Foto: Lars Andersson/Stockholms länsmuseum
Texten är delvis förstörd, men det som är kvar lyder: ”…fr reste denna sten efter Frösten sin fader”.
Runstenen påträffade faktiskt redan i höstas under en regnig och lerig höst när man grävde ett kabelschakt. Det framgår inte om arkeologer deltog vid denna grävning, men stenen behölls för att den var fin och skulle nu placeras vid parkeringen - då runskriften till slut upptäcktes efter det att den tvättats ren av regn och vind.
Inte precis ett praktexemplar, men jättekul fynd ändå naturligtvis. Vallentuna är proppfullt av runstenar, och flera har hittats vid kyrkan. Vill man läsa mer kan man titta in på Runrikets hemsida.
Arkeologerna på Stockholms länsmuseum ordnar visning av den nya runstenen och runstenarna runt Vallentunasjön nu på söndagen den 26/4 kl 13.
Runstenar var i de allra flesta fall resta av tidiga kristna i Mälardalsområdet under 1000-1100-talet. Många återanvändes som fundament-stenar i tidiga kyrkobyggen dessutom - t ex Vallentuna-kyrkan. Uppsala Domkyrkas enorma pelare vilar i ett par fall på runstenar, vilka kan skådas genom plexiglas.
Läs även andra bloggares åsikter om runsten, Vallentuna, Runriket, vikingatid, medeltid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar