tisdag 21 augusti 2007

Att se rött - En sanning i gråtoner

Dagens lilla populärvetenskapliga happening var nyheten att forskarna (anges alltid i best. plural för att ge intryck av att det rör sig om ett brett konsensus) nu visat att flickor föredrar rosa. Enligt DN och Vetenskapsnyheterna i P1 så har det nu publicerats bevis inte endast för att det ska finnas biologiska skillnader mellan män och kvinnor i färguppfattning, utan även att kvinnor föredrar rosa. Särskilt när det gäller brasklappar och kortfattade notiser är det mer än värt att kolla upp bakgrunden, vilket i det här fallet rör sig om en artikeln i Current Biology vol 17, no 16, en professionell men kortfattat hållen tidskrift.

I denna presenterar Hurlbert & Ling sin studie som inledningsvis tar upp det faktum att vetenskapen hittills inte kunnat påvisa konkreta bevis för könsskillnader i färguppfattning - iallafall inget som gäller korskulturellt. Tvärtom verkar alla ha en preferens för blått. Och detta är viktigt, för det finns en uppsjö av studier som visar att vi i Väst har djupt rotade, undermedvetet skilda uppfattningar om färger - men med studier endast utförda på västerlänningar så kan detta lika gärna bero på tidig socialisering. Det finns nämligen långt fler biologiska och neurologiska studier som visar att små barn mycket tidigt lär sig att rikta sin uppmärksamhet mot det omgivningen finner vara "naturligt" pga t ex kön.

Hurlbert och Ling har försökt komma runt detta problem med att utifrån 208 försökpersoner, 171 britter och 37 Han-kineser inflyttade till England det senaste året, avgöra om det finns likheter mellan skilda kulturer. Lovvärt, men personligen anser jag inte riktigt att inkluderandet av kineser som bevisligen har ungefär samma färgpreferens historiskt för rosa = kvinnligt kan vara avgörande. Om man hade valt lite olika folkslag från Afrika, Sydamerika och Asien för att jämföra dessa med européer hade det haft större potential - men kostnaderna och logistiken gör detta nästan omöjligt. Fast man kan då fråga sig om det är värt att utföra ett socialt känsligt experiment med ett dåligt urval, med inställningen att det är bättre än inget alls.

Hursom - studien är intressant, och personerna får så snabbt som möjligt välja en av två färgade rektanglar utifrån vilken de föredrar. Tanken är att testet ska gå så snabbt att valet blir mer undermedvetet än medvetet. Jag rekommenderar de intresserade att kolla upp den endast 3 sidor långa artikeln för att själva avgöra hur utfallet blev. Och avgöra hur forskarna väljer att läsa resultatet. Kurvorna visar visserligen att kvinnor verkar föredra röda färgtoner i blåskalan, medan männen lutade åt grönare nyanser.

Men intressant nog var skillnaden i svarsfrekvensen mer markant hos brittiska män och kvinnor och mindre hos kineserna - vilket forskarna förklarar som socialt betingat då rött är en lyckosam färg i Kina. En sak de inte direkt diskuterar är att även om det totala utfallet möjligen ger stöd åt tesen att kvinnor föredrar röda toner, så är skillnaden mellan Han-kineser och britter också påtaglig. Hos kineserna låg könens kurvor mycket närmare varandra än hos britterna. M a o visar studien att hur vi uppfattar färger definitivt präglas av vår kulturella uppväxt.

Jag anser att studien är intressant och att den visar att det kunde vara givande att fortsätta med experimenten, om de inbegriper fler människor från fler olika kulturer. Men jag finner inget i studien som stöder ett svepande antagande om att preferensen är biologiskt betingad och än mindre att det skulle ha att göra med att kvinnor evolutionärt anpassats till att plocka bär. Det kan vara så, men inget i resultaten kan fungera som acceptabelt bevis för detta. Tvärtom visar den hur otroligt djupt vi påverkas av vår kulturella uppväxt och miljö, de färger och associationer som möter oss från första stund. Ett stöd för Bourdieu's teorier, men knappast för biologisterna.

(Figuren är den kinesiska kung fu-amazonen Shampoo från Rumiko Takahashis humoristiska manga-serie Ranma 1/2 om en pojke som blir flicka, när han får kallt vatten på sig - rekommenderas!)

Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 17 augusti 2007

En kamera för arkeologer (och småbarnsföräldrar)

Ekonomin går hackigt och vi måste alla dra vårt strå till stacken - genom att konsumera. Ja, så kan jag i alla fall ursäkta mig själv när jag nu slutligen inte kunde låta bli att köpa en ny kompakt digitalkamera. Har tidigare släpat runt på en rätt ålderstigen modell från slutet av 90-talet som jag ärvde av morfar - kunde ta ung 44 bilder...
Sen har jag en rejäl system-digitalkamera inköpt av stipendiepengar för att kunna ta lite halvproffsiga bilder på föremål och landskap - kittlande saker som snörornering på keramikskärvor och sprickbildningar på brända ben (fråga inte). Men den släpar man knappast med sig på en fest, en exkursion ut i buschen och jag är alltid supernervös när jag har med den i fält. "Är den blöt, kom det in ett sandkorn i väskan!!?"

Men nu är alla dessa problem över. Jag har hittat den perfekta kameran för mig:
Olympus Stylus 770 SW. Den är komplett vattentät ned till 10 meters djup i två timmar och klarar stötar motsvarande ett fall på 1,5 m rakt ned i golvet (utmärkt både när man klättrar runt på fornborgar och har nyfikna småbarn). Inga problem med att stoppa ned den lilla tingesten i fickan och plocka fram den i hällregn och blåst på utgrävningar och exkursioner. Kan äntligen passa på att ta bilder på ungarna på badhuset och på stranden. Perfekt att ha i båten nästa sommars seglingssemester (bara jag inte tappar den i plurret!).

Olympusen kostar runt 3200 kr, vilket är liiite dyrt, men det får det vara värt. Det finns några fullgoda alternativ som är snäppet billigare. främsta utmanaren är Pentax Optio W30 som är vattentät ned till 3 m, så om man inte som jag hyser ett avlägset hopp om att få åka på dyksemester igen innan jag blir gråhårig, så är den nog att föredra, då den är runt 800kr billigare. Inte lika stötsäker, men damm-säker iallafall. Både w30 och 770SW har föregångare som också är vattentäta och ännu billigare då de är utgångna modeller.

Det finns bra tester av Olympus (och även Pentax) på Digital Camera Info och Digital Camera (som faktiskt tog ned den på 23 m djup och den överlevde!)

Nu gäller det bara att träna bort alla de gamla reflexerna som infinner sig när det är regnigt eller blött och faktiskt låta den vara framme...
Andra bloggar om: , , , ,

torsdag 16 augusti 2007

Blog Carnival tips

Archaeolog - en öppen amerikansk blog för arkeologer - är i veckan värd för en Four Stone Hearth Blog Carnival. Temat berör evolution av altruism, egoism, sociala komplexitet hos shimpanser och dylikt. Vad är mänskligt och vad är omänskligt?

Titta in på deras länksamlingssida och kolla upp de olika bidragen.


Andra bloggar om: , , ,

Patienten insjuknar, medan läkarna grälar...

I efterdyningarna till debatten om runverkets framtid kan jag inte låta bli att känna mig besviken - på det inledande debattinlägget som satte igång allt. Här lyckas äntligen en riktigt imponerande samling professorer och forskare, samt enstaka namnkunniga författare, skriva ihop ett sort debattinlägg som får tryckas i DN. Vilket innebär att det närmaste halvåret, minst, inte kommer finnas utrymme får något snarlikt alls i dagspressen. Och vad fokuserar man på? En minimal del av RAÄs verksamhet. Jag säger inget om huruvida inlägget var befogat eller ej - det kan det mycket väj ha varit. Men det känns så bedövande typiskt att det de väljer som tema är en liten, liten specialiserad del av en jättelik verksamhet. Om nu RAÄ väljer att ha tre heltidstjänster för att ta hand om runinskrifter - är allt bra då? Var det allt som behövdes klargöras?

RAÄ och därmed hela den arkeologiska verksamheten är under en av de mest omtumlande omvälvningarna sedan 1600-talet. Nedmonteringar, flytt, pensionsavgångar, ny teknologi, anbudsförfarande på utgrävningar etc, etc. Från vänner och bekanta både inom RAÄ, UV, universitet, länsmuseer och länsstyrelser är en sak gemensam: oro, osäkerhet och sviktande förtroende.

Vi har ett system idag som är haltande på gränsen till katastrofalt. Budgivning på utgrävningar är näst intill fri, beslut ska fattas av länsstyrelser vars personalkompetens inom fältarkeologi och forskningen kan variera från okej till obefintlig. Det finns ingen oberoende instans som effektivt och med tydligt mandat kan kontrollera att uppköpen görs med grundläggande kvalitetskrav, snarare än efter plånboken eller personlig lojalitet till en aktör. Vissa länsstyrelser släpper områden till exploatörerna utan utredning, vilket gör att de aldrig ens diarieförs och beslutet därmed inte kommer till arkeologernas kännedom. UV-kontoren vill och bör få bryta sig loss från RAÄ - men i vilken form är fortfarande osäkert och svårt att helt avgöra. RAÄ vacklar fortfarande i att hitta sin nya roll i allt detta - från detaljstyrning av ombyggnader till svepande programförklaringar om förmedling.

Så att ta ett tillfälle till en helsidesdebatt i DN och ägna den åt tre tjänster för dokumentation av runinskrifter - hur välbefogat det uppdraget än må vara - framstår för mig som att behandla ett fall av SARS med hostdämpande medel.


Andra bloggar om: , , ,

onsdag 15 augusti 2007

Runstenar, RAÄ och Rekonstruktioner

I DN imorse svarar Inger Liliequist på ett debattinlägg från en imponerande lista professorer och lärde från i fredags. I den första debattartikeln kritiserades RAÄ för neddragningar av vården och publicerandet av runstenar och runinskrifter. Magnus Reuterdahl diskuterade det på sin blogg. Nu går Riksantikvarien i svaromål alltså. Myndighetens linje är inte längre att bedriva forskning, utan att ta hand om förmedling och administrering av kulturarvsfrågor. Liliequist påpekar att det redan finns fungerande "fadderverksamhet" och att det huvudsakliga ansvaret numera ligger på länsnivå. Hon påpekar också att mycket numera finns tillgängligt digitalt via Fornminnesregistret.

Personligen är jag lite kluven i frågan, och har dålig koll på läget eftersom runstenar inte är särskilt högt uppe på min intresselista. Jag vet att det just nu pågår omfattande omorganisation och nedskärningar på RAÄ, och det oroar mig. Jag kan hålla med om att forskning i huvudsak ska ligga på universitet, problemet är att dessa institutioner får mycket lite pengar för rullande verksamhet och därför inte kan ta på sig långvariga, kontinuerliga projekt - det måste den statliga myndigheten göra. Sen måste jag säga att jag tror nog runforskning är ganska prioriterat bidragsmässigt och sällan har de problem som många andra inriktningar har med att få både publik och bidragsgivare intresserade. Det finns många uppdrag som RAÄ borde ägna sig åt, för att bevara och bygga upp kunskapsbasen, som också ligger illa till i nuläget. Att inventeringen har nedmonterats och att planer på effektivare databaser och digitalisering haltar oroar mig mer personligen än runstenarna. Det är de icke-glamorösa uppdragen som ligger illa till, för de kan omöjligen bedrivas av annat än allmännyttan.

Jag liksom många andra ser gärna att RAÄ fullbordar sin övergång från partisk konkurrent till kontrollerande och organiserande myndighet. Vad jag oroas av är att det ibland verkar som om beslutsfattarna vill skapa någon sorts menlös nöjesinrättning, med rolig och harmlös förmedling av populistisk kunskap. Istället måste RAÄ i min mening axla ansvaret för långsiktig planering av kulturmiljön, kvalitetskontroll av de beslut länsstyrelserna fattar, och insamling av alla disparata uppgifter som blir allt mer splittrade pga de många olika aktörerna. Samt finna effektiva sätt att göra all denna kunskap tillgänglig. FMIS är ett mycket gott steg i rätt riktning, men det krävs långsiktigt underhåll och finslipning av detta - vilket kräver fasta tjänster och inte tillfälliga access-uppdrag.

Foto: Julien Behal/AP

På den ljusare sidan meddelas idag även att Havshingsten, rekonstruktionen av en av de vikingaskepp som bärgades från Roskildeviken på 60-talet, nu anlänt Dublin. Fast nu 1000 år senare så möts de iallafall inte av skrik och panik, utan guiness och festligheter. Se där - allt blir inte sämre.
Kolla in deras snygga hemsida också.


Andra bloggar om: , , , ,

tisdag 14 augusti 2007

Kampen om förhistorien - Rösta nu!

Vi forndårar må hålla en god fasad utåt och uttrycka ett allmänt intresse i hela förhistorien. Men handen på hjärtat - innerst inne har vi alla en speciellt omhuldad period som liksom framträder i ett rosa skimmer, eller kittlar vår fantasi lite extra, eller helt enkel bara känns lite roligare/bättre/häftigare.
Så upp till försvar. Rösta på den BÄSTA förhistoriska perioden. Heja fram mysiga mesolitiker som plockar musslor i sommarvarma laguner och begraver sina hundar med respekt. Blås i lurarna för bronsålderns pomp och ståt och maffiga högar. Slå ett slag för kammargravar, vendelhjälmar och vapenoffer. Proklamera din vördnad för istidsjägare, kurviga elfenbensfiguriner och grottmålningar. Kämpa för vikingatåg, ruser och rus i största allmänhet.

Eller gör som de insiktsfulla, intellektuella och begåvade gör - rösta på neolitikum! Säd, sarupanläggningar, och skifferdolkar.

Vinnaren får ett eget inslag med lite fina bilder - med inlägg från er om vad som är så himla bra med just den perioden...

The Fight is ON!

Andra bloggar om: , ,

måndag 13 augusti 2007

Europa - en naturhistoria

Den högkvalitativa BBC-producerade (vad annars) serien om Europa ur ett naturhistoriskt perspektiv har varit rolig och intressant att ta del av - roligast var nog det första avsnittet som handlade om kontinenternas rörelser som ständigt format och omformat denna lilla del av jordskorpan vi idag kallar Europa. Del 2 om istiden gjorde mig lite besviken. Detta är en så monumentalt häftig företeelse - som vi faktiskt fortfarande lever mitt i, vi är bara inne i en tillfällig värmeperiod - som bokstavligt talat format stora delar av dagens Europa. I grundskolan tråkade geografi/geologi-lektionerna ut mig till en sådan grad (morän!) att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. En 10p-kurs i Sveriges kvartärgeologi i Uppsala omvände mig fullständigt. Kan inte se på norra Europa på samma sätt sen den, då det nu verkligen är inpräntat i huvudet att allt vi ser omkring oss är format, påverkat och skapat av is och vatten i kombination. Allt!

Jag tycker inte detta riktigt kom fram i programmet, den oerhörda makt och kraft som inlandsisen besatt, och de missade helt hur isens bindande av enorma vattenmassor skapade en helt ny landmassa, där man torrskodd kunde gå från Danmark till England, så att man än idag kan få upp stenyxor och redskap i borrningar på havsbotten. För ett engelskproducerat program fann jag detta märkligt.

Tredje programmet som gick igår (repris söndag kl 15.40) handlade om människans påverkan från första inflyttandet fram till modern tid. Lite halsbrytande fart, men jag tycker inte riktigt det ursäktar att man framställde (både i detta avsnitt och del 2) det som om homo sapiens dök upp först i och med skogarnas utbredning. De första människorna kom till Europa under den pre-boreala tiden, då tundran fortfarande var dominerande i stora delar, med mindre lövskogar i ett kallt klimat - och hon delade detta område inledningsvis med neandertalarna. I Nordtyskland och Danmark har vi spår av paleolitiska kulturer som levde av renjakt och dylikt. De maffiga ekblandskogarna kom först senare, och då var människan redan etablerad i Europa ända upp till Nordkap. Detta är varken kontroverisell eller ny kunskap, så en märklig miss för ett annars välunderbyggt program.

Jag skulle gärna se en bra programserie om Skandinaviens natruhistoria, från havsbotten bebodd av miljoner ortoceratiter, till isens avsmältning ur ett rent geologiskt perspektiv.
Fast eftersom SVT verkar tro att deras uppdrag är att konkurrera om mest menlösa underhållning med TV4, så tror jag knappast de kommer lägga pengar på detta. Fast nu när de brända sina chanser med Arn så kanske det finns mågra miljoner över...?

Bonuspoäng för att programmet visade kvinnor som aktiva fiskare iallafall, inte bara kringsläpande på bebisar.

Andra bloggar om: , , , ,