Arkeologi-koloni

Under veckan som gick har delar av Riksantikvarieämbetet flyttat över vattnet till Gotland. Det känns overkligt för de flesta av oss inom arkeologin, en overklighet som blir desto mer påtaglig av att det mer är som en uppsplittring än en utlokalisering. Vissa delar flyttar, andra blir kvar i huvudstaden. Det kommer säkerligen ta ett tag innan det hela klarnar för oss ute i landet var man nu vänder sig för olika ärenden. Men det ska väl överutbildade akademiker som vi klara av...

Mest nervöst var naturligtis flytten av servrarna för hela RAÄ till Visby. Datorer och nätverk är numera ryggrad och ryggmärg på de flesta arbetsplatser, även om de ännu inte är hjärna och hjärta. Det mesta blir förlamat om de inte är igång. Hade småstressiga samtal med bibliotikarier och fyndansvariga i förra veckan som försökte fixa det som kunde fixas innan hela mejl-systemet och datorsystemet utsattes för en enorm utmaning. Enligt K-bloggen ska nu allt vara igång igen, bevisligen med ett nytt inlägg och ett foto på en tekniker som ser både glad och överrumplad ut av den goda nyheten. På K-bloggen har man också ett antal inlägg om själva flyttprocessen den senaste tiden, och foton på rum som ömsom töms, ömsom fylls.

För de som vill följa med i en mer personlig odyssé rekommenderar Lars Lundqvists blogg Arkland. Vi får hoppas att Gotlandsfärjan han äntrat inte irrar runt på Östersjön i 10 år bara.

Lycka till kamrater och hoppas att ni inte driver lokalbefolkningen till vanvett genom att rota i deras potatisland och sniffa runt i deras rosenbuskar. Med museum, högskoleutbildning, länsstyrelse, RAÄ och mer sommarstugor med pensionerade professorer än man vill tänka på, så är Gotland på god väg att bli en arkeolog-koloni utan dess like.


Andra bloggar om: arkeologi, Gotland, Riksantikvarieämbetet, RAÄ

Storslaget på stenåldern

Det har duggat tätt med pressklipp från utgrävningarna av Stonehenge den senaste veckan. Darvill och Wainwright har varit påpassliga med att mata ut information efter hand, men verkar iallafall ha undvikit rent populistiska utsvävningar. Fast jag blir alltif lite trött av arkeologer som påstår sig ha löst gåtan med en kultplats som användes för tusentals år sedan och som var i bruk i närmare ett årtusende själv. Deras begränsade undersökning är inriktad på att utreda lite om tillblivelsen av stenbyggnationen och huruvida deras tes om att den walesiska sten de är byggda av (bluestone/spotted dolerite) kan ha ansetts ha helande krafter. De tar upp det faktum att flera av de gravlagda i närområdet har skador på skeletten som visar att de var allt annat än i god hälsa.

"Spotted dolerite" eller preseli bluestone.

En viktig sak att komma ihåg när det gäller detta fascinerande monument är att den utgör den mest konstanta och visuella delen av en mycket äldre struktur delvis uppförd i trä, som sedan ersattes av stenar och slutligen uppfördes den märkliga "hägnaden". Att man bevisligen släpat de enorma stenblocken en imponerande sträcka innebär naturligtvis att materialet i sig ansågs vara extremt viktigt. Men man ska komma ihåg att platsen i sig också var viktig - redan etablerad som den var. Stonehenge är intimt förknippad med Durrington Walls, ett större palissadkomplex några kilometer uppströms floden Avon - vars imponerande konstruktion inte finns kvar ovanför jord eftersom den var gjord av trä.

I Durrington har Dr Jane Evans och medarbetare utfört strontium-analyser på ko-tänder och visat att det stora flertalet av dessa kossor inte alls varit uppväxta i området. (Strontium upptas i benceller av bakgrundsstrålning från marken, vilken varierar beroende på berggrundens sammansättning bland annat - strontium i tänder representerar den strålning man utsattes för när tänderna en gång växte till i käkarna och ändras inte även om man flyttar till nytt område). Troligtvis har nötkreaturen drivits till platsen inför större ceremonier och evenemang. Som Evans uttrycker det: "bring-your-own-beef barbecue". Tänk vad mycket intressant man kan få fram av utgrävningar och av att studera förhistoriskt material lite mer grundligt...

Palissader och liknande jätteanläggningar i trä förekom även i Sverige runt 3500-2500 f.Kr. Den mest kända hittades i Sarup i Danmark, men de senaste årtiondena har man hittat ett flertal i Skåne i samband med stora yttäckande undersökningar, såsom t ex Dösjebro och Hyllie. Dessa har en annan form och konstruktion än de brittiska, men verkar likt dem ha varit jättelika mötesplatser. Rester av måltider och spridda skelettdelar av människor kan hittas i gropar och diken på en del av dem. Tillverkning av flintyxor verkar ha spelat en stor roll i aktiviteterna på en del platser, och även medveten förstörelse av flintyxor och keramik.

Det är rent otroligt vad männsikor i alla tider har överansträngt sig bara för att få till en riktigt imponerande fest. Kanske festfixare egentligen är världens äldsta yrke?



Andra bloggar om: arkeologi, stenålder, stonehenge, strontium

Workshop om Bolivia i nutid och dåtid

Studier i England har visat att Londons taxichaufförer som måste memorera absurda mängder gatuinformation samtidigt tappar annan minnesinformation - hjärnan blir full och börjar läcka helt enkelt. Det hade räckt med att fråga vilken doktorand som helst i min mening. Häromkvällen tappade jag bort melodin till nattvisan som jag sjunger ungefär 4 gånger i veckan... Fick lov att rabbla igenom hela texten två gånger innan den kom tillbaka.

Så jag håller dagens inlägg till lite kort informationsspridning:

Doktorandtjänst i arkeologi i Stockholm
På grund av ett avhopp har en doktorandtjänst oförutsett blivit tillgänglig på institutionen i Stockholm. Intresserade bör höra av sig till institutionen där för vidare information.

Högre seminariet i Uppsala:
Fredag 26 september
Kl 10-12 Dr Lydia Klos, Universitetet i Kiel. "Var restes runstenar? Nya resultat på gamla frågor."
Plats: Seminarierummet på arkeologen: Hus 2, plan 2. Engelska Parken, Humanistiskt centrum

Kl 13 -15 Marcos Michel disputation på avhandlingen “Patrones de asentamiento precolombino del Altiplano Boliviano: Lugares centrales de la región de Quillacas, Departamento de Oruro, Bolivia”
Archaeology in Bolivia has two strong tendencies: nationalism and regionalism. The proposal aims for an academic reconstruction and expansion of this science in order to develop new scientific criteria, that can be institutionalized and become normative to the whole country to cover the expectations of different regions with regard to its past.

Opponent: Professor John Janusek, Vanderbildt University, Nashville, Tennessee, USA
Plats: Ihresalen, Engelska parken, Thunbergsv 3H


Lördag 27 september
Kl 10-12 Walter Sanchez disputation på avhandlingen "Inkas, "flecheros" y mitmaqkuna: Cambio social y paisajes culturales en los Valles y en los Yungas de Inkachaca/Paracti y Tablas Monte."
The research work addresses the changes that occurred in the valley and the Yungas of Cochabamba during the Inka Horizon (1400-1538 AC) while introducing in an exploratory way, the Late Intermediate (1100-1400 AC) and the Middle Horizon (400-1100 AC) periods. In theoretical terms, we emphasize the local human agency (individual and social) as important elements in order to understand the processes of social change.

Opponent: Professor Clark Erickson, University of Pennsylvania, Philadelphia, USA
Plats: Ihresalen, Engelska parken, Thunbergsvägen 3H


Mellan den 26-28 september anordnar dessutom institutionen en workshop på temat Bolivia i samband med disputationerna och besöken av opponenterna. För mer information se här.


Andra bloggar om: arkeologi, antropologi, Bolivia, disputation, Uppsala universitet, seminarier, doktorand, runstenar, runor

Vikten av att fråga RÄTT

Jag var en av många trogna P1-lyssnare som var seriöst oroad när älsklingsprogrammet Vår Grundade Mening slutade sändas. Men när nu året börjar närma sig sitt slut är jag glad över att åtminstone en del av mina farhågor inte alls infriades. Programmet Medierna, som fyllde upp en del av luckan, har mycket snabbt blivit en ny favorit. Även om en del reportage kan vara lite väl gripna i stunden och den undersökande delen till viss del verkar ha fått stryka på foten, så är denna förmåga till att snabbt hoppa in i veckans aktuella debattämnen balsam för en cynisk själ.

Dagens program borde vara obligatorisk lyssning för alla som plockat upp en tidning eller sett ett nyhetsinslag under vecka. I början av veckan briserade en mindre medial bomb när Carl Bildt verkade medge i en SVT-intervju att regeringen är beredd att dela med sig av information FRA samlar in till diktaturer. Dementimaskinen drog igång på full fart på måndagen och Bildt skrädde inte med orden. Oärligt och lögnaktigt var termerna han upprepade fler gånger än jag kan räkna. En hetsk debatt hölls mellan honom och Rapports Magnus Olofsson i Studio Ett. Bildt hävdar att klippningen varit oärligt och att han inte specifikt diskuterade FRA-insamlad information.

Mediernas reportage undviker att falla i tabloid-fällan och gör en ordentlig genomgång av upphovet till bråket och argumenten från båda sidor. Carl Bildt intervjuas och man spelar upp mer av den oklippta intervjun. Det är tydligt att Bildt svarar på en generell fråga om vilka Sverige - inte FRA specifikt - kan tänka sig utbyta information med. Så kanske framställningen i Rapport inte var helt korrekt. men man går också vidare och frågar sig om den distinktionen verkligen är så viktig som utrikesministern vill göra sken av. Är det bättre om Sveriges regering agerar mellanhand mellan FRA och diktaturer, eller nästan-diktaturer som Ryssland? Agrell intervjuas också och får försöka skingra de täta dimridåer regeringens dementi-maskin försökt släppa ut. Journalistik när det är som bäst: att skrapa under ytan coh hitta fram till de viktiga och verkliga frågorna - som fortfarande inte besvarats (hör Bildt slingra sig som en inoljad snok i deras intervju).

Som grädde på moset följer en kort, koncis och bra genomgång av kontroverserna kring Pirate Bay och Arboga-förundersökningen. En storm som blåstes upp av kvällstidningarma, hölls vid liv av janne Josefsson och har fått populistiska politiker att vädra morgonluft eftersom de inte förstår skillnaden mellan en hemsida, en länksida, eller en blogg.
Kortfattat:
1. Förundersökningen är offentlig handling - vem som helst har rätt att begära ut den från domstolen, vilket skedde och i detta fall skickades den som digital version.
2. Pirate Bay lade inte ut några bilder eller annat material på en hemsida för beskådning. En användare utnyttjade deras tjänst med vilken man - lagligt - kan lägga ut en länk till material man har på sin egen dator så att andra kan ladda ned den.
3. Om ett fel har begåtts så är det av försvarsadvokaten som inte begärde att bildmaterialet skulle säkerhetsklassas och inte fick spridas.

Medierna gör ett sjuhelvetes mycket bättre jobb än Janne Josefsson och SVT Debatt i att diskutera vilka som hade begärt ut förundersökningen, tala med dom, diskutera medborgarnas rätt att ta del av rättegångsmaterial - inte bara journalisters - och lyfta upp debatten på en långt högre nivå. Jag, som alla andra vettiga människor, lider med barnens far och förstår hans olust. Men de som velat läsa protokollen har inte varit ute efter bilder eller sensationsmaterial, de har velat följa med i en av våra mest omtalade rättsprocesser - de har engagerat sig.

Lagligheten bakom Pirate Bays aktiviteter i övrigt kan diskuteras, men innan fler personer kastar skit på det de inte förstår, och därför automatiskt fruktar, föreslår jag att ni läser Pirate Bay-medarbetaren Peter Sundes långa men omskakande inlägg om hans erfarenhet av sitt deltagande i SVT Debatt. SVT's halvhjärtade "ursäkt" i efterhand är under all kritik. Läs också Karl Palmås inlägg på SVT's hemsida, för en bra belysning av den fråga Debatt borde ha tagit upp.

Sista lästipset för helgen: Anita Kratz och Torbjörn Nilsson skriver i Fokus om bakgrunden till hur FRA-lagen kom att föreslås och drivas igenom, trots justitiedepartementets hårda invändningar och utan någon beredning i riksdagsgrupperna. Skrämmande läsning om hur inflytelserika byråkrater i egenintresse kan manipulera systemet, med partiledarnas goda minne. Skrämmande läsning.


Andra bloggar om: internet, Debatt, SVT, Medierna, P1, Pirate Bay, FRA, FRA-lagen, alliansen, Carl Bildt, Rapport

Ofri konst, fri vetenskap

Jag börjar bli genuint trött på copyright-hetsen bland 'kreatörer'. Konstnärer som stämmer fotografer för att de tar kort på deras konstverk, fotografer som stämmer konstnärer för att de inspireras av deras foton, konstnärer och fotografer som ger sig på forskare för att de har mage att reproducera deras verk i vetenskapliga texter som diskuterar dessa, publicerade i böcker som inte har en snöflingas chans i helvetet att generera inkomst för någon - allra minst forskaren. Tänk om Goya stämt Picasso för att han inspirerats av hans målningar. Tänk om dödsboet efter Monroe stämt Warhol. Tänk om ingen fick inspireras av, omtolka, eller på något vis misstänkas att använda sig av något som någon annan gjort någonsin tidigare...

Jag känner för att örfila gnälliga copyright-fanatiker inom 'de sköna konsterna' tills de slutar agera moraliskt skynke för profithungriga förlag och bokstavstrogna snustorra jurister som abdikerat all rätt att vara talespersoner för lagens mening för privilegiet att vara samhällets nya överstepräster (Catharina Ekdal - jag tänker på dig).
Nej, du får inte visa fem minuter ur hans film på din universitetskurs i filmhistoria utan att betala för privilegiet.
Show Me the Money!!! är tydligen allt fler konstutövares heliga motto. Det lagstiftas t o m för att förhindra människor att ta kort på vissa konstverk, byggnader och skulpturer ur copyright-skyddade vinklar!
Jaså, du är antikare och vill skriva om denna 2000 år gamla staty och har tagit ett kort på den med din egen kamera? Visste du inte att fotograf X en gång tog ett bra kort på den statyn och numera äger alla rättigheter till den vinkeln? Vänligen betala 10.000kr i luckan därborta. Nej, vi struntar högaktningsfullt i att det handlar om kunskapsspridning, att du inte gör någon profit på detta, eller att den som en gång skapade detta konstverk är död sedan 80 generationer och att vår äganderätt endast baseras på att någon underbetald arkeolog eller desperat gravplundrare hittat den...

Någon för mig okänd och ointressant konstnär vid namn Eva Cohen blir nu stämd av en fotograf för att hon i sin tavelserie om Ingmar Bergman har en oljemålning av honom i en pose som påminner om en han har i ett fotografi, taget av en fotograf som tar sig själv på alltför mycket allvar. Bakgrunden i tavlan är helt annorlunda, liksom färgsättningen, och man kan inte precis påstå att "originalet" är internationellt känt. Jacob Forsell har stämt folk tidigare och verkar anse att det är en förolämpning att konstnärer inspireras av hans bilder. Isåfall ska de betala för privilegiet. Jag övertygad om att han själv aldrig inspirerats av mer begåvade fotografers komposition och ljussättning...

