måndag 26 november 2007

Vem lufsar där? Istidens björnstam

Evolutionsbiologen i Uppsala jobbar hårt med metoder att analysera gammalt DNA. I förra veckan kom ett pressbesked om en ny artikel i Molecular Ecology som forskare därifrån författat i samarbete med andra biologer i Spanien, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. De svenska deltagarna var Anders Götherström och Cecilia Anderung. Den största skillnaden mellan naturvetare och humanister är att de senare skriver kan skriva spaltmeter på egen hand efter minsta uppmuntran, medan de förra skriver 3-sidorsartiklar där bara författarlistan upptar halva utrymmet. Men så säger ett diagram mer än 15.000 ord...

Björnkranium (Ursos arctos). Från Naturhistoriska museets informationssida om björnar. Klicka på bilden för att följa länken dit.

Studien de publicerar rör brunbjörnens utbredning och spridning i slutet av istiden. Tidigare har man ansett att björnen, liksom de flesta andra djurarterna, trängts undan av inlandsisen i små fickor i olika delar av Europa och blivit ganska inavlade, innan de åter spritt ut sig lite efter det att isen försvann. DNA-studier utförda på dagens populationer och 20.000 år gamla ben verkar istället indikera att björnen trivdes alldeles utmärkt i det snöiga Europa, och fanns som en enhetlig population med intern variation över hela centrala och södra delarna. Det vi ser idag, med relativt små inavlade grupper från Spanien till Finland, är resultatet av flera tusen års hård jakt från deras värsta fiende - människan. Ännu ett exempel på hur människan intensivt påverkat sin miljö under den korta tid vi funnits här.

Anders Götherströms forskargrupp i Uppsla intresserar sig även i övrigt för hur analyser av forntida populationer av olika djurarter i Europa kan säga oss en hel del om interaktionen mellan dessa och det mest påträngande djuret av dem alla - människan. Tidigare har man studerat domesticering av olika arter, såsom hunden, hästen och nötkreatur med intressanta resultat. Cia Anderungs studier av hundar är en av flera som påvisar att de definitivt domesticerades för över 13.000 år sedan, innan invandringen av människan till Nordamerika. Sedan tidigare har det varit känt at de nötkreatur som hittas i neolitiska lager i Skandinavien inte härstammar från en egen domesticering av uroxar, utan från redan framavlade tama nötkreatur som ursprungligen härstammar från Mellanöstern. Götherström har inte bara befäst det resultatet, men även visat att människorna i norra Europa tillfört sina hjordar lite nytt genetiskt material genom att låta kor para sig med uroxar. Sådana resultat är både intressanta och viktiga för arkeologer som vill förstå hur jordbruk och djurhållning infördes och utfördes i Nordeuropa för 6000 år sedan.

Studier av hästar visar att de, till skillnad från domesticering av de flesta andra arter, härstammar från fler och mer vida spridda populationer. Troligen var det en hel del fortsatt avel mellan vilda och halvtämda hjordar för att få fram bra exemplar som passade olika behov hos människorna.



Inga kommentarer: