Linné-Hedersdoktor: Jane Goodall

Jane Goodall (Etolog - Cambridge University)

Det var ingen tvekan om vem som tilldrog sig den största uppmärksamheten av de hedersdoktorer som gav föreläsningar den 25:e maj - James Watson var god tvåa, men Jane Goodall den absoluta vinnaren. Kamerornas blixtar lyste upp aulans skymningsljus både före och efter framförandet.
Föreläsningen gav i sig inget nytt för dem som tidigare följt de tv-program som dokumenterat hennes arbete och studier av schimpanser i Afrika. Likt Dian Fossey blev Goodall introducerad till ämnet genom Louis Leakey, som studerade de tidigaste hominidernas utveckling. Leakey ville veta mer om våra närmaste släktingar, primaterna och det föll på Goodalls lott att ta sig an schimpanserna. Det är lätt att idag glömma hur lite som faktiskt var känt och vetenskapligt utrett om schimpansernas levnad och beteende vid den tiden och hur fullständigt Goodalls forskning revolutionerat vår syn inte bara på aporna, utan även på oss själva.

Studierna i Gombe, Tanzania visade att schimpanserna där levde i små grupper om ett halvt dussin individer, som ibland sklog sig samman till större enheter. Honorna och deras barn utgör majoriteten, och en alfa-hanne har kontroll över hannarna och är far till de flesta barnen. men det visade sig också att ledaren inte alltid var den starkaste eller mest aggressiva apan, och ibland kunde allianser mellan två svagare hannar leda till att de kunde "störta" ledaren och ta över. En av de mest kända var Mike, en lite till åren kommen och ganska låg-rankad hanne som med hjälp av tomma skramlande burkar lyckades sätta sig så i respekt hos de övriga att han snart blev den dominerande. Det social spelet är mycket viktigt hos schimpanser, och deras gester och kontaktsökande har mycket gemensamt med vad vi människor använder oss av.

Goodall diskuterade hur skiljelinjen mellan människan och primaterna försköts av forskningen, då man nu observerade hur schimpanser använde isg av och modifierade ting i sin närhet för att skapa vad som kan kallas redskap och verktyg - i de flesta fall för att underlätta matanskaffandet, men även för att behandla sår och skador. Det visade sig även att de hade olika strategier och hantverkskunskaper i olika grupper, och att inflyttande honor (för det är framförallt honor som kan flytta mellan grupperna) kan föra med sig ny kunskap som upptas av de andra.

Som sagt, honorna är de som är mest rörliga mellan olika grupper, medan hannar som blir bortdrivna mest lever för sig själva eller enstaka individer tillsammans. Banden mor-barn är extra starka och fortsätter att vara så även när barnen är vuxna. En mor kan ta ställning för sin vuxne son i en konflikt t ex.

En av de mest kontroversiella upptäckterna var den att schimpanser kunde jaga och döda andra schimpanser i vad som kan bara ses som medvetna konflikter mellan grupper. Publicerandet av detta skedde först efter allvarliga diskussioner bland forskarna om vilka konsekvenserna kunde bli av att göra detta allmänt känt. Det är tyvärr så att vi lätt berättigar våra beteenden om vi anser oss kunna visa att det finns hos våra kusiner schimpanserna. Det är både rätt och fel, för vi måste komma ihåg att vi ändå skiljer oss en hel del från schimpanserna, vilket föranleder frågan: vad och varför?

Goodall avslutade föredraget med att tala om de utmaningar som mänskligheten står inför på grund av vårt överutnyttjande och manipulerande av planeten. Om vikten av att skydda den värld vi vill överlämna till våra barn och barnbarn. Det föll sig så att när hon talade om detta, så slog universitetsklockan i aulan 12 sköra slag, som för att understryka att ödestimmen är här.

Läs mer om primat-forskning

Jane Goodall institutets blog

Horizon (BBC) producerade en dokumentär som satte fokus på hur den ibland ogenomtänkta experimentella forskningen Goodall utfört (det var ju lika mycket metodutveckling som grundforskning), kan ha påverkat schimpanserna och lett till att de var mer aggressiva mot människor:

Horizon - The Demonic Ape

BBC - Nature

Bonobo - en schimpans-art som ger en lite annorlunda bild än Goodalls aggressiva schimpanser:

Songweaver

Wikipedia

Linné-Hedersdoktor: Robert A. Weinberg

Robert A. Weinberg (Massachussetts Institute of Technology - MIT)
En av världens mest framstående cancerforskare, som bidragit till vår förståelse om hur cancer-celler fungerar och sprider sig, hur metastaser bildas och tumörer växer.

