen försvinner trattbägarkulturen runt 2900 f.Kr., ungefär då gropkeramisk kultur tar fart ordentligt, och istället ser vi stridsyxekulturen bre ut sig. Dessa två samexisterar under ca 500 år och sedan försvinner båda och kvar finns bara senneolitisk kultur. Notera att jag här pratar om materiell kultur, krukor och yxor, inget om graden av ingifte och biologi. 

Man brukar ofta vara snar med att anklaga vetenskapsjournalister för att vulgarisera forskningsresultat, och visst stämmer det ibland, men i det här fallet ligger ansvaret tydligt på forskarna i fråga som inte skräder med orden precis:

- Våra analyser visar att dessa tidiga "skandinaver" inte bara levde i två skilda kulturer. Även de genetiska skillnaderna mellan dem var så stora att man kan faktiskt på sätt och vis kan beteckna dem som två olika folkslag, säger Anders Götherström. (2)

Allt detta från mitokondrie-DNA som ärvs helt och hållet från mödernet. Allt detta från tre - 3! - jordbrukande individer jämförda med visserligen ett flertal gropkeramiker, men dessa uteslutande från Öland och Gotland, inga från fastlandet. 

Sen har vi den typen av slentrianmässiga kommentarer från journalister som ger mig eksem:

Det finns flera teorier om hur Skandinavien befolkades och kopplingen mellan de tidiga jägarna-samlarna och den tekniskt mer avancerade första jordbrukskulturen. (2)

Just det, att odla är tekniskt avancerat medan vilken efterbliven grottmänniska som helst kan ge sig ut på öppet hav och jaga säl och tumlare. Jordbruket innebär ny kunskap, men det är tveksamt om det ska kallas mer avancerat för samma grundredskap och organisation kan krävas av både jägarsamhällen som småskaliga jordbruk. På sätt och vis var det enklare eftersom man kunde bli mer bosatt och inte behövde leta upp sin föda på samma sätt.

Det som jag berörde inledningsvis som är elefanten i vardagsrummet i denna typ av studier är det nutida jämförelsematerialet. För att veta om någon person i förhistorien är lik eller olik måste vi först besluta oss för vad som är normen. Man måste paradoxalt nog utgå från att det finns en viss "typisk" genuppsättning som definierar "svensk". Det har man gjort genom att göra ett litet urval ur den nutida befolkningen, i Norge och i Uppland om ni vill veta, som har rätt efternamn, bor på rätt ställe och som inte har något konstigt efternamn i släkten 3-4 generationer bakåt. Man utgår från att den äkta svensken är en isolerad population. Man utgår från att giftemål mellan regioner och språkgrupper är onormalt. Istället för att inleda med att i god vetenskaplig tradition testa om ens kategorier är gilitga till att börja med. 

Ni må tycka att jag är överdrivet kritisk och negativ, men den här förblindade förälskelsen i en ny testmetod kan oerhört lätt leda in i mycket problematiska generaliseringar. Götherström avslutar en intervju på följande sätt:

Syftet är bland annat att utröna varifrån invandringen till Skandinavien kan ha skett, säger Götherström.
-Nu vill vi ha reda på mera exakt varifrån vi kommer. (1)

Varifrån vi kommer. Vi. Eftersom vi alla är en enda enhetlig grupp, vi är de riktiga svenskarna och de som av någon anledning har avvikande haplogrupper är.... vadå?

Jag kan inte för mitt liv tycka att det är befogat eller berättigat med den här typen av vulgär-PR ens i krasst forskningsfinansierings-syfte. Vi har ett ansvar inför vetenskapen, inför allmänheten och inför oss själva. Riv upp, gör om, gör rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, DNA, invandring, migration, etik, vetenskap, forskning, jordbrukare, uppsala universitet

Redan de gamla aztekerna

Arkeologen i Uppsala kommer få besök av en bloggare - som även råkar vara professor i arkeologi. Michael E. Smith som är specialiserad på Aztekerna och professor i antropologi i Arizona driver inte bara en utan två bloggar. Den ena redogör för Calixtlahuaca-projektet (säg det snabbt sju gånger) som undersöker häftiga lämningar av Matlatzinco-kulturen i Mexiko, den andra som är en av mina personliga favoriter heter Publishing Archaeology och diskuterar problematik kring publicering inom forskning i allmänhet och antropologi/arkeologi i synnerhet - sånt som Open Access, referee-system, omkostnader etc. Det är ofta enkelt att fokusera på det negativa eftersom det finns så mycket av det, men han lyfter även fram positiva trender.

