Stockholms universitet utmärkte sig länge genom att vara det enda svenska universitet som hade ett officiellt bloggverktyg. Inte minst gick rektor Kåre Bremer i bräschen genom att vara en hyfsat aktiv bloggare och gav genom detta en viss inblick i hur en högskolas verksamhetsår ser ut. Fördelarna med att ha denna plattform var att det gick att samla information enkelt om vilka vid lärosätet som bloggade. Nackdelen var att det är svårt för ett stort lärosäte med relativt små IT-resurser att lägga den tid och energi som krävs för att utveckla verktyget över tid. Många bloggar var dessutom inaktiva, det var svårt att hitta rätt mellan allt från forskare, till administratörer till studenter, och jag gissar att det även fanns en hel del intern oro att låta universitetets logo pryda texter som man inte hade särskilt stor kontroll över. För att inte tala om kommentarerna....
Så förra året avvecklades plattformen och de som hade fått blodad tand fick leta sig vidare till andra verktyg (rektor undantagen). Trevligt nog verkar flera ha gjort detta och jag hoppas att den flexibilitet och kreativitet som Blogger, Wordpress och de övriga erbjuder kommer ge dem en extra vitaminkick! Jag blev mycket glad över att se att Geografi-professorn Mats Widgren inte tänker ge upp bloggandet, även om migreringen till den nya adressen inte varit helt enkel. På sin nya blogg har han samlat länkar till alla kollegor han har kunnat hitta på drift i bloggosfären - han tar gärna in tips på fler i förskingringen. Fredrik Charpentier Ljungqvist, doktorand i historia, håller också fanan flygande, fast han valde wordpress istället.
Jag kan förstå att det är för komplicerat för universiteten att erbjuda egna bloggplattformar, men jag tycker att de borde ha en portal på sina hemsidor där doktorander och forskare kan registrera sin blogg under ämnesdiscipliner för att göra det lättare att hitta dem. Tredje uppgiften är mer än bara en enstaka artikel i en populärvetenskaplig tidning, eller en intervju med Vetenskapsradion. Jag hoppas på en framtid full av bloggande och diskuterande forskare, tvärs över ämnesgränserna.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, stockholms universitet, bloggar, vetenskapsbloggar, forskning, tredje uppgiften
onsdag 19 januari 2011
söndag 16 januari 2011
Skit under naglarna
Arkeologi är troligen det humanistiska ämne där du löper störst risk (eller chans) att bli smutsig, ledbruten, genomfrusen och rödbränd på regelbunden basis. Även om det finns arkeologer som nästan aldrig lämnar skrivbordet så är grävningen ändå den definierande bilden av arkeologin för de flesta människor. Arkeologers inställning till spaden och skärsleven varierar från passionerad förälskelse till djup aversion, och ett visst mått av hatkärlek finns hos de flesta av oss. Inget kan vara så fantastiskt som en utgrävning - och inget kan vara så frustrerande hopplöst och själsdödande. Men det som inte dödar oss gör oss starkare. Kan vi ju hoppas i alla fall.
Så alla arkeologer som känner för att offentligt fira den svettiga, smutsiga delen av vårt hantverk inbjuds att delta i Wold Diggers' Day på Facebook den 1:a februari, genom att ändra sin profil till något Indiana Jones-anknutet. Indy är visserligen inte den mest politiskt korrekta företrädaren för arkeologi, med tanke på att han lämnar ruinerna i ett värre skick än han fann dem och släpar hem andra länders värdefulla föremål till sitt eget land. Men han är den enda arkeolog som icke-arkeologer kan förväntas känna igen och visst är han älskad även av oss.
Kan förresten rekommendera Lego Indiana Jones som datorspel för er med barn - både klurigt och spännande. Och fördelen med lego-ruiner är att de är enkla att bygga upp igen. Fast det är nog symptomatiskt att i spelet så måste man välja andra karaktärer än Indy när storyn kräver att man faktiskt gräver...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, world diggers day
Så alla arkeologer som känner för att offentligt fira den svettiga, smutsiga delen av vårt hantverk inbjuds att delta i Wold Diggers' Day på Facebook den 1:a februari, genom att ändra sin profil till något Indiana Jones-anknutet. Indy är visserligen inte den mest politiskt korrekta företrädaren för arkeologi, med tanke på att han lämnar ruinerna i ett värre skick än han fann dem och släpar hem andra länders värdefulla föremål till sitt eget land. Men han är den enda arkeolog som icke-arkeologer kan förväntas känna igen och visst är han älskad även av oss.
