Funderingar kring utgrävningar och anbud

Jag hade en intressant upplevelse i tisdags och vill ha era reaktioner om ni orkar läsa detta inlägg till slutet.

I våras blev jag tillfrågad att vara referensperson till ett anbud på en exploateringsgrävning av en mellanneolitisk lokal i närheten av Arlanda. Iochmed att arkeologiska utgrävningar numera får skötas av andra enheter är RAÄ och att det ska vara anbudsförfarande på de flesta slutundersökningar så har det blivit en hård konkurrens mellan UV, länsmuseer, privata firmor och stiftelser. Upphandlingen sköts av länsstyrelsen som agerar mellanhand för exploatören. Allt fler länsstyrelser har börjat sammanställa riktlinjer för hur anbuden ska bedömas, för att öka genomlysligheten och förebygga överklagningar. Ett kriterium som ofta listas är utgrävningsgruppens kompetens vetenskapligt, erfarenhetsmässigt och kommunikativt. De flesta kontor har en hel del mycket erfarna arkeologer som grävt liknande lämningar förut, men ibland vill man konkurrera lite extra om det vetenskapliga och knyter forskare till sig som får komma med synpunkter och förslag. Så när SAU skrev ihop sitt anbud till Norslunda kontaktades jag av Niklas Stenbäck, som doktorerat på stenålderskeramik, för att diskutera vilka frågor jag tyckte kunde potentiellt besvaras av en boplats som troligen daterades till slutet av mellanneolitikum.

Jag ska inte gå in på detaljerna av det just nu - det räcker med att säga att SAU av div anledningar vann på sitt anbud och påbörjade en 5 veckors utgrävning av en mindre gropkeramisk boplats (med spridda stensträngar från järnåldern) för ett par veckor sedan. I tisdags var jag på plats för att titta på det de hittills hittat och delta i ett möte med besökande representanter från länsstyrelsen. Hittills har en hel del fragmenterad keramik, bergartsavslag, samt brända och obrända säl- och fiskben framkommit. Dessutom ett ganska stort bärnstenshänge intressant nog. En del av boplatsen är en sandig sluttning där fynden troligen följer den vikande strandlinjen. Resten är en stenig, storblockig sandig moränplatå med fynd från början och slutet av MN, samt lite järnålder. Tyvärr är inte platsen helt avgränsad, boningsytan fortsätter utanför utgrävningsområdet.

Men för att återgå till mötet: Grävledare Lars Sundström, som disputerat på Mellansvenskt tidigneolitikum, visade runt oss och vi diskuterade alla grävstrategi och tidsplanering inför de kommande 13 arbetsdagarna kvar i fält. Jag stannade kvar på lunchen med fältarkeologerna och diskuterade småjusteringar i grävstrategin inför sista biten. När jag på eftermiddagen precis hämtat upp barnen ringde Lasse på mobilen. Micke Olausson på länsstyrelsen hade på eftermiddagen, efter återkomst till kontoret, ringt till chefen för SAU och gett nya direktiv: Grävningen måste omprioriteras och fokus ska läggas helt på upprensning av den steniga platån och avbaning av densamma i förhoppning om att hitta hus/hyddstrukturer. Rutgrävning, fyndinsamling och sluttningen ska bortprioriteras.

Det var ett antal år sedan jag var aktiv i fält, men jag måste erkänna att jag blev ganska paff över den nya ordning som införts medan jag forskade. Jag trodde att länsstyrelserna under anbudsförfarandet lade så stor vikt vid dokumenterad erfarenhet och vetenskaplig skicklighet från de inblandade, och premierar referensgrupper med forskningsperspektiv, eftersom de kände att detta var ett bra sätt att få fram genomtänkta planer. Om de känner att de själva skulle behöva mer kontroll över detaljerna i en utgrävning, de frågor som ställs och de metoder som använts, vore det inte mer givande att man ändrar på hela anbudsprocessen?

Kanske länsstyrelserna kan ansvara direkt för utredningarna, eller t o m förundersökningarna och sätta ihop en egen referensgrupp som kan dra upp riktlinjer för både vilka frågor som ska ställas och vilken metod som ska användas på platsen. Sen kan kontoren komma med förslag på vad det skulle kosta att utföra detta. Det känns som bortkastade pengar att betala mig och andra forskare för åsikter som inte beaktas, eller för kontoren att lägga ned flera veckors arbete på utgrävningsplaner de sedan inte får följa.

Varför ska erfarenhet från flera stenåldersutgrävningar och akademiska meriter som doktorsavhandlingar inom den relevanta perioden beaktas i anbudsförfarandet om länsstyrelsen ändå känner att de behöver mer direkt kontroll över de arbetsuppgifterna? Är det då inte bättre att den delen av processen helt och hållet sköts och bekostas av länsstyrelsen och inte av små grävkontor, som ändå får se en stor andel av sina anbud få avslag? Och i slutändan är det ju utgrävarna som skriver rapporten och tar ansvar för resultaten - borde inte isåfall länsstyrelsen stå med som medarbetare? Hur ska man veta vem som egentligen har ansvaret?

En alternativ ordning skulle isåfall kunna vara detta:
Grävkontoren skulle kunna bestå främst av mer allmänt gräverfarna arkeologer, under ledning av administratörer och ekonomer. Grävledare och personer med specialistkompetens sätts på plats av länsstyrelsen på individuella projekt som tillfälliga konsulter. Jag måste medge, jag har ingen lust att vara galjonsfigur utan något som helst inflytande, och jag betvivlar att erfarna grävledare, disputerade eller ej, vill det heller.

Så kollegor, jag vet att de flesta av er redan har reflekterat över vilken väg exploateringsarkeologin bör gå nu med de stora omvandlingarna av anbudssystemet, RAÄ, länsstyrelser och UV. Vad har ni kommit fram till? Hur bör ansvarsfördelningen ske?

Klargörande: Det här är ärligt frågat! Det har varit oro att konkurrensen mellan firmor leder till prisdumpning, eller att osäker arbetsmarknad gör att kompetensen sprids ut för mycket. Vi måste börja tänka 'ur lådan'. Hur bör uppdragsarkeologin se ut de kommande decennierna?

Lite länkar i sammanhanget:
Lagen om Kulturminnen
Handbok för uppdragsarkeologi (Avsnitt 5 & 6 mest relevanta, tyvärr ligger inte avsnitt 9 om tillsyn och uppföljning ute digitalt)
Länsstyrelserna uppdrag Kulturmiljö
Anbudsförfarandet - kortfattat
Stockholms länsstyrelse om fornlämningar
RAÄs föreskrifter om verkställande av LKM
Information till undersökare (Stockholms Lst)


Andra bloggar om: arkeologi, Riksantikvarieämbetet, RAÄ