onsdag 3 oktober 2007

Ämneskonferens 2007

Är lite groggy efter att ha susat ned till Lund med 6.00-planet igår och sedan tillbaka igen på kvällen. Jag vet inte om det är åldern, sviktande tilltro till mänskligheten, eller helt enkelt det att jag blivit mamma med två små skruttar på mitt ansvar - men jag har helt enkelt blivit lite flygrädd. Eller flyg-obekväm kanske vore ett bättre ord. Har alltid älskat att flyga sedan jag var liten 3-åring och satt på ett plan för första gången, men möjligen har de rutinmässiga inrikesflygningarna fördärvat lite av magin, och jag får fjärilar i magen av skakningar som jag tidigare aldrig reagerat på, vi landningen på Arlanda var jag pressad mot rutan inte för att det var kul, utanför att jag undrade om kaptenen hade hamnat fel och skulle missa landningsbanan.

Man säger ju att flygrädsla är förknippat med ett kontrollbehov och en allmän känsla av osäkerhet, kanske kan det faktum att min anställning snart är slut, att min framtida arbetssituation är osäker, bundenhet till bostadslån och ett evigt tärande av CSN - och nu har man som sagt två små känslomässiga varelser som man vill ta hänsyn till och inte fördärva för all framtid...

Hursom, hemma är jag utan missöden och ämneskonferensen var intressant - och pågår även idag, men jag måste återvända. Detta år var som sagt Lund värd och de hade tänkt efter lite mer och sett till att de institutioner som dessutom hade en avdelning för Antiken skickade representanter för de ämnena. Med tanke på att vi ska fungera som en enhet var det en bra idé, även om det naturligtvis finns rent ämnesspecifika frågor för både oss och dom.

Det inleddes med att vi runt ett bord på arkeologiska institutionen presenterade vår utbildning på respektive lärosäte, och särskilt i vilken mån Bologna-reformen införts - dvs att göra om kurserna i enhetlighet med ett mer allmänt europeiskt system med valbara småkurser och två-årig mastersutbildning. Sådana här framställningar innehåller ofta en fascinerande blandning av ärlighet, skönmålning och svartmålning av verkligheten. Men det är både givande och sporrande att se vad andra institutioner gör och hur de planerar sina kurser - samt vilket studentunderlag de har. Sammanräknat, inklusive antik-, arkeologi- och egyptologistudenter från grundkurs till masternivå utbildas runt 850-900 personer per år. Men flera rapporterade också sjunkande grupper på grundutbildningen. Högskolorna går fortsatt bra i flera fall, men Mitthögskolan har lagt ned sin arkeologi-utbildning.

Det innebär att det enda svenska lärosäte norr om Gävle som har någon arkeologiutbildning finns i Umeå - och det är den institution som just nu går sämst och har störst kris i sin fortsatta utveckling. Det övergår mitt förstånd. Även om det finns få grävjobb i Norrland så kan inte det vara en förklaring - det finns en extremt livaktig institution i Tromsö och Uleåborg t ex. Forskningsgrävningar och etnoarkeologi bidrar till deras verksamhet. Att Umeå inte försökt profilera sig mer aggressivt, i sin egenskap av herre på nord-täppan är synd och skam, och det vore en stor förslust för Sverige om nästan ingen forskning bedrivs om frågor som berör Norrlands förhistoria av ett lärosäte med lokal anknytning. För kontinuitet i den typen av forskning kan man inte vara beroende av eldsjälar i Sydsverige, det krävs etablerad närvaro. Yttersta beviset för detta är att Småland så länge varit en vit fläck på arkeologernas karta, jämfört med regioner i norr, syd och väst - där univeristetsutbildning funnits. Den nya högskolan i Kalmar kan nog med tiden hjälpa till att justera detta, liskom en livskraftig gräv-verksamhet på länsmuseerna.

