fredag 7 maj 2010

Förmedlingens dilemma

Jag hoppas många har haft en chans att titta på inslaget på Vetenskapens Värld om de skånska megalitiska lämningarna, inte minst döseryggen. Jag tycker nämligen det förmedlar bättre än jag någonsin kan göra bristerna i TV4:s monsterproduktion Sveriges Historia. Inte så att den senare är undermålig eller nåt, bara att den med små medel kunnat vara så oerhört mycket bättre och mer gripande. Om någon som verkligen är intresserad av förhistoria och respekterar arkeologi ingått i Svea Televisions produktionsteam. Det märks att de inte har haft en sammanhållande idé i manusform hur man tar sig genom 10.000 år på 100 minuter. Inslagen verkar lösryckta och hackiga. En del är bra, andra ganska absurda. Hoppet från gånggrifterna från 3300 f.Kr. till Kiviksgravens röse från c 1300 f.Kr – ett glapp på 2000 år – gick på 2 sekunder med ingen brygga vad jag kunde märka (stenhög som stenhög).

Jag måste säga att jag är glad och lättad att förhistorien nu nästan är avklarad, ett kort stopp hos krigiska vikingar och sedan kan vi lägga detta bakom sig. Jag när fortfarande ett hopp om att delarna som handlar om medeltiden och framåt inte är upplagda som ett Bolibompa-program.

Under programmets gång var det full fart på Twitter där vi var några som roade oss med att kasta ned intryck och notera de bästa citaten. Min favorit gällde Granhammarsmannen: ”Isotopanalyser visar att han tyckte om fisk”. Den borde Elin Fornander gravera på en bronsplatta. Inte en enda arkeolog syntes i bild eller omnämndes med namn, inte ens Jonathan Lindström vars outtröttliga arbete med Granhammarsmannen resulterade i en av de bästa böcker som skrivits i populärvetenskap i Sverige de senaste 100 åren. Så jag var glad (och lättad) att det var Jonathan och inte Dick som denna gång svarade på chatt-frågor efter programmet. Kika på dem om ni vill veta lite mer. Eller än hellre – köp boken!

Iallafall så hamnade jag i en mikrodebatt med Lars Amreus, Historiska Museets chef, på Twitter (ja, han twittrar!). Jag uttryckte en önskan om att Historiska Museet som visas upp som sponsor vid reklamavbrotten skulle ta lite mer ansvar för innehållet, eftersom deras namn indikerar en kvalitetsstämpel för allmänheten. Lars ansåg att de inte hade mer möjlighet att påverka än vanliga sponsorer, typ byggföretag som sponsrar Fuskbyggarna. De kan se till att helheten verkar gedigen, men inte lägga sig i detaljerna. Även om jag förstår det argumentet har jag en avvikande åsikt. För det första är SHM inte ett företag i konkurrens bland andra – det är en statlig myndighet och vår främsta instans för förmedlandet av förhistorien. Det är ett varumärke som har enorm tyngd.

För det andra tror jag inte någon tittare uppfattar deras logga som en ren reklam för att gå på utställningar. Det ses snarast som en garant för att detta informationsprogram granskats och godkänts av experter – även om det inte är fallet. Går man dessutom in på produktionsbolaget Svea Televisions hemsida och läser om programmet så står det allra högst upp att det är gjort i samarbete med Historiska Museet och Norstedts förlag. SHM har en utställning på temat som kommer under året. SHM är en fjäder i hatten för TV4 – det borde vara de som betalar för privilegiet att stoltsera med Odin och Sleipner i sitt program. Vikten av att kunna ställa motkrav på populärvetenskapliga produktioner ökar bland många forskare i takt med att de blir allt fler och insikten om att folk tjänar pengar på oss. Det är lovvärt att brinna för förmedling, men om vi bara används som någon sorts alibi och utan respekt för vår verksamhet och kunskap så är det dags att resa sig och lämna bordet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

10 kommentarer:

Martin sa...

Jag håller med. Fel av Amreus. Men många museer är ju idag ovilliga att stå för auktoritativ kunskapsförmedling, som framgår t.ex. av utställningen "Forntider 2" på SHM.

Anonym sa...

Hur hinner du med allt, blogga, twittra m m, m m?

Lars sa...

Påminner om vad Ewa Bergdahl [enhetschef för kulturarvsturism på Riksantikvarieämbetet]sade i samband med en utställning på Birkamuseet (som bl a innefattade den påhittade figuren Vik-Inga Muhammed, en muslimsk vikingatjej som talade förortssvenska!):

- Jo, men historia används alltid, och vi är inte ute efter att slå fast hur det egentligen var..

tingotankar sa...

... Lars, snälla, säg att du skämtar. Det låter som en parodi på sig självt. Bara namnet!! Jag saknar ord...

Anonym - tja, det här är mmitt vattenhål i tillvaron och rejält kul dessutom. Det var svårt att hinna med ett tag i våras men efter det att jag fick en netbook så sitter jag ofta på Uppsalapendeln i lugn och ro och skriver blogginlägg. Men det är klart att något måste stryka på foten. Jag läser inte så mycket forskningslitteratur som jag borde, mitt hem skulle behöva en ordentlig städning och jag har 12 års fotografier som skulle behöva sorteras och sättas i pärmar...