Anledningen till besöket i Uppsala är att han blivit inbjuden till Urban Mind projektet som drivs här, vilket försöker studera olika aspekter och konsekvenser av den ökande koncentrationen i bosättningar under mänsklighetens historia världen över. Forskare från samtliga avdelningar på institutionen är inblandade, nordisk arkeologi, antiken, egyptologi och afrikansk och jämförande arkeologi. Det är ett stort samarbetsprojekt finansierat delvis av Mistra, och som även inbegriper forskare vid Stockholms universitet och KTH, samt ingår i det enorma IHOPE-initiativet. 

På måndag ska professor Smith hålla en öppen föreläsning i hörsalen i Gustavianum. Jag ska böna och be min arbetsgivare om ledighet på måndag, men det är inte helt säkert att det fungerar för jag har ju andra att ta hänsyn till numera. 

URBAN SPRAWL, SQUATTERS, AND SUSTAINABILITY:

DID ANCIENT CITIES HAVE MODERN PROBLEMS? OR DO MODERN CITIES HAVE ANCIENT PROBLEMS?

Professor Michael E. Smith
School of Human Evolution and Social Change, Arizona State University

Monday, September 28, 2009 at 13.15-15.00
Auditorium Minus at Gustavianum, Akademigatan 3, Uppsala

Ancient cities as documented by archaeologists and historians have considerable relevance
for a broader understanding of modern cities and general processes of urbanization.
Professor Smith reviews three themes that illustrate such relevance: sprawl, squatter
settlements, and urban sustainability. Archaeology's potential for illuminating these and
other topics, however, remains largely unrealized because archaeologists have failed to
develop the concepts and methods required to analyze such processes in the past.
Professor Smith discusses some of the benefits that would accrue from increased
communication between archaeologists and other scholars of urbanism.

Michael E. Smith is Professor of Anthropology in the School of Human Evolution and Social
Change at Arizona State University. He is an archaeologist who has excavations at Aztec
sites in central Mexico, focusing on issues of urbanization, imperialism, and
household-level activities and conditions. He also works on the comparative analysis of
preindustrial cities, including comparisons between ancient and modern cities. He
currently heads a transdisciplinary research project on urban neighborhoods and open
spaces, from Uruk to Stockholm.

Everyone is very welcome! Please circulate this announcement freely! An announcement in
pdf is attached for convenient printing and posting on your notice-board.

An arrangement by the transdisciplinary research project The Urban Mind: Cultural and
Environmental Dynamics. For further information please contact Christian Isendahl,
Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University (018 - 471 22 15).

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, azteker, Amerika, antropologi, urbanism, historia, utveckling, ekologi, michael e smith, uppsala universitet, urban mind

Nya riktlinjer för bloggen

Vissa saker kommer ändras nu. Jag har nyligen landat efter första dagen på nya jobbet som verkar både mer utmanande och mer rolig än jag fruktade/hoppades. Men jag kommer inte skriva nåt nämnvärt om det här på bloggen. Det känns fel att skriva om mina officiella uppdrag och min position på en rent personlig blogg. Jag vill helst inte skapa någon sorts oro bland vare sig arbetskamrater eller de som söker råd och stöd att något kommer läcka ut här, ens i god tro från min sida. När dammet lagt sig lite ska jag undersöka möjligheten att kanske skapa en egen officiell blogg för Doktorandombudet, som kan reflektera över utbildnings- och forskningsfrågor och där folk har en möjlighet att uttrycka sina åsikter anonymt, men det får bli en framtida fråga.

Eftersom det nu blir heltidsjobb och pendling kommer den här bloggen inte råka ut för riktigt lika mycket uppdateringar som tidigare. Jag kommer sikta in mig på 3-4 inlägg i veckan iallafall, men möjligen med mer tyngdvikt på helgerna än veckodagarna (och kvällstid). På den ljusa sidan om man så vill, så kommer den nog bli mer fokuserad på just arkeologi, förhistoria och kulturmiljö vilka jag kommer utgjuta mig om såsom ännu en extremt subjektiv åsiktsmaskin.