Kan förresten rekommendera Lego Indiana Jones som datorspel för er med barn - både klurigt och spännande. Och fördelen med lego-ruiner är att de är enkla att bygga upp igen. Fast det är nog symptomatiskt att i spelet så måste man välja andra karaktärer än Indy när storyn kräver att man faktiskt gräver...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, world diggers day
torsdag 13 januari 2011
In vino veritas
Har inte riktigt hunnit blogga något de senaste dagarna, sambon är i Norge och vältrar sig i skifferknivar, så efter det att jag brottat ungarna i säng om kvällarna är jag ganska mosig själv i hjärnan. Roligaste arkeologinyheten nu i veckan var publiceringen av en 6000 år gammal fyndplats i Armenien, med lämningar av systematisk vintillverkning. Det är ett internationellt sammansatt arkeologiskt team från UCLA i USA som grävt ut grottan med välbevarade keramikkärl och rester av vindruvor.
Området platsen ligger i, Armenien nära gränsen mot Iran, är helt rätt utifrån vad arkeologer tidigare identifierat som det troliga tidigaste området för domesticering av Vitis-plantan. De äldsta spåren av regelrätt vintillverkning som funnits hittills har dock varit nästan 1000 år yngre, så detta är ett mycket viktigt fynd om det stämmer. Det finns faktiskt fynd av vindruvskärnor från Mellansverige som är så gammalt som 5500-6000 år, i krukor tillhörande trattbägarkulturen, de första bönderna i Norden. Under denna period var klimatet här ett par grader varmare än idag i genomsnitt, inte helt olikt kontinenten och norra Frankrike. Det är knappast så att plantan växte vild, utan de måste i såfall förts hit och planterats - en del i jordbrukspaketet så att säga.
Att man kunde göra vin är dock inte troligt. För att göra alkohol krävs mer än en framavlad saftig och sockerrik druva - det krävs jäst och kunskap om jäsningsprocessen. Sådan kunskap var länge förbehållen utvalda delar av befolkningen, inte sällan med religiöst och rituellt ansvar. De äldsta någorlunda säkra spåren vi har av att man känner till jäsning i norra Europa dateras till ca 3000-2500 f.Kr. Men druvan var nog uppskattad ändå även utan ruset.
in vi´no ve´ritas (latin), 'under ruset kommer sanningen fram', uttryck känt från Erasmus av Rotterdam; ett motsvarande grekiskt uttryck finns också. [Nationalencyklopedin]
Hans Barnard, Alek N. Dooley, Gregory Areshian, Boris Gasparyan and Kym F. Faull. 2010: Chemical evidence for wine production around 4000 BCE in the Late Chalcolithic Near Eastern highlands. Journal of Archaeological Science.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vin, Armenien, vetenskap
torsdag 6 januari 2011
Galen i ting och galna män
Om det finns en stor nackdel med vår globala, uppkopplade värld så är det frustrationen att vänta på något som andra åtnjutit månader innan. Ikväll är det äntligen dags för svensk premiär av Mad Men säsong 4. För de som har kanal 9 i alla fall. Risken finns att jag måste vänta till reprisen på söndag då jag ska Stockholm ikväll. Men har jag väntat så här länge så... Under månader har jag tvingats ignorera floder av bloggar och kolumner och krönikor och artiklar och forum där varje avsnitt diskuteras och dissekeras i detalj. Det tråkigaste med detta är att ingen upplevelse är så rolig som en delad upplevelse, och TV-bolagens beslut att dra ut på visningar på detta sätt i slutändan bara skadar. När Game of Thrones kommer i vår är jag beredd att göra något drastiskt för att inte behöva vänta till vintern...