Jag skulle inte bry mig så mycket om detta spektakel om det inte vore så att det är förlagen och bildbyråerna som blir de verkliga vinnarna och deras förmåga att genom påtryckning pressa igenom lagstiftning som är så generellt utformad att vetenskapen dras med av bara farten. Spridande av information och kunskap försvåras extremt av att forskare numera knappt vågar använda den enklaste illustration eftersom de riskerar bli stämda. Värst av allt är att många förlag kräver att man skriver över rättigheterna till egenhändigt producerade bilder och illustrationer till dem för att få bli tryckt. Så kan de sedan klämma andra forskare på pengar om de har mage att använda dessa illustrationer i sin text och referera din text - vilket är den enda valuta forskare förstår sig på.

Så till alla kreativa skapare därute, vare sig ni är fotografer, målare, skulptörer eller glasblåsare. Reflektera en liten stund över att vetenskapssamhället är mer öppet, tillåtande, kreativt och inbjudande än de så kallade fria konsterna. Själv håller jag mitt hjärta öppet för de gerilla-konstnärer som uppför osignerade verk i stad och land och gladeligen låter sig inspireras av allt och alla. Men om det är så att Forsell är en ensam paragrafryttare och rättshaverist så skulle jag starkt uppmana er andra att börja försvara rättigheten att blanda och ge och skapa nytt ur det som redan finns. För det är så människan gjort sedan hjärnans begynnelse. Tänk att torra akademiker gläds åt att ha inspirerat en kollega, medan ni omedelbart griper tag om plånboken...


Andra bloggar om: konst, fotografi, copyright, upphovsrätt, Ingmar Bergman

Från mahatma till punkare

Hösten är kommen och löven färgas och faller. Vårt säkraste hösttecken är att det är dags att avmasta båten inför upptagningen, så fredrik och jag passade på att göra detta imorse innan anstormningen av alla andra båtägare. Löjorna spratt i viken och en kungsörn svävade över lövträden. Som har rapporterats tidigare är vår Magnifik Midget döpt efter ett amerikanskt hardcore/punkband: Minor Threat, som bidrog till att dra igång Straight Edge-rörelsen.

Så det kändes nästan som ett tecken att jag när jag väl på jobbet kollade upp Guardians nyheter hittade denna video - där Sir Ben Kingsley (Gandhi, ni vet) av någon för mig totalt oförklarlig anledning mimar till ett av bandets låtar inför en entusiastisk publik... Kanske för att det nu är 25 år sedan de bröt upp?


Sir Ben Kingsley STOMPS into the shoes of Minor Threat's Ian MacKaye from Mean Magazine on Vimeo.

Måste erkänna...vet inte om jag hamnat i bizarro-världen.


Andra bloggar om: musik, punk, hardcore, Minor Threat

Döda ben får liv

Ben är en av naturens mest fenomenala skapelser. Hårt och långlivat är naturligtvis uppskattat av arkeologer, förmågan att fossiliseras/förstenas älskas av paleontologer. Men av osteologer älskas ben för att de är ett levande ting, fångat i ögonblicket och innehållande en hel livshistoria. Dels är benens olika delar helt utvecklade för att passa in i organismens levnadsbetingelser, rovdjur, gräsätare, allätare. Rörelsemönster, klimat, biotop, evolutionär bakgrund - allt bidrar till utseendet på varenda litet ben i skelettet. Men mer än så, benet är plastiskt, levande och reagerar på omständigheter och aktiviteter. Det är inte bara muskler som förtvinar vid sängliggande, hela benets struktur tunnas ut och försvagas och de upphöjningar och gropar på benet där senor och muskler fäster påverkas av hur mycket påfrestning de utsätts för. Endast under de senaste 10.000-5000 åren har människan gått från en ganska grov och vild varelse till en gracil och domesticerad. Vi är det enda djur som domesticerat sig själv!