Bilden som framkom av arkeologiutbildningen är att mycket är i gungning och i försöksstadiet just nu, med allt från nya grundutbildningsupplägg, där lund infört en gemensam intro-termin för arkeologi- och antikämnet, och nya masterutbildningar med fri valbara kurser och många barnsjukdomar att hamra ut på universitetsnivå. En del drar åt generalisering av ämnet, andra åt hård specialisering och nischning. Intressantast var för mig diskussionen om fria kurser respektive fastlagda program. När jag började studera på 90-talet valde de flesta humanister kurser över program, friheten i att sy ihop en egen utbildning lockade. Idag verkar programmen vara extra uppskattade av många studenter som kommer ut från gymnasiet med medvetenheten om ett tickande pensionskonto, begränsad studietid, och extremt hård återbetalningskraft. De vill veta att de inte kastar bort sin tid och sina pengar och sin framtid på något som inte "gör dom till något". Ett program, med vissa fria val, är en garant i studenternas ögon för att det är en riktig utbildning. Addera till det att flera som har program har lyckats med att lägga in en hel del yrkespraktik och jag tror att man har ett vinnande recept.

Men jag kan ändå beklaga att detta möjligen kommer leda till färre unika och givande kombinationer av ämnen som arkeologi och ekonomisk historia, eller antiken och kvartärgeologi, eller egyptologi och psykologi. Ju osäkrare världen blir, desto säkrare spelar vi våra kort, desto större risk för homogenisering av kunskapen. Fördelen med program är uppenbar för institutionerna dock, en chans att planera långsiktigt, skapa kursgemenskap, följa utvecklingen.

Vad tycker ni, fria kurser eller ett arkeologiprogram?

Andra bloggar om: , ,

10 kommentarer:

Pierre sa...

"Du kan flyga, du är inte rädd..."

Till allvaret: den första fråga som borde ställas är väl hur vettigt det är egentligen att utbilda 8-900 arkeologer varje år!? Till en arbetsmarknad som behöver en promille av dem.

jag tycker det var ganska bra med kurser, just därför att man kunde kombinera lite efter eget intresse/strategiskt tänkande. Men kanske det är "tryggare" med ett program, eller så är den tryggheten bara skenbar? Hur lång tid/många poäng omfattade ett sådant program?

Till slut, det är ur ett kunskapsperspiktiv utmärkt med högskolan i Kalmar och med länsmuseet. Fast det borde rådas lite bot på den berömda "Kalmar-andan"....

tingotankar sa...

Som sagt, behövs det 700 nya arkeologer och 200 nya antikare varje år? Det är nog viktigt att se till en bredare arbetsmarknad, där man kanske utbildar människor som kan verka inom många näraliggande sektorer: museer, länsstyrelser, kulturenheter i stat och kommun, förmedling och media, bibliotek, utrikesverksamma enheter som Sida, statliga verk etc. En ökad förståelse både bland lärare och arbetsgivare vad kulturmiljö-utbildade människor kan bidra med.

Jag är också av fria kurser-skolan, men med de ändrade förutsättingarna för studenter idag gällande lån, begränsad studietid och medvetenhet om återbetalningskraven gör att den nya generationen kan ha andra prioriteringar.
Skulle vilja ha en stor undersökning gjord i gymnasiet med de frågorna.

kai sa...

Jag kollade och det är ju helt absurt omöjligt att ta sig från Uppsala till Lund med tåg om man vill vara framme någorlunda tidigt på morgonen! Fattar inte att man avskaffat nästan alla nattåg i Sverige. Kan ni inte få era kolleger att utbilda sig till lokförare i stället?

(Ursäkta urspårningen...)

tingotankar sa...

Håller helt med. Fattar inte hur SJ tänker för det enda de har att konkurrera med bortprioriterar de. Som att det kostar skjortan och är jättekrångligt att få med sig cykel. Att maten på tågen är bedrövlig och svindyr, när den skulle kunna vara god och prisvärd eftersom de har tillfångatagna kunder. Eller att det är billigare att flyga till Lund än att ta tåget!!! Okej, snabbar och billigare med flyget...svårt att vara klimatmedveten då.

Man undrar om SJ har en dold agenda att avskaffa sig självt?

Anonym sa...

Nu är det väl inte så att alla som läser har som mål att bli arkeologer (även om de säkert är en del)? Låt vem som helst läsa första två terminerna och begränsa intaget till högre nivåer kraftigt. Sen skadar det inte att välja vettiga kurser att komplettera med om man plockar ihop en examen själv, jag tror att man har större chans att få in en fot om man läst arkeologi+ kulturgeografi/GIS+pedagogik än arkeologi+historia+etnologi men det beror ju en del på vad man har tänkt sig att göra efter studierna.

Ett program ger nog lite falsk trygghet, att man utbildar sig till "arkeolog" när risken istället finns att alla stöps i samma form och ingen spetskompetens finns.

Martin sa...

Åsas fråga, huruvida arkeologiutbildningen skall vara fritt plock eller program, är som Pierre konstaterar egentligen ovidkommande. Arkeologiutbildningarna behöver inte i första hand reformeras, de behöver läggas ner.

Johan C har rätt: håll A- och B-kurserna öppna, sätt ett tak på 25 platser per år över hela landet för C och D. Placeras lämpligen i Linköping som ligger närmast landets befolkningstyngdpunkt.

tingotankar sa...

Jag anar att Martin sin vana trogen kastar in en brandfackla. Särskilt som Linköping faktiskt är en av de få högskolor som saknar grundutbildning i arkeologi... ;-)

Med tanke på hur systemet är uppbyggt idag med helt fristående universitet och en uppsjö högskolor finns det ingen möjlighet att begränsa vidareutbildningen, hur mycket man än skulle önska det. Sen är det min erfarenhet att om enskilda lärare får plocka ut "de bäst lämpade" så blir snart både forskning och branschen läbbigt homogen - små minikopior av handledare. Tyvärr är detta lite av det som redan skett på doktorandutbildningen.

Fördelen med program, där kanke 40-60 poäng var fritt val, är att det skulle kunna skapa en stabilitet och en stark studentgrupp som vet att ställa krav på sin utbildning. Det skulle underlätta för lärarna att ordna yrkespraktik, något som verkligen behövs. För att uppväga detta kanske mer generella kurser i "förhistoria" kan ges, som riktar sig till de som främst vill utbilda sig till annat, men som tycker att en kunskap om förhistoria kan vara bra, t ex historiker, antropologer, lingvister, teologer, DNA-forskare, kvartärgeologer osv. Mna borde kunna skilja på yrket arkeolog/kulturarvsvetare och grundkurser i förhistoria.

Anonym sa...

Jamen det kanske vore en bra idé att skapa en ny arkeologiinstitution i Linköping. Det finns en hel del fördelar: 1) Det verkar vara en hel del pajkastning på de gamla institutionerna. Bråkstakarna får börja på SL/COnnex. 2) Linköping är en liten plats, få vill flytta dit.= lagom antal studenter. 3) Martin får seminariegrävande studenter när han ska börja gräva i Sättuna! Bara fördelar!!

tingotankar sa...

Äsch, Linköping är för tätbefolkat. Än bättre vore det med en arkeologi-högskola i Norrbotten, med seminarieövningar samkörda med fjälljägarna för att riktigt sålla ut veklingarna. Fem veckor i ett mygginfesterat träsk, 50 mil från civilisationen (=närmsta pizzeria), födan består av snabbmakaroner, ölkorv och hembränt, med inga andra fynd än en fångstgrop från 1700-talet... Endast härdade fornfanatiker skulle överleva en sådan prövning. Så skapar vi arkeologiska chock-trupper som kan sättas in runt om globen på 48 timmar - likt Ifor.

Dig it!

Pierre sa...

Åsa, ditt förslag skulle ju i alla fall lösa problemet med att för många söker sig till arkeologiutbildningen...