Tills vidare kan jag rekommendera Martins återgivande av det enorma Sachsensymposium som han närvarar på. Martin har några goda råd att ge till föredragshållare som gäller även för helt andra evenemang. Varför i hela fridens namn vi akademiker är så värdelöst usla på att utbilda oss i verbal framställning övergår mitt förstånd. Vissa är ju naturbegåvade, men de flesta av oss behöver lite hjälp. Det är synd och skam när goda idéer och intressanta reflektioner dör i resan från talaren till lyssnaren.

Ragnar skriver lite reflektioner kring en diskussion med forskarkollegor om Wikipedia som ett forskningsverktyg som han deltog i en sen kväll efter en konferens. Som de flesta av oss vet är konferenser främst givande för mellan- och eftersnacket - inte föredragen. 

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, wikipedia, forskning, konferens, universitet

Netbook eller Smartphone?

En av de härligaste konsekvenserna av att doktorera är att en herrans massa vänner vänder ut och in på sina närapå tomma fickor för att skramla ihop till en rejäl present. I detta fall undvek de att göra själva inköpet och överlämnade stålarna eftersom det jag länge önskat mig hett och innerligt är en bättre mobiltelefon och så känsligt personliga inköp är det bäst att överlämna till mottagaren i de flesta fall. Halva glädjen kommer ju av att surfa runt på nätet och jämföra specifikationer, vilket jag gjort i ett lyckorus större delen av gårdagen (efter det att jag nästan återhämtat mig från festen). Jag har mycket länge nu knallat runt med en liten Nokia som är så gammal att jag inte ens minns vad den kallas (typ: kan inte ens ta emot mms). Den har haft den otrevliga förmågan att vara extremt stryktålig och tillförlitlig, så jag har inte haft en enda ursäkt att byta ut den med tanke på vår finansiella situation. Men visst har det irriterat mig att inte kunna kolla mejl eller sköta kalender på den och nu med den nya tjänsten och en hel del pendling är det lite mer acceptabelt att vräka ut en stor summa pengar på något mer avancerat - men vad?

Efter att ha jämfört en hel del telefoner med bluetooth, GPS och diverse datorliknande funktioner (under 5000:-) så började en sak utkristallisera sig. Jag tror det får bli en android-telefon. De flesta körs ju på Windows mobile och det är bra på flera sätt, kompatibelt med hemdatorn etc. Jag må gilla Open Source men jag är inte en fanatiker och föredrar det praktiska framför det ideologiska. Android är ett OS utvecklat av Google som utmanare till Windows och det är Open Source och fritt fram för tillverkare att utveckla och införliva med sina produkter (till skillnad från Apple som kontrollerar både mjukvara och hårdvara). Det har varit lite trögt i startgroparna för Android-telefonerna men 2009 verkar vara året då det övergår till mer etablerad applikation. Speciellt HTC har satsat hårt på modeller och jag blev mer och mer intresserad av deras modell Tattoo som släpps formellt nu i oktober, och som redan genererat en hel del lovord. 

Ett möjligt plus med Android är att förutom att jag sköter oerhört mycket redan nu via nätet och google-program som gmail, kalender, blogg osv så där finns kompatibilitetsförmåner. En annan sak jag upptäckte när jag surfade runt var den intressanta bakgrunden till utvecklingen av de numera hysteriskt populära Netbooks - små slimmade lätta datorer som främst används till att surfa och skriva dokument, men som inte kan användas för något mer minnsekrävande. Jag måste erkänna att jag varit sugen på dem med, som arbetsredskap på bibliotek, tåg, caféer etc. Men jag har en lätt och fungerande Toshiba Portegé så det har inte varit lika pressande som en bättre telefon. Men samtidigt, om jag kan sköta massor av det nätanknytna på en liten dator med bra batteritid som dessutom låter mig skriva dokument, är det verkligen värt att skaffa en superdyr mobiltelefon som visserligen är liten och behändig men som jag inte kan arbeta med textbehandling på? Är det bättre att skaffa en något bättre men ganska billig mobil för samtalsaspekten, och en Netbook för det övriga? Jag tar gärna emot råd och tips från folk med lite erfarenhet av endera eller bådadera.

