måndag 25 juni 2007

Juni - Ting o Tanke


Den första reaktionen som möter mig när man berättar att jag är arkeolog är fascination, vilket dock snart byts i besvikelse och förvirring när frågeställaren inser att jag:
1. Inte har grävt på Birka
2. Inte är särskilt besviken över detta
3. Inte heller är särskilt besviken över att inte få gräva pyramider
4. frivilligt valt att fokusera på stenåldern - ja, STEN-åldern!

Fast stenåldern är så mycket mer än sten, även om det tyvärr ofta är det som överlevt tidens tand bäst. Men den period jag intresserar mig för - neolitikum (bondestenåldern) - ca 4000-2000 f.Kr, är också lite inofficiellt känt under beteckningen keramikåldern. Att tillverka kärl i kermaik kräver mer än bara en lerklump. Leran måste magras, dvs fyllas ut med ett material som inte krymper lika häftigt vid förbränning, för att kärlet inte ska spricka direkt. Magring kan vara allt från krossad sten, sand, brända ben, växdelar, hår, djurbajs, asbest, korn av redan bränd lera, ris etc, etc.

Keramik är en källa till både glädje och frustration för arkeologer. Det är ett plastiskt material som lämpar sig till en mängd olika former och som kan dekoreras på otaliga sätt. Men kanske det mest fantastiska med keramiken är hur snubblande nära man kan komma dåtidens människor, för i leran finns inte sällan bevarat fingeravtryck av tillverkaren. Små ytor med vindlingar och kurvor från ett pekfinger, en tumme. Eller som på skärvan på bilden, där den plastiska vågvulsten skapats genom att keramikern tryckte in sina fingrar ömsom ovan, ömsom nedan. I vågorna kan man ännu se naglarnas intryck.

Bilden är tagen på en keramikskärva funnen på den neolitiska boplatsen Jonstorp, ute på Kullahalvön i nordvästra Skåne. Skåne i sig har naturligtvis varit bebodd av människor i allmänhet sen isen försvann för 12-10.000 år sedan, men platsen Jonstorp har i sig varit bebodd i omgångar under flera tusen år. Särskilt intensiv var bosättningen av den gropkeramiska kulturen, ett säljägande folk som utmärker sig genom att producera och deponera enorma mängder keramik.

Deras keramik är härligt rik på dekor och mönster, men skärvan på bilden tillhör en annan grupps keramiktradition, en samtida grupp som var bönder och herdar, stridsyxekulturen kallat efter de prestigeyxor i sten som förekommer i gravarna. Stridsyxekulturen förekom i inlandet och gropkeramikerna längs kusterna och på öarna i Syd- och Mellansverige i närmare 600 år. De levde olika, gjorde olika redskap på olika sätt, begravde varandra enligt olika seder och åt olika mat. Ändå finns få tecken på våld eller konflikter under denna tid.

Vågvulstkärlet från Jonstorp är del av ett litet inslag stridsyxematerial på den gropkeramiska boplatsen. Om det kommit dit som del i utbyte av föremål och handel, blivit rövade från en annan grupp, förts med till platsen av någon som gift in sig, eller tillverkats på plats av en ingift keramiker är inte möjligt att avgöra direkt. Men vissa analyser och studier kan hjälpa till att sprida ljus över frågan i framtiden. Var leran och magringen som användes lokal, eller från en annan region? Vilka andra "exotiska" föremål förekommer? Vilka gropkeramiska föremål finns på stridsyxelokaler? Har människorna i gravarna spår av våld eller ej? Och så vidare.

Steg för steg försöker vi komma närmare människorna bakom tingen, för tingen i sig är den enda länken vi har till dom. Och känslan att hålla i sin hand något som en annan höll i sin hand för 4000 år sedan, den går inte att riktigt återge i ord. Att sätta sitt finger mot ett intryck i leran, vila sin nagel mot ett nagelintryck. Då är det som en förnimmelse av någon i rummet, bakom ryggen, osedd och ohörd - men närvarande. En person, ett liv.

7 kommentarer:

Martin sa...

Aaah, toppen! Vilken Malmer-period hör skärvan till?

tingotankar sa...

Ingen!
Faktum är att detta är en spektakulär Malmer-miss (möjligen den enda den store mannen gjort...).
Kortvågsvulstkärl, som det korrekta namnet är, uppmärksammades av Becker 1951 i en artikel där han visade att dessa förekommer över s.g.s. det hela snörkeramiska området, på boplatserna men inte i gravarna. De utmärks ofta av "borstad" yta också.