Weinberg talade bland annat om stroma-celler, dvs en sorts överlöpare/tvångsrekryterade normala celler som förser tumörerna med nödvändig näring genom att leda in blodådror till dem. Tumörer kräver näringstillförsel lika väl som alla övriga organ i kroppen och forskning visar nu att cancer-cellerna använder sig av samma sorts strategi som stamceller vid bildandet av foster för att få kroppen att utveckla blodådror in i tumören. Om inte dessa stroma-celler slås ut eller på annat sätt oskadliggörs kan cancerbehandlingen bli helt verkningslös. Faktum är att åtminstone vissa cancerformer har sitt ursprung i celler som beter sig som stam-celler, de är detta lilla fåtal muterade celler som genom delning bildar hela den komplexa tumören. Man kan slå ut 99% av tumören, men om bara ett fåtal cancerstam-celler finns kvar och får näring kan de snart påbörja bildandet av en ny tumör.

Weinberg påpkeade att man numera förstår cancer inte som bara en cellklump i kroppen, utan som ett komplext biologiskt system i sig självt. Insikten om detta gavs framförallt då cancertumörer lades under mikroskop av biologer. Tidigare hade man siktat in sig så mycket på själva kemin och mikro-biologin att man helt bortsett från den makro-biologiska aspekten av cancer. Det var mötet mellan discipliner, även i detta fall, som gav en skjuts i forskningen och förståelsen. Likt Watson talade om, så behöver vetenskapen både specialister och möten mellan specialister.

Linné-Hedersdoktor: James Watson

James Watson (upptäckare av DNA-proteinet)
Jim Watson är en absolut superstjärna inom biologin, och har redan fått Nobel-priset tillsammans med Francis Crick för att de var de första som korrekt identifierade DNA-proteinets struktur som en dubbel-helix (dubbel-spiral). Watson är nu 79 år gammal men kan fortfarande föreläsa med den underbara retorik och stil som endast är förunnat invånare från de brittiska öarna. Han tog tillfället i akt att leverera sex regler för lyckat forskningsprojekt, särskilt för doktorander. Som alltid med britter bör de tas dels på blodigt allvar, dels med en riktig glimt i ögat. Jag tar mig friheten att inte översätta dem, även i de fall då jag inte hann med att nedteckna exakta ordalydelsen - ja skulle helt enkelt inte kunna ge rättvisa åt hans ordval på svenska. En del ordalydelser är ganska exakta, men mycket är här forkortat och sammandraget av mig och ska inte ses som citat.

James Watson's Six Rules for a Succesful Research Project:
1. "Don't work for an old famous person - he'll bring you into an old field." Choose a clear objective, but don't go into a field with a large number of competitors - go into a filed which hardly exists...
Watson och Crick valde att försöka finna en 3D-modell av en komplex molekyl - DNA - i en period då de flesta nöjde sig med att utreda enkla molekylers struktur.

2. Don't plan anything that will take more than three years to succeed. There must also be an idea of a route to success - a method!

3. Don't go into the frontiere alone. COLLABORATE. Then you can always find something elso to do if all else fails or someone beats you to the goal. try to work with an equal, not a superior senior scientist. You need to share ideas and interpretations unrestrained.

4. "You should never be the brightest person in the room." If you are, then noone can help you when you get stuck. Take help from various specialists. "Everyone needs help!"
Här talar Watson av egen erfarenhet - det var samverkan mellan hans eget fält och Cricks fält, med kombinationer från vad andra forskare höll på med som knäckte gåtan. Linus Pauling, som fick Nobelpriset i Kemi 1954 sökte även han efter DNA-strukturen vid denna tid. Men han var vid det laget en äldre forskare som föredrog att inte diskutera med kollegor och särskilt inte de han inte personligen gillade. Läsning av ny forskning överlämnade han åt sina doktorande som sedan fick ge honom sammanfattningar. Pauling kom flera gånger i nära kontakt med forskare inom andra fält som kunde ha gett honom helt nödvändiga ledtrådar, men eftersom han inte diskuterade sin forskning med dom gick chansen honom förbi. Crick och Watson å andra sidan for runt på institutioner och konverserade med varenda forskare de mötte som kunde ha information de behövde. Det var avgörande, då de vid ett sånt möte fick se en röntgenbild som gav dom insikten att de kunde leta efter en dubbelspiral.

5. Be friends with your competitors - know them. "If you kill your competitiors you have noone to talk to." CIVILITY.
Det dummaste man kan göra är att försöka hugga fok i ryggen, för forskning är alltid en gemensam möda och alla kan bidra med nåt som kan visa sig vara avgörande. Nobelpriset för DNA har ofta kritiserats för dess förbigående av en av 1900-talets genuint stora kvinnliga forskare - Rosalind Franklin. Det är sant att hon var snubblande nära att bli den första att finna dubbelspiralen, men en av hennes brister var att hon var socialt handfallen och hade svårt att knyta an till andra forskare. Hon missade flera chanser att få viktiga ledtrådar från sina kollegors forskningsgrupper pga detta. Framförallt var hon orolig att verka okunnig inför andra, kanske inte så märkligt då detta med säkerhet kan ligga en kvinna i fatet långt mer än en man som inte behöver bevisa lika mycket. Detta avgör dock inte frågan huruvida hon var berättigad till Nobelpriset eller ej, hon utförde stora delar av den grundforskning som låg till grunden för förståelsen av DNA-molekylens funktion. Watson underströk även vikten av att alltid delta i konferenser och seminarier även om man inte själv har nåt att tillföra - man kanske kan lära sig nåt nytt också, eller åtminstone knyta viktiga kontakter för framtiden.

6. "Always have someone to save you if you fail." Someone to give you a second chance if your first endeavour turns out to be undoable.
Underförstått - handledare måste vara öppna för att deras doktorande kanske inte lyckas med uppgiften och ge dem modet och säkerheten att ta chanser, genom att fungera som säkerhetsnät. Annars kan många goda forskare gå under och många goda ideer aldrig prövas av rädslan för att göra nåt osäkert.

Som en sista bonusregel framförde Watson detta: "YOU SHOULD NEVER DO SOMETHING UNLESS YOU THINK IT IS IMPORTANT." It is better to do something important and fail, than to do something unimportant and succeed. Hear, hear!!!

Linné-Hedersdoktor: Michel Mayor

Den 25/5 samlades en del av Linné-jubiléets hedersdoktorer i universitetsaulan i Uppsala för att hålla allmänna föreläsningar om ämnen som låg dem nära hjärtat. Först ut är Michel Mayor - se resten under etiketten Linné-jubileet till höger.

Michel Mayor (professor i astronomi vid universitetet i Genève)
Mayor leder ett av de mest framstående astronom-teamen idag, som först identifierade den första planeten utanför vårt solsystem som kretsar kring en stjärna snarlik vår egen sol (51 Pegasi). De tekniker de utvecklat för att avgöra vilka planeter som är i omlopp kring en sol är världsledande och används nu av många observatorier. Mayors fördrag var en presentation av arbetet på en nivå som var åtminstone någorlunda förståeligt för en intresserad icke-astronom.

Det finns tre huvudtyper av planeter runt solar som kan spåras: Telluric (likt jorden, mars), Is-jättar (likt Neptunus, Uranus) och Gas-jättar (likt Jupiter, Saturnus) som alla påverkar sin respektive sol med sin egen dragningskraft, vilken skapar variationer i solens rotation eftersom banorna är elliptiska. Solar har astronomerna länge studerat, eftersom de är naturligt synliga pga att de är ljuskällor, men planeter utanför vårt solsystem är oerhört mycket svårare att hitta och undersöka. Med Mayors genombrott som skedde 1995 har nu över 230 nya planeter hittats och börjat studeras av forskarna, vilken verkligen är ett jättekliv på vägen att utreda i vilken mån möjligheterna för liv likt vårt eget existerar i andra delar av galaxen. Vad som krävs är ju flera gynnsamma omständigheter för att ens rent teoretiskt kunna diskuteras: Rätt sol, rätt planet-storlek, rätt avstånd till solen etc.

