Om du blivit bloggbiten är det inte lätt att blir frisk - på sin höjd kan man försöka hantera sitt missbruk så att det inte raserar jobb och familjeliv. Så när jag blev erbjuden chansen att gästblogga några månader för Vetenskapsrådets nättidning Curie hade jag inte karaktär nog att säga nej. Det är ju bara för några månader, och bara en 2-3 inlägg per månad... Det kan jag väl hantera?
Hursomhelst - första inlägget är nu publicerat. Ett kåseri inspirerat av julklapps-karusellen och den emotionella minfält det lätt kan skapa. Varför blir det så stort det där med att ge eller inte ge något, eller att få något som är mer värdefullt än du ger bort? Vem bryr sig?
Vi! Vi människor bryr oss! Och det lär vi nog aldrig sluta med...
Kan inte låta bli att göra ett litet inlägg på bloggen för att ge snabba lästips för sommaren - den där tiden på året då man äntligen får lite tid till övers för att grotta ned sig i annat än jobb-texter. Inspirationen fick jag av att lyssna på Vetenskapsradion Historia som hade ett specialprogram om just lästips för den historiskt intresserade - lyssna gärna på det på webben eller som pod, de hade ett flertal intressanta böcker att rekommendera.
Av dessa fastnade jag speciellt för "An Early Meal - A Viking Age Cookbook & Culinary Odyssey" av de svenska arkeologerna och matkännarna Daniel Serra och Hanna Tunberg. Detta är inte en putslustig kokbok som pratar mjöd och helstekt gris, utan ett seriöst försök att visa vad vi vet, eller tror oss veta, om hur man åt och drack i slutet av järnåldern. Dessutom är det en geografisk matresa, från Nordnorge ned i Danmark - för det var inte en enda homogen matkultur som rådde under denna tid, om man nu trodde det.
Den andra boken som lät kul är en guidebok för "Det medeltida Stockholm" av Elisabet Regner. Passar bra tydligen både för de som vill gå runt på plats i staden och för de som bara vill åtnjuta lite tidig historia i hängmattan.
Själv sitter jag just nu och läser Jonathan Lindströms nya bok "Medvetandets gåta". Till skillnad från sina tidigare böcker Bronsåldersmordet och De dödas tempel så utgår inte denna från något specifikt arkeologiskt fynd. Men det är en naturlig fortsättning på mycket av det Jonathan skrivit tidigare, där han funderar kring vad vi tror oss kunna veta och varför. Som vanligt så är det en underbar blandning av personliga funderingar och anekdoter, med fascinerande besök hos och samtal med forskare inom många olika områden som arbetar med frågan: vad särskiljer det mänskliga medvetandet från djurens? Frågor om döden och människans förhållande till detta är också ett starkt tema i boken. Rekommenderas!
Vilka boktips har ni att rekommendera för sommaren?! Behöver inte vara arkeologiskt...
P.S. Daniel Serra hade en mycket trevlig blogg, Eldrimner, om sina matlagningsexperiment, som jag varmt rekommenderar att ni kikar in på. Även om den liksom min numera ligger i dvala.
Fick nyligen frågan här på bloggen om jag lagt ned bloggandet - av den anledning att det varit minsta sagt glest mellan inläggen det senaste året (ok åren). Svar ja och nej. Det kommer inte bli många inlägg här på ett tag då mitt jobb helt enkelt suger ut för mycket energi och det enda jag riktigt duger till om kvällarna i nuläget är att maratontitta mig igenom Doctor Who och Mad Men. Men Ting & Tankar är min vän i nöden under många år så jag har inte hjärta att helt dra ur pluggen - en del av mig hoppas och tror att jag kommer kunna ta upp och fortsätta någon vacker dag framöver.
Därför är det nästan lite skämmigt att erkänna att jag faktiskt kommer vara otrogen med en liten forskningsblogg jag startat på min hemsida. Den är helt fokuserad på mitt eget aktuella lilla forskningsprojekt kring stridsyxekeramik och dessutom på engelska, men den som vill är välkommen att titta in och kommentera där. Det kommer bli relativt sporadiskt med inlägg där, och de kommer vara rejält "nördiga" med få eller inga försök att popularisera vad jag håller på med.
Inlandsisen har inte bara medfört landhöjningar som fortfarande pågår längs Östersjökusten, utan även att delar av sjöbotten under äldre stenålder var ovanför vattenytan och både beväxt och bebodd. Vi talar om 9-12.000 år sen. ack vare den syrefattiga miljön som uppstod då dessa delar översvämmades till slut, och det bräckta vattnets brist på marinarkeologens värsta fiende skeppsmasken, så har t.o.m. hela skogar bevarats utanför Skånes kust. Under flera år har marinarkeologerna som undersökt denna plats inom ett forskningsprojekt vid Södertörns Högskola som heter Landscapes Lost.
Undersökningar under vatten genomförs oftast i rent forskningssyfte, med vad de innebär med begränsade resurser. Nu är det dock på gång att bygga ut vindkraftverk utanför Blekinge och Öland som berör dessa ytor där en gång några av de allra första invandrarna till denna del av Skandinavien slog sig ned. Vilket innebär finansierade och storskaliga undersökningar. En av de inblandade är Arne Sjöström, som har haft ett eget mångårigt projekt vid Rönneolms mosse i Skåne där torvtäkterna avslöjar närmast helt orörda mesolitiska lokaler i det dåtida sjöområdet. Rönneholm är som ett litet Pompeji för stenåldersarkeologer, med bevarade ben och träredskap som ligger kvar precis där de en gång lämnades, vid olika jakt- och fiskestationer.
