Nya fynd av småväxta människor i Stilla Havet

Ingen som har det minsta intresse i mänsklighetens utveckling lär ha missat det stora Hobbit-bråket för några år sedan. Fynd av en liten hominid, med mycket liten hjärna (f'låt Puh), på ön Flores i Stilla Havet har debatterats hårt, intensivt och t.o.m. våldsamt från första stund. Upptäckarna hävdar att det är en egen art på hominidträdet (Homo floresiensis), utvecklad från Homo erectus i Asien. Andra hävdar att det är ett resultat av en inavlad öpopulation, som krympt i storlek och där den enda någorlunda hela skallen representerar en sjuk individ som led av microcephaly.

Till vänster ett kranium av en nutida kvinna (Homo sapiens), i mitten kraniet av en småväxt människa funnen på ön Palau, till höger det (ö)kända Hobbit-kraniumet från ön Flores. De nyupptäckta förhistoriska lämningarna av pygméer är utan tvekan Homo sapiens, även om ögonbrynsbågarna är relativt kraftiga och långa. Det är bara normal variation förekommande hos många människo-grupper. (Från National Geographic)


Nu har en ny grupp forskare hittat ett stort antal skelett av en pygmé-population i en grotta på ön Palau öster om Filippinerna. De övre lagren i grottan innehåller ben av normal storlek för Homo sapiens och har gett dateringar till 1000-talet e.Kr. På lägre nivåer finns skelett av klart mindre individer som daterats med c14 till allt mellan 1000 f.Kr till 500 e.Kr. Fortfarande mycket moderna dateringar. Dessa småväxta individer var troligen helt vanliga Homo sapiens, hjärnan är inte märkbart mindre i relation till kroppsstorleken. Kraniet avviker inte så mycket i utseende från normal variation inom den mänskliga arten. Troligast är att det just rör sig om ö-fenomenet som drabbar många arter vilka befinner sig på begränsade ytor, med begränsade näringsmöjligheter och som dessutom har en viss grad av inavel (vilken dock inte behöver vara skadlig, bara påskyndar förloppet). Som pygmé-grupperna i Afrika visar behövs inte ens en ö-värld för att sådant ska ske efter många generationers förlopp, om det verksamma generna är närvarande.

National Geographic har delvis bekostat grävningarna, liksom de tidigare studierna av Homo floresiensis, och skriver nu en kortare inledande artikel om undersökningarna. En vetenskaplig artikel finns även online på PLoS ONE, med lite fler bilder som säkert kan intressera osteologer iallafall. Fynden kan möjligen ses som en vinst för den skeptiska falangen mot floresiensis, här är det tydligt att småväxta ö-populationer av människor förekommit i asiatiska övärlden. Faktum är att det även finns levande mycket småväxta populationer i närheten av fynden på ön Flores. För de som fortfarande hävdar att det inte kan röra sig om en hjärn-sjukdom som orsak till floresiensis utseende, bevisar fynden ingenting. De motsäger i sig inte att samma sorts mekanismer kan ha verkat på en existerande Homo erectus-population i området långt tidigare. Här är dateringarna ett problem - floresiensis skulle ha levt kvar till för 18.000 år sedan, om de är korrekta (alltid problem med omlagringar i de regntunga skogsområdena). Liksom det faktum att vi bara har en skalle att ta ställning till. Om man verkligen ska kunna avgöra att det faktiskt är mer primitiva drag på skallen tillhörande en tidigare fas i hominidernas utveckling, som upptäckarna hävdar, inte bara minimaliserade mänskliga drag, så krävs det en enda sak: Mer fynd av kranier på Flores.

Debatten rullar vidare.

Uppdatering 080320:

DN berättar idag att det kommit ett nytt inlägg i flores-debatten, i form av en studie under ledning av Peter Obendorf. Han hävdar att skallens form är resultatet av problem med sköldkörteln, vilket kan orsaka liknande symptom hos människor. Motståndarlaget är föga förvånande inte alls övertygade och påpekar att Obendorf har liten till ingen erfarenhet av hominid-skelett.

Artikeln av Obendorf (et al) i Royal Society B

Andra bloggar om: hominider, arkeologi, paleoantropologi, människan, utveckling, Stilla Havet, Flores, Homo floresiensis, hobbit, pygmé, osteologi