Lars sa...

Nej inget skämt. Du kan läsa mer i artikeln "Var vikingen muslim?" i Forskning och Framsteg, 2006, (googla artikelnamnet så hittar du artikeln).

Så här talar Vik-Inga:

“Våra hjälmar hade för det mesta inga horn och vi såg inte ut som blondiner allihop, som jag sa är jag till exempel värsta blandningen, och dom flesta jag träffade var som mig. Det är typ som när tidningarna säger att alla blattar är brottslingar. Det är inte sant så klart, och alla vikingar hade inte horn på hjälmen.”

Finns även en tråd om detta på Arkeologiforum. Tråden heter "Muslimska Vik-Inga Muhammed vid Birkamuseet."

Håkan sa...

Hej! Vilken läsvärd blogg att hitta bland allt skvalp! Jätteintressant. Tack!

Lars sa...

Oj, det blev tre inlägg i rad. När jag skrev ett inlägg och postade det så dök det inte upp på skärmen. Därför skrev jag ett till o s v. Nu är alla där. Kanske du kan ta bort två av dem Åsa. Det räcker väl med ett :-)

tingotankar sa...

Lars - nu är det rensat. Allvarligt talat, jag känner för att skicka en formell ursäkt till Sveriges ungdomar i allmänhet ("typ"!!) och muslimska ungdomar i synnerhet.

Håkan - tack! Det värmde i denna iskalla vår

Lars sa...

Håkan skrev
"Hej! Vilken läsvärd blogg att hitta bland allt skvalp! Jätteintressant. Tack!"

Jag håller med i högsta grad. En bra seriös och trevlig blogg. Fortfarande finns det kultur och klokskap kvar i vårt alltmer teknokratiska och förytligade samhälle.

catshaman sa...

Sveriges historia
Harisson är väl icke ensam skyldig till ett rumphugget program eftersom Historiska Museet står som producent. Dess attityd strider helt mot min attityd i alla mina skriverier om forntiden: Jag söker intelligensen och idéernas framväxt och då har man utelämnat några perioder i det förgångna. Att bara söka våld och makt är icke kultur hos folket som sökte vägledning i sitt liv
Dösen är förmodligen äldsta monumentet från 4 - 5te årtusendet som markerar "Hon Månen går i jorden". Fruktbarhetens början firades vid vårdagjamningen och i princip firar vi fortfarande påsk men har glömt den verkliga anledningen/metoden: Det räcker icke med att studera Mälardalens arkeologi utan man får jämföra med exempelvis Carnac. Gånggrifterna är en vidareutveckling.
Nästa viktiga monument är avenyn där vi rätt nyligen utgrävt i Skåne som kan jämföras med liknande i Wiltshire, England som dateras till strax efter 3000 BC. Det kan tolkas till att man bokstavligen följt månen tills Hon går i jord och man lärde folk att gå i följe. Även från Högsbyn på Dal finns folkminne och faktiskt finns spår i Mälardalen där min vän Kenneth har undersökt Blackestenen i Vällingby . En noggrannare titt på blocket visar att det finns 15 synliga skålgropar uppe på stenen. Inte nog med det så upptäckte han att det gick två parallella stensträngar där dösen ligger mitt emellan. Två meter från finns en mindre sten med en slingrande ristning. Vid den norra stensträngen finns två runda stensättningar 2 m i diametern) och vid den södra stensträngen en fyrkantig stensättning 3 x 2 m. Arkeologer tycks som regel glömma att beskriva och tolka kontexten
Med bronsen har vi förutom kvinnliga halskragar med mera den njurformade ceremoniyxan som kan dateras till ca 1800 BC. Vi kan dra parallen till minoiska kulturen där den symboliskt var skilje mellan kvartal: Hällristningarna i Skåne visar symboliken som nådde Nordnorge och vi ser den på Bohusläns senare ritualbåtar: Hällkistan är samtida och finns även på andra håll i Europa där den associeras till Isis-dolken och till kopparn Det innebar även en avancerad teknik att bryta stora stenblock ur berget. I Stockholms län finns vist 8 kistor att jämföras med lilla Dalslands 127
Historiska Museet har en rik samling av guld från folkvandrings: Även Norge och Danmark har rika samlingar som bör ingå i en samlad utvärdering. På toppen av den bör nämnas 600 fynd av klackringar vars ursprung kan ledas till Rom och ger ett tvåsidigt bevis åt tvivlare och dåliga tolkare. Utvandrarna var icke ett folks som kom från ett lite landskap i Norden på 200-talet och vilka återvandrade på 500-talet: Det var frågan om ett ständigt utbyte av folk hela tiden och med dem romersk kultur allt från Isis till Jesus.
Hästens period började omkring 800 BC i Europa och Ale Stenar kallades ursprungligen Hästen
www.catshaman.com
http://www.catshaman.com/17aveny.htm
http://www.catshaman.com/19kult.htm
http://www.catshaman.com/02odl.htm
http://www.catshaman.com/04fynd.htm
http://www.catshaman.com/indexE.htm
http://www.catshaman.com/18srad2.htm