Ord med dubbla betydelser kan ge upphov till ganska roliga missförstånd, så när arkeologerna på forskningsgrävningen i Gamla Uppsala berättade att de hittat granater för ett par veckor sedan mottog vissa nyheten med förskräckelse. För lite mer insnöade arkeologer var det dock självklart att det inte rörde sig om den exploderande versionen, utan den mörkröda mineral som ofta användes för att piffa upp både vapen och smycken under yngre järnåldern.
Igår intervjuade ABC Nytt forskaren John Ljungkvist som leder undersökningarna av järnålderslämningarna på kungsgårdsplatån vid Gamla Uppsala. Årets undersökning har precis avslutats och nu börjar det riktigt roliga arbetet med att analysera allt som har kommit fram och skriva rapporter och artiklar. Det är inte bara järnåldern som är fokus, utan även de medeltida lämningar som finns på platsen. För att kunna förstå Gamla Uppsalas roll i framväxten av en centralmakt måste arkeologerna reda ut både vad som ledde fram till detta och vad som skedde efter det att kristendomen etablerades.
Projektet är ett samarbete mellan institutionen för arkeologi via John Ljungkvist och Upplandsmuseet med Per Frölund och Hans Göthberg. De har dessutom en egen blogg. Från SAU, där jag själv arbetar, deltog osteologen Emma Sjölund som kommer att tillbringa vintern med att analysera de ben hon hjälpte till att gräva fram i somras.
Bilden ovan är på en granatdekorerad svärdsknapp. Just denna, som hittades i Väsby i Uppland är av en speciell typ från folkvandrings- och vendeltid (dvs 400-750 e Kr). De kallas ringsvärd efter de maffiga dubbelringar som griper tag i varandra. De hade inget praktiskt syfte och arkeologerna tror att det kan ha varit en symbol för trohet och lojalitet. Själva utförandet och granatdekoren är starkt påverkad av det rådande modet i Frankerriket under denna tid.
Läs även andra bloggares åsikter om Gamla Uppsala, John Ljungkvist, järnålder, granater
tisdag 6 september 2011
tisdag 23 augusti 2011
Ljus och mörker, digitalt och analogt
Hösten kom väldigt plötsligt och det känns inte riktigt som min hjärna hängt med. Tyvärr ingen uppbyggd energibuffert efter sommaren som jag hade hoppats, å andra sidan ganska skönt att det har blivit lite rutin i vardagen igen. Min digitala tillvaro blev mer konsumtion än produktion märkte jag, ibland är det skönare att vara mottagare än sändare och det finns en enorm mängd att läsa och betänka på nätet. På gott och ont så klart.
Det har varit en hel del diskussioner i sommar kring vad som bör och inte bör tillåtas på nätet, inte minst efter det att Utöya brändes in i våra hjärnor. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen mer än att notera att även om internet skapar vissa möjligheter för sjuka individer som inte fanns förut så är knappast mediet i sig problemet. Problemet måste ju vara de sjuka, hatfyllda, patetiska individerna. Och att vi inte upptäcker dem i tid. Internet skapar inte ondska mer än skrivkonsten gjorde det, eller allmän skolplikt, eller yttrandefrihet. Som alla teknologiska, sociala och kulturella medel så kan det användas för gott eller ont - och i de flesta fall för varken eller. Innan vi ger upp inför trollen i kommentarsfälten bör vi tänka på hur mycket fantastiskt som människor fått ut av att kunna nå varandra oavsett geografisk eller social position.
Ett par som borde ta sig en tankevända till verkar vara Eric Schüldt och Jonas Andersson som har skrivit en bok som rätt och slätt heter Framtiden. Jag har inte läst den själv, men Henrik Summanen har en utförlig och genomtänkt recension av den. Tyvärr verkar författarna ha hamnat i den ganska klichéartade fällan att drabbade av bakfylleångest komma till övertygelsen att all alkohol (eller i detta fall sociala medier) är av ondo. Intressant nog verkar de använda sig av en del hänvisningar till förhistorien i sitt resonemang, typ pyramider och "det var bättre förr". Den här typen av ytlig hänvisning till svunna tider gör mig mer och mer trött, eftersom de sällan baseras på någon sann kunskap om eller insikt i det som diskuteras. Bara gammal hävdvunnen vetskap från grundskolan.