Lyssna på ett inslag som Radio P4 Blekinge gjort, där Arne intervjuas.
Ett äldre inslag från SR om undersökningarna vid Haväng
En snabb påminnelse om RAÄs inspirationsseminarium om Wikipedia som hålls i Stockholm måndagen den 5:e november. Det går fortfarande att anmäla sig till det seminariet, eller till slutseminariet den 30:e november då arbetsgruppen ska presentera resultatet av projektet som försöker hitta bra lösningar för att få ihop Wikipedia och kulturarvsdata. Vi behöver helt klart fler utbildade arkeologer och historiker som hjälper till med att bygga upp Wikipedia och kvalitetssäkra artiklar så att de inte uteslutande baseras på folkhögskoleböcker från 50-talet eller ett par tidningsartiklar på nätet. Om man har frågor, funderingar eller farhågor kring att ge sig in i detta så är det väl utmärkt att kunna ventilera detta på seminariet.
Digisam är samverkansorganisationen för digitalisering och förmedling av kulturarvsdata och de hade nyligen en träff i Jönköping där de diskuterade sociala medier. På deras blogg redogör de för de inbjudna talarna. En av dem var Anton Johansson, entreprenör, som
...gav sin bild av några av
de utmaningar museerna står inför och sa att det är viktigt att inte bara
fokusera på de sociala medierna utan sätta in dem i den komplexa strukturen för
hur och med vilka verktyg vi kommunicerar.
Anton pläderade för att vi måste våga släppa in andra
aktörer innanför väggarna på kulturarvsinstitutionerna. Varför skulle t.ex.
inte en intresserad privatperson få utrymme att lägga upp och hålla egna guidade
visningar, sa Anton och lyfte fram Gidsy som exempel.
Jag förstår tanken och den kan vara mycket bra, åtminstone när det gäller personer med god lokalkännedom som verkligen kan skapa engagemang kring en plats. Men det är också ett potentiellt problem då det finns många som mycket gärna skulle vilja guida och förmedla sin bild, men den bilden kan vara bristfällig, felaktig eller t.o.m. skadlig när vi talar om kulturarv och tillhörighet och "svenskhet". Vilka krav måste vi kunna ställa om vi ska ge dom vårt formella förtroende och hur följer vi upp detta? Vi får inte vara naiva i den här frågan. Och vi får inte underskatta hur komplext det är och vikten av att ha gediget utbildade och pedagogiskt skickliga yrkesmänniskor inom detta fält.
Visst vet ni att det är 50-års jubileum av Cricks, Watsons och Wilkins Nobelpris för upptäckten av DNA-spiralen i år! Det är ett Nobelpris som har den extra äran att verkligen göra en skillnad för arkeologin (Libbys pris 1960 för kol-14 metoden är ett annat). För i min värld rangordnas alla nobelpris efter sin användbarhet för den ädlaste av alla forskningsgrenar: arkeologi.
För att uppmärksamma jubileet anordnar Nobelmuseet ett seminarium med Anders Götherström som berättar om DNA-analyser av förhistoriska ben. Med Per Sandin från SLU som kommentator. Som ni ser är det gratis, men man ska mejla och boka plats.
Är krig oundvikligt? Och vad är i så fall orsaken? Är vi i
grunden snälla människoapor som drivits till storskaliga konflikter av
jordbruk, civilisation och komplexitet (’Duva’), eller är våld i våra gener
sedan tidernas gryning där civilisationen är det enda som hindrar oss från att
falla tillbaka i ”öga för öga, tand för tand” (’Hök’)? Det frågan ställer
Martin Widman i sin nya dokumentär Människans första krig till arkeologer, antropologer och filosofer
och det är en väldigt intressant fråga. Filmen är upplagd lite som en resa, där
Martin utgår från sin egen nyfikenhet och söker hitta spåren av de första
krigen ibland annat Turkiet och Israel, i Göbekli Tepe och Jericho.
Filmen har delvis producerats med medel från Formas och den
hade premiär i Nobelmuseets lilla vetenskapsfilmsfestival Film & Science i Kulturhuset idag. Jag var inbjuden för att ge en kort arkeologisk kontext och
delta i diskussionen efter filmvisningarna, först för några gymnasieklasser på
förmiddagen och på kvällen inför en skara intresserade. På kvällen sköttes
introduktionen av antropologen Douglas P Fry som skrivit en del om ämnet och
som driver tesen att människan i grunden främst är en fredssökande varelse och
att krig är en sen företeelse, en konsekvens delvis av ökad komplexitet och
stratifiering.
Jag kan ärligt säga att jag gillade filmen. Den var ovanlig
i sån mån att båda sidor fick utrymme att presentera sina argument utan att det
som så ofta händer handlade om att låta några forskare stå för ”det rätta” och
andra för ”det felaktiga”. Martin var dessutom mycket närvarande i filmen och
ärlig med sina egna åsikter, vilket också belyste frågans subjektiva natur. Det
är ett program som väcker en hel del funderingar hos tittaren och som utan
tvekan kan fungera utmärkt som utgångspunkt i diskussioner om både
mänskligheten och vad vi kan veta om förhistorien egentligen, både i klassrum
och i vardagsrum.
Imorgon lördag (6/10) är det ännu en visning på Kulturhuset
kl 15 där jag och Martin deltar. Sen kommer den nog på TV senare i höst/vinter.
Efter klassvisningarna bad vi eleverna räcka upp handen och
visa om de i huvudsak sällade sig till duvorna eller hökarna. Duvor övervägde
vid båda tillfällen, men en hel del hökar fanns också. Om nån fortfarande
tittar in på bloggen kanske jag ska be om en omröstning här också.