Till saken hör att om något år så kommer Smartbooks lanseras på bred front - ännu mer slimmade små datorer som egentligen är nätuppkopplade skärmar och tangentbord och utan kapacitet att köra mer än nätbaserade program. Snabba att koppla upp sig, förmåga att fortsätta vara uppkopplade och ladda ned saker t.o.m. när de är i viloläge, tänkta att arbeta mot "molnet" snarare än något man har sparat på datorn. Ironiskt nog nästan en återgång till de första datorerna som inte kunde spara något på annat än disketter...

Notera detta: Smartbooks som uppvisats på mässor körs i de flesta fall på Android...

Så är det värt att strunta i Netbooks i väntan på Smartbooks? Är det ändå bättre med Netbooks än med en svindyr telefon? Råd mottages med glädje.

Läs även andra bloggares åsikter om teknologi, internet, datorer, netbook, smartbook, mobiltelefon, android, smartphone

Ett bra slut och en ny start

TACK! Vill jag bara säga till alla goda vänner och kollegor och familj som slöt upp i Uppsala igår på min disputation och/eller festen på kvällen. Det var så mycket hårt tröstlöst slit med Monstret in i sista stund, och så många småsaker som gick fel, att jag inte riktigt kunnat vara glad för boken (förutom att jag inte längre behövde/kunde slita med den). Därför var det extra skönt och glädjande att disputationsdagen blev en riktigt bra urladdning. Jag har varit åskådare till fler disputationer än jag kan räkna och en del av dem har varit lyckade och andra har varit olyckade.

Jag tror att de flesta som var med på fredag eftermiddag blev dunderimponerade av min opponent Joanna Sofaer från University of Southampton. Hon gjorde ett fenomenalt jobb både med en koncis men jättebra sammanfattning av boken inledningsvis, samt med de efterföljande frågorna. Lätt var det inte! Hon hade en läskig förmåga att se igenom de flesta svagheter och mindre lyckade partier i texten. Hon satte fingret på extremt intressanta frågor och problem. Men hon lät mig svamla på och försöka förklara mig och hon tog upp precis de teman som jag själv tycker är intressanta. Jag var helt manglad när det var över, men jag kan inte tänka mig att jag kunde fått en bättre opponent. Joanna höll ett eget seminarium dagen före som jag ska berätta lite mer om en annan gång.

Ett speciellt tack till Anna Karlström som hjälpte till med markservice på institutionen, och till Kim von Hackwitz och Kalle Lindholm som också gav en hjälpande hand. Kalle gjorde dessutom en rejäl insats som toastmaster på kvällen. Tack igen allihopa - det enda jag ångrar är att jag inte hann prata mer med er alla.

Veckan som gått har naturligtvis varit en nervös uppladdning inför disputationen, men spänningen steg exponentiellt av en helt annan anledning som jag ville hålla inne med tills allt var klappat och klart. I måndags kallades jag på jobbintervju för ett 1-årigt vikariat som doktorandombud vid Stockholms universitet. Jag blev grundligt grillad i en timmas tid av studentkårens personalansvariga och på kvällen fick jag besked att jag skulle få komma tillbaka på en andra intervju nästa dag. Denna gång med Centrala Doktorandrådets ordförande och Fredrik Charpentier Ljungqvist (den som man ska vikariera för) som utfrågare. Ytterligare en timmas grillning - om jag inte fick tjänsten så var detta iallafall en fantastisk övning på att ta sig igenom jobbintervjuer resonerade jag. Jag kan tipsa om att Fredrik, som är doktorand i medeltidshistoria, har en egen blogg och att han dessutom nyligen utkommit med en bok om klimathistoria under de senaste 10.000 åren. Sånt som ger mig total prestationsångest...

I fredags förmiddag, drygt tre timmar innan jag disputerade, fick jag veta att jag fått tjänsten. Så det var en dubbel urladdning den dagen. Det är svårt att beskriva hur glad jag är för det här uppdraget. Jag skulle varit tacksam för att ha fått jobb över huvud taget, men att faktiskt få chans att jobba med frågor jag brinner för på detta sätt är ett privilegium. Och inte så lite pirrigt. Det börjar med rivstart redan på måndag. Jag läste religionshistoria, arkeoosteologi och evolutionsbiologi vid Stockholms universitet och det ska bli kul att återknyta kontakten.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, stockholms universitet, uppsala universitet, disputation

Sånt som riktiga arkeologer håller på med...