Som en extra bonus för jubileet identifierade teamet i april 2007 den första telluriska planeten av relativt liten storlek (endast 5 x jordens massa) som roterar runt en röd dvärg-stjärna inom rätt teoretiskt avstånd för att uppfylla samma kriterier för uppkomst av liv som vår planet. Dvs den får ungefär samma mängd energi från sin stjärna - inte för mycket, inte för lite (därav den lite skämtsamma beteckningen Guldlocks-zonen).

Än så länge är planeten Gliese 581 c den minsta identifierade planeten, eftersom det krävs en viss massa för att variationerna i solens bana och rotation ska kunna mätas av teleskop på jorden. Användandet av teleskop i bana runt jorden, ej störda av vår atmosfär, kan dock ge än bättre mätvärden och förhoppningen finns att snart kunna hitta än mindre planeter. Den fantastiska tillväxten på identifierade planeter bara under de senaste 10 åren indikerar att detta är ett explosionsartat forskningsfält. Mayor visade även planer på ett projekt att skicka upp länkade satelliter som genom att kombinera sina data kan motverka det störande stjärnljuset vid undersökandet av planeternas atmosfäriska förhållanden, särskilt närvaron av ämnen som vatten, ozon och syre, som är indikativt för liv på vår planet.

Linnéjubileum

Linné fyllde 300 år onsdagen den 23/5 - vilket har firats i Uppsala med sedvanlig känsla för vad som är viktigt: Högtidliga konserter och middagar för högdjur, dignitärer och andra viktiga personer. Att Linné var en forskare av sällan skådad rang har mest märkts i officiella pressbrev till medier och mindre i evenemang för Uppsalas studenter, forskare och allmänna befolkning. Universitet tog tillfället i akt att skrapa ihop några riktigt hedervärda hedersdoktorer - Jane Goodall, James Watson, Kofi Annan, David Attenborough m.m. som förutom sina helt ärligt förtjänstfulla insatser för både forskning, samtid och kunskapsförmedling också kunde ha bidragit med en ordentlig skjuts för värdet av vetenskap och lärdom. Om man nu bara de ansvariga faktiskt visat något genuint intresse för detta.
Istället för att fylla hela jubileumsveckan med Linnéföreläsningar där hedersdoktorer och andra namnkunniga forskare hållt allmänna och djuplodande föreläsningar kring aktuella ämnen, blev det en synnerligen förvirrad och halvdan hopskrapning av kortare föreläsningar på fredagen den 25/5, vilket knappt nådde ut i information till Uppsala-studenterna, om det nu inte var så att man aktivt sökte information på nätet i dagar - vilket jag gjorde. Det var synd, för det var en underbar upplevelse att se och höra dem, den korta tid de fick till sitt förfogande, utan möjlighet till debatt eller frågor efteråt.
Extra absurdt blev det när humanistiska fakulteten anordnade ett intressant halvdags-symposium med sin hedersdoktor Lisbet Rausing exakt samtidigt som mini-föreläsningarna med de övriga hedersdoktorerna. En konspiratoriskt lagd person tror kanske att detta beror på interna stridigheter mellan fakulteten, men de som arbetat på ett universitet vet att detta är det vanliga förfarandet av organisatorisk oförmåga. Den högra handen vet inte vad den vänstra gör och är inte särskilt intresserad av att ta reda på det heller...
De enda som kommer ur detta bortdribblade guldläge med hedern i behåll är arrangörerna av paneldebatten med Kofi Annan - men så var den delorganiserad av Utrikespolitiska Föreningen, som är en fenomenal samling eldsjälar. De valde också att organisera det som en diskussion mellan en magisterstudent, Kofi Annan och Jan Eliasson. Guldstjärna!

Det viktiga ur Konsistoriets synvinkel var helt klart det kejserliga besöket från Japan (all heder åt den gode taxonomen Akihito) och tjusiga festligheter på slottet på lördagen. De som märkte minst av att det var nåt sorts jubileum var nog studentena och forskarna. Vem behöver visioner när man har lagrar att sova gott på..?