Det finns många anledningar till att älska Mad Men, och de tidstypiska rekonstruktionerna är faktiskt inte det främsta. Istället är det den ganska osentimentala synen på tidigt 60-tal med sina hårda sociala normer och vad dessa gör med människorna, kombinerat med fantastisk dialog och rollbesättning. Men för mig personligen är det också den metadiskussion den för kring människans förhållande till ting och produkter, och hur konsumtionssamhället byggt vidare på detta till i nuläget absurda nivåer. Och i detta tempel är reklammakarna våra överstepräster - i högre grad än vi ofta inser. Hur många böcker över sociala förändringar i andra halvan av 1900-talet har med reklam och konsumtion som huvudkapitel?
Om ni vill få en snabbkurs i hur reklamkonsten utvecklades under denna period, och en inblick i de personer och interna konflikter som inspirerat skaparna av Mad Men, så rekommenderar jag varmt detta blogginlägg av Adam Curtis. Inte nog med att han belyser bakgrunden till en hel del incidenter i serien (vilket visar hur otroligt genomtänkt Matthew Weiners verk är), han har dessutom ett gäng underbara filmklipp från dåtidens reklambyråer. Särskilt intressant är hur han belyser några av pionjärkvinnorna i branschen och diskuterar hur vår växande önskan att utmärka oss individuellt är konsumtionssamshällets kanske främsta drivkraft. Vi letar hela tiden efter de där tingen som får oss att stå ut från mängden, eller smälta in i den grupp vi vill tillhöra.
Framväxt och utveckling av prestigeproduktion är ett ämne som fascinerar många arkeologer. Ting är aldrig bara ting, särskilt inte i samhällen där det mesta produceras för hand. Det är tydligt hur objekt och material spelar en viktig roll i många högstatusgravar. Det som är värdefullt tillhör ofta vissa kategorier: Ovanligt, exotiskt, svårt att tillverka och/eller långväga import. I slutet av bronsåldern dök det t ex upp smycken tillverkade i ett för skandinaverna mycket exklusivt och exotiskt material: järn.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Mad Men, reklam, konsumtion
Det finns många anledningar till att älska Mad Men, och de tidstypiska rekonstruktionerna är faktiskt inte det främsta. Istället är det den ganska osentimentala synen på tidigt 60-tal med sina hårda sociala normer och vad dessa gör med människorna, kombinerat med fantastisk dialog och rollbesättning. Men för mig personligen är det också den metadiskussion den för kring människans förhållande till ting och produkter, och hur konsumtionssamhället byggt vidare på detta till i nuläget absurda nivåer. Och i detta tempel är reklammakarna våra överstepräster - i högre grad än vi ofta inser. Hur många böcker över sociala förändringar i andra halvan av 1900-talet har med reklam och konsumtion som huvudkapitel?
Om ni vill få en snabbkurs i hur reklamkonsten utvecklades under denna period, och en inblick i de personer och interna konflikter som inspirerat skaparna av Mad Men, så rekommenderar jag varmt detta blogginlägg av Adam Curtis. Inte nog med att han belyser bakgrunden till en hel del incidenter i serien (vilket visar hur otroligt genomtänkt Matthew Weiners verk är), han har dessutom ett gäng underbara filmklipp från dåtidens reklambyråer. Särskilt intressant är hur han belyser några av pionjärkvinnorna i branschen och diskuterar hur vår växande önskan att utmärka oss individuellt är konsumtionssamshällets kanske främsta drivkraft. Vi letar hela tiden efter de där tingen som får oss att stå ut från mängden, eller smälta in i den grupp vi vill tillhöra.
Framväxt och utveckling av prestigeproduktion är ett ämne som fascinerar många arkeologer. Ting är aldrig bara ting, särskilt inte i samhällen där det mesta produceras för hand. Det är tydligt hur objekt och material spelar en viktig roll i många högstatusgravar. Det som är värdefullt tillhör ofta vissa kategorier: Ovanligt, exotiskt, svårt att tillverka och/eller långväga import. I slutet av bronsåldern dök det t ex upp smycken tillverkade i ett för skandinaverna mycket exklusivt och exotiskt material: järn.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Mad Men, reklam, konsumtion
onsdag 5 januari 2011
tisdag 4 januari 2011
Ting & Tankar 2010 och Årets historiska bok
Har roat mig med att kolla igenom lite statistik för bloggen under 2010. Tyvärr har Blogger inte haft ett eget statistiskt verktyg förrän i maj i vår och den jag kört sen tidigare är inte så detaljerad. Under denna period kan jag i alla fall avläsa att det mest lästa inlägget var Skeppet som aldrig dör (290 st) vilket handlar om de senaste kontroverserna kring Ale stenar. Näst mest läst var ett inlägg som behandlade en annan kontroversiell fråga: Kulturarvsfrågan ägs inte av de främlingsfientliga (272 st). På tredje plats kom Socialisera mera? (209 st) som diskuterade hur vi använder sociala medier, beroende på om vi gör det i egenskap av individer eller företrädare för myndigheter/företag. Andra välbesökta inlägg var runan över Berta Stjernquist och Vetenskapsbloggskolan.
Folk har hittat hit mest tack vare Google, föga förvånande. Andra hjälpsamma platser har varit Facebook via NetworkedBlogs, portalen Toppblogg, Arkeologiforum, samt bloggarna Arkeologi i Kalmar och K-bloggen. Tack och bock. Antal unika besökare på bloggen per vecka (mig själv exkluderad) rör sig vanligen om mellan 600-800, med lite toppar och dalar beroende på hur aktiv jag är och vad jag bloggar om. Med 'unik' menas att en dators ip-nr endast räknas en gång per dygn. Per månad besöks bloggen vanligen mellan 2700-3700 ggr. Antal besök över lag på bloggen sedan maj månad är enligt Blogger 43979 st. Många går dock in och läser äldre inlägg som de snubblat över då de googlat ord, namn och termer.
Föga förvånande är majoriteten av besökarna från Sverige (30.704), men även från USA (3965) och Norge (2668). Jag har också fått besök från Tyskland, Finland, Storbritannien, Spanien, Brasilien och Ryssland. Längst ned på 10-i-topp listan hittar jag Danmark med endast 163 besök. Vad har jag gjort för att förtjäna detta!? Why don't you love me...?
Nu lämnar vi detta bakom oss och ser framåt. Kvantitet är inte detsamma som kvalitet, jag skulle med glädje offra besök mot fler kommentarer från mina besökare - även på äldre inlägg. Hursomhelst, den som är sugen på mer statistik kan kika in på Osteologiska Föreningens blogg som också stämmer av året som gick. De som istället vill vara med och påverka kan kika in på nättidningen Svensk Historia och hjälpa till att rösta fram årets historiska bok. Åtta värdiga nominerade slåss om er kärlek - varav en enda arkeologisk: Arkeologiska upptäckter i Sverige av Anna Lihammer. Lite ledsen är jag att Hans Furuhagens Bibeln och arkeologerna inte kvalade in, men det visar bara hur vital utgivningen ändå är.
Vilken tänker ni rösta på, och vilken borde ha nominerats?
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, böcker, bloggar, 2010, vetenskap, statistik
Folk har hittat hit mest tack vare Google, föga förvånande. Andra hjälpsamma platser har varit Facebook via NetworkedBlogs, portalen Toppblogg, Arkeologiforum, samt bloggarna Arkeologi i Kalmar och K-bloggen. Tack och bock. Antal unika besökare på bloggen per vecka (mig själv exkluderad) rör sig vanligen om mellan 600-800, med lite toppar och dalar beroende på hur aktiv jag är och vad jag bloggar om. Med 'unik' menas att en dators ip-nr endast räknas en gång per dygn. Per månad besöks bloggen vanligen mellan 2700-3700 ggr. Antal besök över lag på bloggen sedan maj månad är enligt Blogger 43979 st. Många går dock in och läser äldre inlägg som de snubblat över då de googlat ord, namn och termer.
Föga förvånande är majoriteten av besökarna från Sverige (30.704), men även från USA (3965) och Norge (2668). Jag har också fått besök från Tyskland, Finland, Storbritannien, Spanien, Brasilien och Ryssland. Längst ned på 10-i-topp listan hittar jag Danmark med endast 163 besök. Vad har jag gjort för att förtjäna detta!? Why don't you love me...?
Nu lämnar vi detta bakom oss och ser framåt. Kvantitet är inte detsamma som kvalitet, jag skulle med glädje offra besök mot fler kommentarer från mina besökare - även på äldre inlägg. Hursomhelst, den som är sugen på mer statistik kan kika in på Osteologiska Föreningens blogg som också stämmer av året som gick. De som istället vill vara med och påverka kan kika in på nättidningen Svensk Historia och hjälpa till att rösta fram årets historiska bok. Åtta värdiga nominerade slåss om er kärlek - varav en enda arkeologisk: Arkeologiska upptäckter i Sverige av Anna Lihammer. Lite ledsen är jag att Hans Furuhagens Bibeln och arkeologerna inte kvalade in, men det visar bara hur vital utgivningen ändå är.
Vilken tänker ni rösta på, och vilken borde ha nominerats?
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, böcker, bloggar, 2010, vetenskap, statistik
måndag 3 januari 2011
Återblickar
I dessa tider, då vi enligt gemensam överenskommelse anser att ett år tar slut och ett nytt börjar, bör vi enligt konventionen se bakåt innan vi blickar framåt. Vad hände 2010? Vi får se om jag hinner med att påta ihop något sådant - det är bara årets tredje dag och jag ligger redan efter...
Tackolov har andra bloggare axlat ansvaret bättre än mig. Göran Gruber på UV Öst ger en bra sammanfattning av året som gick vid utgrävningarna av de mesolitiska lämningarna vid Motala ström. En rolig exposé på flera sätt.
Pierre Petersson har skrivit ihop en nyårskrönika om stort och smått som han upplevt i Kalmarområdet. En härlig berättelse och extra plus för de fina stenyxor som han visar upp på ett foto. Lite längre norrut i landskapet sitter en annan aktiv arkeologbloggare. Michael Dahlin har även han en nyårskrönika och har många roliga berättelser från året som gick, både kulturhistoriskt och övrigt. Just nu sitter Michael och lägger sista handen vid publikationen från förra årets Blankaholmsseminarium. En enormt trevlig tillställning han hjälpt till att dra igång och som snart går av stapeln igen. Förra året var jag med, fast fick banga att skriva ihop något, och detta år hinner jag inte alls delta tyvärr. Tur att boken är på gång och jag vågar hoppas på en till för detta års sammankomst.
Ett nytt arkeologiskt online-magasin lanserades de sista skälvande dagarna 2010 enligt bloggen Archaeology in Europe. Magasinet heter Popular Archaeology och är enligt utsago intresserat av bidrag från forskare, studenter och allt därimellan.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bloggar, nyårskrönika, populärvetenskap
Tackolov har andra bloggare axlat ansvaret bättre än mig. Göran Gruber på UV Öst ger en bra sammanfattning av året som gick vid utgrävningarna av de mesolitiska lämningarna vid Motala ström. En rolig exposé på flera sätt.
Pierre Petersson har skrivit ihop en nyårskrönika om stort och smått som han upplevt i Kalmarområdet. En härlig berättelse och extra plus för de fina stenyxor som han visar upp på ett foto. Lite längre norrut i landskapet sitter en annan aktiv arkeologbloggare. Michael Dahlin har även han en nyårskrönika och har många roliga berättelser från året som gick, både kulturhistoriskt och övrigt. Just nu sitter Michael och lägger sista handen vid publikationen från förra årets Blankaholmsseminarium. En enormt trevlig tillställning han hjälpt till att dra igång och som snart går av stapeln igen. Förra året var jag med, fast fick banga att skriva ihop något, och detta år hinner jag inte alls delta tyvärr. Tur att boken är på gång och jag vågar hoppas på en till för detta års sammankomst.
Ett nytt arkeologiskt online-magasin lanserades de sista skälvande dagarna 2010 enligt bloggen Archaeology in Europe. Magasinet heter Popular Archaeology och är enligt utsago intresserat av bidrag från forskare, studenter och allt därimellan.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bloggar, nyårskrönika, populärvetenskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