Att aktiviteter och arbetsuppgifter påverkar benens och framförallt muskelfästenas utseende har länge varit känt inom osteologin, men under de senaste 15 åren har den delen av forskningen verkligen satt fart. I vilken mån kan man bilda sig en uppfattning om vilka vanor och ekonomiska aktiviteter människor i ett förhistoriskt samhälle hade utifrån deras skelett? Kan vi utläsa om män och kvinnor hade mycket olika aktiviteter, eller likartade? Kan man identifiera olika sociala skikt inom t ex medeltida gravar utifrån benen? Framförallt: Hur kan osteologer gå till väga för att börja dokumentera och utvärdera dessa aspekter i ett skelettmaterial på ett någorlunda begripligt och allmängiltigt sätt?

Fredagen den 19/9 kl 10 disputerar Petra Molnar i arkeoosteologi vid institutionen i Stockholm på sin avhandling:
Tracing Prehistoric Activities. Life ways, habitual behaviour and health of hunter-gatherers on Gotland.

Den skenbart tunna publikationen är en sammanläggningsavhandling som innehåller, förutom en sammanfattande inledningstext ('kappa'), fem artiklar som behandlar detta problem med aktivitetsspår. Petra har arbetat med metodutveckling och undersökningar rörande detta sedan mitten av 1990-talet, med speciellt fokus på de extremt välbevarade gropkeramiska gravarna från Ajvide-gravfältet på Gotland (ca 2800-2300 f.Kr). En befolkning som utifrån arkeologiska och laborativa analyser bör ha levat primärt som säljägare, fiskare och samlare. Jaktredskap kopplat till dessa aktiviteter har hittats främst i mansgravarna, men även i kvinogravarna.
En artikel analyserar vilka muskler och kroppsdelar som de undersökta 24 männen och 14 kvinnorna använt mest uner sina liv, med åldern som en viktig faktor naturligtvis. En annan artikel diskuterar tändernas användning - ett av de viktigaste redskap en människa har. Jag kommer aldrig glömma synen av de extremt nednötta tänderna hos en del individer (framtänderna hos kvinnorna, baktänderna hos männen) som Petra visade mig på labbet vid ett tillfälle. Nötta men friska - tandläkare skulle gått i konkurs på stenåldern.

Petra går sedan vidare med att jämföra Ajvide-materialet dels med samtida skelett från Västerbjärs på östra Gotland tillsammans med Torbjörn Ahlström. Dels med medeltida skelett från en stadsmiljö, Sigtuna, tillsammans med Anna Kjellström. Avhandlingen utger sig inte för att ha löst alla problem behäftade med denna typ av ibland ganska subjektiva analyser, men den går en lång bit på vägen för att skapa en användbar metod och en god förebild för andra osteologer att följa. framöver kommer denna typ av studie förhoppningsvis utföras med större stringens och enhetlighet i termer tack vare Petras grundliga genomgång. Det kommer resultera i fler material och analyser som kan jämföras med varandra för att fortsätta utveckla och fördjupa denna extremt givande, men utmanande, aspekt av osteologin.

Opponent är Christopher Knüsel vid University of Bradford, som dagen innan kommer hålla en föreläsning om trauma och paleodemografi - våld i förhistorien helt enkelt. Ett seminarium jag verkligen beklagar att jag måste missa, den lär utan tvekan vara intressant även för icke-arkeologer.


Andra bloggar om: arkeologi, osteologi, Petra Molnar, aktivitetsspår, skelett, stenålder, Ajvide, Gotland, gropkeramisk kultur, Sigtuna, medeltid, stockholms universitet