Jag har under de senaste veckorna blivit terroriserad av min bekantskapskrets. Det är sorgligt men sant. Medan jag harvat runt mellan kontoret och plocka upp barn från dagis/fritids så har jag blivit utsatt för mejl, sms och blogginlägg från folk som berättar om sina hysteriskt roliga och intressanta utgrävningar och inventeringar. Roger Wikell har hållt mig och Martin underrättade om hans och Mattias Petterssons inventeringar och utgrävningar i de östligaste delarna av Sörmland där de hittat sena gropkeramiska skärgårdslokaler (ca 4500 år gamla). Elin Fornander har lockat med arkeologiska institutionens inledande undersökningar på Korsnäs-lokalen som ligger lite längre västerut och representerar en 500 år äldre gropkeramisk fas. En extremkul lokal som har bevarade obrända ben vilket är närmast unikt för Mellansvensk stenålder. Den har undersökts tidigare men nu ska seminarieutgrävningar dras igång till nästa sommar. 

Sen börjar sms:en välla in från Roger som hoppat vidare till att hitta mängder med häftiga hällristningar vid Tjust tillsammans med Jocke Goldhahn. Jocke har dragit igång en seminariegrävning för Kalmar-studenterna i området norr om Gamleby som innehåller ett flertal lämningar från yngre bronsålderm. De har dessutom satt igång sin egen grävblogg Lofta 148 där bilder läggs ut under gång. 

Det kan vara lite svårt att se ristningarna på bilderna som tagits i dagsljus då de ännu inte är imålade, men på bland annat den här bilden kan man se ett par, tre riktigt snygga skepp på nedre högra delen som "seglar" mot horisonten - eller Kartago. Lite smådelar av andra ristningar samt skålgropar syns också. (Foto: Joakim Goldhahn)

Jag försöker uppbåda mina bästa sidor och glädjas åt alla dessa grävupplevelser folk har till höger och vänster, men det börjar bli lite svårt när t.o.m. sambon nu är ute i Motala och gräver superhäftiga mesolitiska lokaler i våtmarksmiljö, med bevarade organiska lämningar. Utgrävningarna har bara precis hunnit rulla igång och kommer fortsätta till slutet av oktober.

Jag tror det är dags att göra mig oanträffbar så jag slipper mer terror...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bronsålder, stenålder, hällristningar, Tjust, Motala, Korsnäs, utgrävningar

Sveriges historia - snart överallt

Söndagskrönikan i DNs kulturdel av Sverker Sörlin ligger nu ute på nätet. I den diskuterar han historieämnet och undervisningen i skolan, samt den ständigt återkommande frågan om ämnet ska syfta till att formulera och skapa identitet hos eleverna och om det ska finnas en "kanon" där vissa viktiga händelser/personer ska tas upp. För Sörlin verkar frågan ha blivit aktuell igen i samband med en kommande dansk publikation "29 afgörende begivenheder" som ska lära alla danska skolbarn om de 29 mest viktiga skeendena i Danmarks varande - inklusive den tidiga stenåldern tydligen.

Om några veckor ska Skolverkets förslag till nya kursplaner ut på remiss, så frågan om historieunderviskningens syfte och mål är på tapeten igen. Sörlin nämner det inte, så jag vet inte om det fanns i hans bakhuvud, men nu i veckan är det release av Norstedts nya flerbandsutgåva Sveriges Historia. Huvudredaktör är Dick Harrison, men första delen som behandlar tiden mellan 13.000 f.Kr till 600 e.Kr. har i stora drag författats av Stig Welinder. Releasepartyt går av stapeln på Historiska museet på torsdag. Full disclosure: jag har fått en inbjudan dit tack vare Stig, eftersom han passade på att använda sitt ganska imponerande kontaktnät av gamla kollegor och studenter när han gjorde research kring skrivandet. Det var en del mejlande och en lång trevlig lunchdiskussion kring mellanneolitikum vill jag minnas.