En bok som verkar rejält mycket mer intressant blev jag tipsad om på bloggen Paperless Archaeology: Archaeology 2.0: New Approaches to Communication and Collaboration.
Kommunikation och förmedling sker naturligtvis inte bara digitalt. I dag är de flesta fältarkeologer inställda på att detta ingår i våra arbetsuppgifter i viss mån, beroende lite på vilka grävningar vi har och var de är placerade. Annica Ramström hos Arkeologgruppen berättar målande om hur en liten grävning med helt okej lämningar kan bli en enkel brygga mellan arkeologer och allmänhet. Och hur media inte sällan följer i hälarna på allmänhetens intresse och inte, som vi ofta får för oss, skapar intresset. Tyvärr fortsätter inlägget med att berätta om ett inte lika trevligt möte med en reporter. Jag vet att pressen på journalister att prestera artiklar kan skapa otrevliga situationer. En viktig lärdom, både för arkeologer och forskare, är att veta när man behöver sätta ned foten och ge motstånd, inte bara lägga sig platt och låta säljbara men osanna historier skrivas. Starkt gjort av Annica.
Hade gärna avslutat med en positiv slutkläm genom att länka till den stora artikel som UNT publicerade om forskningsgrävningarna i Gamla Uppsala i helgen. Tyvärr har de (som vanligt) inte lagt ut denna på nätet. Extremt synd. Tur att projektet har en bra och aktiv grävblogg.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, social media, internet, media, Gamla Uppsala
Det har varit en hel del diskussioner i sommar kring vad som bör och inte bör tillåtas på nätet, inte minst efter det att Utöya brändes in i våra hjärnor. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen mer än att notera att även om internet skapar vissa möjligheter för sjuka individer som inte fanns förut så är knappast mediet i sig problemet. Problemet måste ju vara de sjuka, hatfyllda, patetiska individerna. Och att vi inte upptäcker dem i tid. Internet skapar inte ondska mer än skrivkonsten gjorde det, eller allmän skolplikt, eller yttrandefrihet. Som alla teknologiska, sociala och kulturella medel så kan det användas för gott eller ont - och i de flesta fall för varken eller. Innan vi ger upp inför trollen i kommentarsfälten bör vi tänka på hur mycket fantastiskt som människor fått ut av att kunna nå varandra oavsett geografisk eller social position.
Ett par som borde ta sig en tankevända till verkar vara Eric Schüldt och Jonas Andersson som har skrivit en bok som rätt och slätt heter Framtiden. Jag har inte läst den själv, men Henrik Summanen har en utförlig och genomtänkt recension av den. Tyvärr verkar författarna ha hamnat i den ganska klichéartade fällan att drabbade av bakfylleångest komma till övertygelsen att all alkohol (eller i detta fall sociala medier) är av ondo. Intressant nog verkar de använda sig av en del hänvisningar till förhistorien i sitt resonemang, typ pyramider och "det var bättre förr". Den här typen av ytlig hänvisning till svunna tider gör mig mer och mer trött, eftersom de sällan baseras på någon sann kunskap om eller insikt i det som diskuteras. Bara gammal hävdvunnen vetskap från grundskolan.
En bok som verkar rejält mycket mer intressant blev jag tipsad om på bloggen Paperless Archaeology: Archaeology 2.0: New Approaches to Communication and Collaboration.
This book explores the social use and context of the World Wide Web within the discipline of archaeology. While the Web has radically altered journalism, commerce, media and social relationships, its sees very uneven adoption in professional scholarly contexts. Case studies discussed in this book help illuminate patterns of adoption and resistance to new forms of scholarly communication and data sharing. These case studies explore social media, digital preservation, and cultural representation concerns, as well as technical and semantic challenges and approaches toward data interoperability.Boken finns tillgänglig online.
Kommunikation och förmedling sker naturligtvis inte bara digitalt. I dag är de flesta fältarkeologer inställda på att detta ingår i våra arbetsuppgifter i viss mån, beroende lite på vilka grävningar vi har och var de är placerade. Annica Ramström hos Arkeologgruppen berättar målande om hur en liten grävning med helt okej lämningar kan bli en enkel brygga mellan arkeologer och allmänhet. Och hur media inte sällan följer i hälarna på allmänhetens intresse och inte, som vi ofta får för oss, skapar intresset. Tyvärr fortsätter inlägget med att berätta om ett inte lika trevligt möte med en reporter. Jag vet att pressen på journalister att prestera artiklar kan skapa otrevliga situationer. En viktig lärdom, både för arkeologer och forskare, är att veta när man behöver sätta ned foten och ge motstånd, inte bara lägga sig platt och låta säljbara men osanna historier skrivas. Starkt gjort av Annica.
Hade gärna avslutat med en positiv slutkläm genom att länka till den stora artikel som UNT publicerade om forskningsgrävningarna i Gamla Uppsala i helgen. Tyvärr har de (som vanligt) inte lagt ut denna på nätet. Extremt synd. Tur att projektet har en bra och aktiv grävblogg.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, social media, internet, media, Gamla Uppsala
fredag 29 juli 2011
Vad gör arkeologer på en vanlig vardag?
Vad gör arkeologer egentligen en vanlig arbetsdag? Det är kanske inte en fråga de flesta ställer sig, men då och då dyker den säkert upp i någons bakhuvud. Idag fylls websidan Day of Archaeology med hundratals blogginlägg där arkeologer från många delar av världen delar med sig av sina förehavanden (även om britterna säkert dominerar). Detta är inget officiellt jippo i vanlig bemärkelse, utan sattes igång efter en Twitterdiskussion mellan Lorna Richardson och Matt Law, inspirerat av Day of Digital Humanities. Med hjälp av flera andra eldsjälar och serverutrymme tillhandahållet av British Museum sattes en sida upp där enskilda och grupper kunde anmäla sig.
Idag publiceras inläggen i rasande takt, under ett 20-tal kategorier som spänner från uppdragsarkeologi, till publik arkeolog, till geofysik, till filminspelningar. Jag skrev ihop ett litet bidrag för SAU också.
De som inte bara vill läsa om vad arkeologer gör utan se det med egna ögon också,får tåla sig till söndagen den 28:e augusti. Då är det Sveriges officiella Arkeologidag där åtskilliga arkeologer visar upp sina utgrävningar och berättar om fynden. En hel del andra fina visningar och guidade turer organiseras också.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, uppdragsarkeologi, Day of Archaeology, SAU
Idag publiceras inläggen i rasande takt, under ett 20-tal kategorier som spänner från uppdragsarkeologi, till publik arkeolog, till geofysik, till filminspelningar. Jag skrev ihop ett litet bidrag för SAU också.
De som inte bara vill läsa om vad arkeologer gör utan se det med egna ögon också,får tåla sig till söndagen den 28:e augusti. Då är det Sveriges officiella Arkeologidag där åtskilliga arkeologer visar upp sina utgrävningar och berättar om fynden. En hel del andra fina visningar och guidade turer organiseras också.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, uppdragsarkeologi, Day of Archaeology, SAU
lördag 16 juli 2011
Övernattning vid Birka
På väg hemåt genom Mälaren. Det blir övernattning i Birkas gästhamn. Nu sitter vi på borgen och skådar ut över fjärden.
posted from Bloggeroid
onsdag 13 juli 2011
Söderut och västerut
Efter den underbara vistelsen på Svenska Högarna stävar vi sakta nedåt och inåt mot Stockholm. Igår låg vi i Stora Nassa och såg vackra regnskyar dra förbi. Vi led inte av det, eftersom vi stötte på bekanta som bjöd oss på Irish Coffee medan våra barn lekte tills de kollapsade.
posted from Bloggeroid
måndag 11 juli 2011
torsdag 7 juli 2011
Vattenvägen
Efter en kort och hektisk mellanlandning i Uppsala fortsätter jag nu min semester i båt - vilket är helt klart att föredra mot bil. Jag har med dator men vi får se hur pass jag orkar/hinner blogga. Idag satte vi av mot Stockholm för motor eftersom vinden är frånvarande. Vi hinner nog inte fram till kvällen, så det blir kanske övernattning i Birka. Hoppas alla har en riktigt trevlig sommar. posted from Bloggeroid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