I Sverige fanns ju få kända boplatser när M skrev sin avhandling och han fokuserade mycket på gravkeramiken - där förekommer typen inte alls. Irriterade mig att den fanns överallt annars, men inte i Sverige och då fann jag den i Hulthéns avhandling - under gropkeramik-kapitlet eftersom den hittats på Jonstorp. Men här är det roliga - den är delvis chamotte-magrad, vilket ju endast förekommer inom STY.

Åkte ned och kollade på skärvorna i Lund, det finns minst två kärl, troligen fler. Och i vintras hjälpte jag till med att skriva rapport om STY-keramik från Domarhagen, L Malma sn (Sö), grävd av Sörmlands museum. Tidiga typer - bara, A, B, D och E - men även en slarvig sorts vågvulst!

Tror detta är en forskningslucka, pga att Malmer inte tar upp typen, och den lätt kan förväxlas med bronsålderskeramik om man inte kollar noga. Särskilt som den bara förekommer på boplatser och hårt fragmenterat.

Vojne - sätt inte igång mig ;-)

kai sa...

Undrar nyfiket: finns det rentav fingeravtryck som är så välbevarade att man kan identifiera olika föremål gjorda av en och samma person?

tingotankar sa...

Tja, det finns pågående forskning om det. Framförallt av Mikael Jägerbrand. En artikel om studier av fingeravtryck på keramik inom gropkeramisk kultur (som alltså är samtida med stridsyxekulturen) i Blekinge publicerades i "Fornvännen" 2006 (vol 101).
Det finns vissa möjligheter att avgöra om fingeravtrycken kommer från män, kvinnor eller barn då förhållandet mellan linjernas bredd och avstånd ska ha viss statistisk variation. Problemet är att keramik krymper ett okänt antal % i förbränningen (olika beroende på godsegenskaper). Jägerbrand mfl tror ändå att det kan fungera. Jag är lite skeptisk, men mest för att jag inte vill hoppas på för mycket.

Rent teoretiskt går det absolut att matcha liknande fingeravtryck i keramik, men man måst nog ha extrem tur. Det måste vara samma finger som tryckts in, ej förstörts (inte dekorerats eller strukits över), bevarats på en skärva genom årtusendena, återinsamlats av arkeologerna som grävde och upptäckts av den som registrerade keramiken.

Så svaret är teoretiskt sett ja, men praktiskt sett nej. Men märkligare saker har ju inträffat.

Martin sa...

Intressant om kortvågsvulsterna! Trevligt att ny kunskap tillkommer.

Angående koppling medelst fingeravtryck är det sannolikast att man lyckas koppla ihop två skärvor från samma kärl eller åtminstone från samma fyndplats. Grannboplatsen på andra sidan dalen är i regel inte precis samtida.

kai sa...

Nä, jag ante att det nog inte var särskilt sannolikt att man skulle hitta matchande fingeravtryck, men tanken på att kunna demonstrera handelsvägar genom att hitta Kurt Krukmakares avtryck på två olika ställen är ju spännande :-)

Jag inser också att jag inte har riktigt klart för mig hur stora volymer keramik som ett normalfynd innehåller – ibland får man ju intrycket att det finns hela kullar fulla med krukskärvor som arkeologerna blaserade kastar åt sidan.

tingotankar sa...

Faktum är att när det gäller material från antika Grekland, så har man lyckats hitta kärl tillverkade av samma keramiker på flera olika platser, t o m länder. Det beror på att de ibland hade den goda smaken att använda personliga sigill. Men så var de ju mer professionella utövare med regelrätt handel av kärl.

När det gäller kvantitet varierar det mycket beroende på tid och arkeologisk kultur. Stridsyxekeramik förekommer i endast små mängder, knappt nåt kilo per boplats, men så var kärlen små och tunnväggiga också. Från sen bronsålder finns stora mängder keramik, men från tidig är det mer sparsamt förekommande, liksom från tidig järnålder. Det fanns ju många andra alternativ att tillverka kärl och behållare i, keramik i sig är inte ett måste.

Grokeramisk kultur utmärker sig genom att ha den absolut största kvantiteten keramik på sina boplatser genomgående. 30-40 kg är ett minimum på alla någorlunda välundersökta lokaler, och inte sällan gräver man upp 100-200kg. På Ajvide, Gotland, som är både gravfält och boplats har man nu sammanlagt över 3000kg keramik - men så är detta en grundlig forskningsgrävning, inte snabbgrävning för motorvägsbygge.