Vad som är slående med denna bokutgåva är att det bara är en del i en mer vidare lansering av dels en utställning till våren på Historiska museet om Sveriges historia de senaste 1000 åren, dels ett TV-program om detsamma på TV4 med Harrison och Timell som värdpar. Den här sortens breda och flerbottnade lanseringar är definitivt något vi kommer se mer av inom kultursektorn framöver.

Så dagens fråga till bloggosfären: är detta skrämmande eller lovande, kreativt eller kommersiellt, ofrånkomligt eller oförsvarligt?

Hur uppfattar du det?

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, sveriges historia, norstedts, historiska museet, TV4, kultur, skolan

Början på slutet...?

Tänkte kommentera veckans chockartade nyhet att Disney köper Marvel, men Itsjustsomerandomguy har som vanligt summerat alltig lysande. Och DC väger in på slutet med lite tröstande ord (på sätt o vis...).




Läs även andra bloggares åsikter om serier, marvel, disney, humor, video

Tänkt antikt

Antik- och tillika bloggkollegan Ragnar Hedlund skriver ett ganska roligt men avslöjande inlägg om en internationell konferens han nyligen bevistade i Berlin. Jag vet att språk är en viktig del av identiteten, men personligen får jag exem av att det blir viktigare med politiska markeringar än med kommunikation i vetenskapliga sammanhang. Vi har nog med språkförbistringar när vi använder samma språk - vi behöver inte göra ont värre.

Sen är det en annan sak att jag skulle önska att det instiftades globala lagar för att forskare med engelska som modersmål en gång om året måste producera en text eller ett föredrag på ett annat språk - bara för att påminna dom om hur priviligierade de är...

Lite som karnevaler och högtider i patriarkala eller hierarkiska samhällen där en dag om året slavarna blir herremän och kvinnorna går bärsärkargång.

Ragnar hade förresten seminarium igår som jag inte kunde delta på eftersom jag inte har rätt till barnomsorg på eftermiddagarna (tack igen, Uppsala kommun). Ämnet verkade jätteintressant: Där propagandan slutar. Om dynamik i romersk bildkonst. Hoppas han skriver en liten blänkare om det på sin blogg (vink, vink). Antikens seminarieschema för hösten hittas här, medans arkeologens finns på denna länk.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, antiken, universitet, Uppsala, vetenskap, forskning, språk

Portal för arkeologibloggar

I veckan nu lanserades en ny liten nichad bloggportal: Arkeologiforum har samlat feeds från diverse svenska arkeologibloggar på ett ställe där man kan få en liten förhandstitt på inlägg från olika bloggare. Ett trevligt sätt att upptäcka vad det skrivs om allehanda förhistoria och dylikt i vårt avlånga land. Johan Carlström som är en av de grå eminenserna bakom Arkeologiforum och tillika it-arkeolog på RAÄ har tagit det goda initiativet och fixat till det hela under sommaren. I nuläget är cirka elva bloggar registrerade på portalen, men det är bara att ta kontakt med administratörerna om du tycker du har en blogg som borde ingå. På detta sätt kan det bli lite enklare att upptäcka varandra.

Titta gärna in på Arkeologiforum och delta i diskussionerna där, både intresserad allmänhet och totalt insnöade arkeolog-nördar samexisterar alldeles försträffligt på denna digitala mötesplats. Just nu diskuteras bland annat om man kan utgå från nutiden när man tolkar arkeologiskt material, bronsåldershus samt vikingatida mynt för att bara nämna några trådar. Och man varnas för att köpa Gladiator på Bluray - verkar vara en undermålig produktutgåva...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, blogga, bloggar, diskussionsforum

Kroppslig upplevelse

Min avhandling handlar delvis om kroppen och kroppar. Både i bokstavlig mening i form av skelett, och mer teoretiskt utifrån hur kroppen och det fysiska påverkar sinnet och kan användas för att skapa ideologiska föreställningar om den naturliga ordningen. Kroppen och kroppsteori är något som diskuteras ganska livligt inom både neurologiska, psykologiska och humanistiska discipliner just nu och det har börjat spilla över även i förmedling till allmänheten. Museum of Archaeology and Anthropology i Cambridge har tydligen en utställning just nu om kroppsuppfattningar i olika tider och kulturer: Assembling Bodies.

Det är en ganska fascinerande samling bilder som ligger ute med exempel från utställningen, samlade inom teman som Klassificering, Anatomi, Genealogier, Landskap osv. Mycket roligt att kolla igenom. Lite svenskt har de tydligen i magasinen dessutom, som den nedanstående planschen t ex.

Scandinavian Classes and Occupations. E. Arnberg, Sweden; C. A. Soderman, Finland; Musee Ethnographique Sweden, all circa 1854-90.

Collected & Donated by William Ridgeway, MAA

Bronsålders-urna från Cambridgeshire med kremerade människoben. Liknande begravningsskick förekom i södra Sverige vid denna tid också.

Om att finna gemensam mark

Riksantikvarieämbetet har ju engagerat sig allt mer i den digitala världen och dess social medier. Flickr-projektet där gamla fotografier scannats in och lagts ut är särskilt trevligt måste jag säga, en god förebild för många andra institutioner. Platser och fotografer som närmast glömts bort har fått nytt liv och helt nya fan. Men RAÄ är långt ifrån den enda kulturinstitution som tagit till sig Flickr Commons, och den 2-3 oktober anordnas Common Grounds där 27 kulturenheter över hela världen deltar genom att bidra med bilder till ett gemensamt bildspel som ska projiceras för allmänheten vid detta tillfälle.

K-bloggen har utlyst en omröstning där de ca 25 mest favoritmärkta bilderna ingår. Alla som skapar ett konto på Flickr kan delta och rösta fram de som ska ingå i bildspelet. Om man befinner sig i Visby på Kulturnatten (som av en lycklig slump infaller just på den 3:e) kan man dessutom se det hela i Klosterruinen. Men röstningen stänger den 9:e september i nästa vecka, så skynda, skynda.

Min favvis-bild på ämbetets Flickr Commons. Inte den mest slående kompositionen kanske, men det är något med den som berör mig... Rubrik: Stone ship at Åsa burial ground, Selaön, Södermanland.

Apropå att engagera allmänheten så skriver Alex Knodell ett ganska intressant inlägg på Archaeolog angående en begivenhet i Grekland han nyss bevistade. Syftet var att överbygga klyftorna mellan lokalbefolkning och arkeologer, vilket är ett gott initiativ. Tyvärr visar Knodells text att detta troligen var ett av de mindre lyckade försöken och det ger en intressant inblick i flera av de allra vanligaste fallgroparna i dessa sammanhang. Från inåtvända arkeologer till lokalpolitiker med krasst politiskt och ekonomiskt egenintresse. Tänkvärt.

En ny blogg har dykt upp med lite egyptologiskt fokus trevligt nog: Washing the Book. Steve Harvey är egyptolog boende i Hong Kong och New York med globalt intresse, så inläggen spänner över samtliga världsdelar.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Flickr, foton, egyptologi, web2.0, museum, kulturmiljö

Uppsalaakademikerns klagosång

Om nån trodde att överlämnande av manus till tryckning innebar att stressen är slut och att man kan relaxa lite måste jag tyvärr avliva den myten. Min tjänst är slut och jag stämplar och söker jobb med ljus och lykta, likt en hel drös andra människor med avhandlingar och än mer böcker, artiklar, projekterfarenhet o dyl i bagaget. Att söka jobb som akademiker innebär att man behöver hålla sig ajour med akuell forskning, delta i seminarier och konferenser för att visa upp sig och bygga vidare på sitt nätverk, samt skriva forskningsansökningar som helst ska vara början på ett nytt projekt. Det är svårt nog i vanliga fall att hinna med, men det blir än svårare av att Uppsala kommun belsutat att arbetslösas barn inte ska ha rätt till dagis mer än 15 timmar i veckan eller fritids över huvud taget. Med en flicka i ettan och en son på dagis (knappast ovanligt för oss i 30-årsåldern) betyder det ungefär 12 sammanlagda timmar utspridda på tre dagar i veckan som jag har tid att sköta detta. Resten av tiden är jag barnskötare.

Vad kommunen spara in på detta övergår mitt förstånd - det är knappast så att det jobbar färre personer på fritids eller dagis för att mina barn tvingats gå ned i tid och så fort jag får jobb börjar de igen, så de kan knappast planera för detta. Mina barn mår inte bra av att tvingas vara så kort tid med sina kompisar, min dotter är topp tunnor rasande - som 7-åring spenderar hon nästan mer tid på fritids än i skolan och lär sig minst lika mycket. Inte minst är det då hon kan knyta an till kompisar och få vänner. Istället tvingas de båda nu sitta hemma och roa sig själva med pysselböcker och datorspel medan mamma försöker knåpa ihop ytterligare en jobbansökan på datorn och inte får bli störd.

Det här är ett fenomenalt kortsiktigt beslut, som försätter unga akademiker i en omöjlig situation. För oss är jobbsökande faktiskt en heltidssysselsättning och tiden efter disputationen är helt livsnödvändig för all fortsatt karriär. Det mest absurda är att detta beslut om barnomsorg ligger på kommunnivå, så arbetslösa forskare i Stockholm har rätt till 30 timmar barnomsorg och har därför bättre möjigheter att förkovra sig och bygga upp nätverk. Uppsala däremot, som borde ha än mer förståelse för forskares villkor, sätter krokben för sina egna innevånare. Så länge man har ett barn under 10 års ålder hemma är man körd om man blir arbetslös - informationsmöten på AF ligger även de ofta på tider då jag har två barn att ta hand om.

Om jag såg att samhället tjänade viktiga pengar på detta kunde jag förstå det, men i nuläget är det helt oförståeligt för mig vad man vinner ekonomiskt på det (det blir inte rabatterat pris för 15 tim jmf med 40 tim, och fritids förlorar ju faktiskt intäkter jag kunnat ge dem). Särskilt idiotiskt blir det eftersom detta aktivt hindrar mig från att få vidare försörjning.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, forskare, akademiker, forskning, arbetslös, Uppsala, barn

Etik och politik och mänskliga kvarlevor

Framväxten av allt mer vetenskapligt avanacerade metoder att studera mänskliga lämningar med hjälp av t ex DNA, spårämnen och isotoper har lett till ett ökat engagemang i historisk och förhistorisk forskning bland naturvetare. Detta är extremt lovvärt och bidrar till att skapa mer kreativa lösningar på gamla frågeställningar. Allra roligast blir det när naturvetare, samhällsvetare och humanister kommer samman direkt i forskningsprojekt. Men att studera de döda som saknar all chans att göra sig hörda på egna villkor öpnnar dessutom upp en hel del etiska problem - särskilt eftersom vi tenderar att använda vår historieskrivning för att understödja våra egna politiska och ideologiska åsikter (medvetet eller omedvetet). Jag har skrivit tidigare på bloggen om arkeologer och osteologer som brottats med probelamtik kring repatriering t ex, men det finns även andra humanister som engagerar sig i frågorna.

Malin Masterton är filosof som är verksam på Centre for Research Ethics and Bioethics vid medicinska fakulteten på Uppsala universitet. Hennes doktorandprojekt är en del av ett forskningsprojekt kring genetisk etik, forskning, politisk styrning och historieskrivning. Hon har tidigare skrivit artiklar om problematiken bland annat kring analyser av drottning Kristinas kvarlevor.

På måndagen den 7:e september kl 10 håller hon ett forskarseminarium vid centret som bör vara av stort intresse för arkeologer.
*On Archaeology and Ethical Guidelines: Ethical Considerations Concerning Reburial of Old Human Remains - A narrative approach*
BMC, Dillnerrummet (A10:212b, entré A11, plan 2)
Vid seminariet diskuteras artikeln ”Ethical Considerations Concerning Reburial of Old Human Remains - A narrative approach” av Malin Masterton et al. Artikeln diskuterar krav på återbegravning utifrån ett hypotetiskt fall med ett 400 år gammalt skelett av samisk härkomst. Artikeln tar också upp narrativ teori och hur den kan vara relevant i repatrierings- och återbegravningsdebatten.
Fallet diskuteras utifrån tre etiska riktlinjer som idag vägleder arkeologers arbete:
* Vermillion Accord on Human Remains (1989)
* British Guidelines for Human Remains in Museums (2005)
* Principles of Archaeological Ethics (Society for American Archaeology) (1996)

Malin ser gärna att arkeologer kommer och deltar och bidrar med sina tankar och erfarenheter. Om ni vill ha mer information eller underlag kan ni kontakta Malin (se länken ovan).


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, biologi, genetik, DNA, repatriering, etik, filosofi, kultur, forskning, seminarium, Uppsala universitet