lördag 10 januari 2009

Tintin och mysteriet med den uteblivna populariteten

Intressant artikel i DNs kulturdel idag om Tintin (80 år idag). Ossi Carp diskuterade framförallt lite kring varför denna kulturella ikon i Europa inte alls slagit igenom i USA, och tydligen inte i någon större utsträckning i Storbritannien heller. Carps tes, som jag köper bara till viss del, är att Tintin inte är särskilt överväldigande heroisk och att man efter 2:a VK i dessa länder sökte efter mer ensidigt storslagna hjältar - och kanske framförallt mer tydliga skurkar.

Jag köper resonemanget till en del, men inte helt. Jag tror det finns flera orsaker. För det första är det få av de europeiska serierna över huvud taget som slår i USA efter 2:a VK. På 50- och 60-talet var amerikanerna besatta av myten om sig själva. Det Andra var mest en spegelbild för att framhäva vad som var exceptionellt med det amerikanska, antingen som hemska skurkar, eller mesiga européer som kunde klä sig piffigt men knappast klara sig över gatan utan en amerikan. Fantomen, Den Vandrande Vålnaden, i sin grotta i Afrika slog t.ex. inte heller i USA, trots sin superhjälte-status. Spandex och dubbla pistoler och en häftig grotta räckte inte. Om grottan hade varit belägen i Klippiga Bergen å andra sidan... Engelsmännen försökte emulera allt amerikanskt under denna tid också - man importerade deras hjältar och skapade få egna (James Bond är undantaget som bekräftar regeln). Tintin är omisskännligt bosatt i en annan värld än den amerikanska, inga skyskrapor, inga milsvida sädesfält. Carp har nog rätt i att tintin var för tydligt 'europé'.

Men det är intressant att den intellektuelle, globetrottande Tintin inte blev lika poppis i England som i t.ex. Skandinavien - ett avhandlingsämne bara det. Jag kan inte helt acceptera att Tintins unga androgyna status, närmast en anti-tes mot de muskulösa superhjältarna, heller förklarar motvilligheten - många brittiska och amerikanska serier och äventyrsberättelser hade unga tonårspojkar som hellre dök undan kulsprutor än hade något att göra med det (o)täcka könet.

Jag tror Carp sätter fingret på en öm punkt att det delvis saknas en tydlig ideologisk motståndare för Tintin. Ärkefienden Rastapopoulos knark-organisation är ganska flytande och komplicerad (jag var som ung tintin-läsare ganska oförstående inför en del handlingspartier). Kapitalister som skurkar blev heller inte poppis bland amerikanska serieskapare förrän i slutet av 60-talet. De skulle vara nazister/kommunister/galna vetenskapsmän. Kung Ottokars spira och Det Hemliga Vapnet hade visserligen en del lömska östeuropeer, men det räckte liksom inte. Och visst är det påfallande fritt från avdankade nazister i Hergés alster... Att ett sameuropeiskt projekt skickar upp den första raketen till månen kan bara ha varit provocerande för amerikanska läsare (och de engelsmän som under 1000 år betraktat Kontinenten som ett getingbo av potentiella fiender).

Man undrar verkligen vad Spielberg tänker hitta på för att få honom att slå i USA. Själv har jag lite svårt att acceptera mentalt att Haddock ska spelas av Gollum!

Vi har redan börjat prägla ungarna på Tintin, men De sju kristallkulorna och Den mystiska stjärnan får vänta några år - de skrämde vettet ur mig som liten...

Grattis Tintin!


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

kai sa...

Vad jag skulle vilja veta mer om är kopplingen mellan Den mystiska stjärnan och Kometen kommer. Böckerna är samtida (1942/1946) och i bägge skildras förloppet på liknande sätt, ffa hur kometen värmer upp jorden. Har Tove Jansson läst Tintin och låtit sig inspireras, eller bygger bägge på någon tidigare källa?

Rolf sa...

Att den TinTin inte slog i USA har säkert med att serien speglar den gamla världen (Europa) I Usa var västernhjälten idealet, Bra karl klarar allt framgångsideologin. Att den inte slog i England tror jag beror på urgamla schismer som funnits och till viss mån ännu finns mellan Frankrike och England båda länderna ville visa sig som mest civiliserade och förfiningen och kulturen i Frankrike och stoltheten över språket gick inte riktigt ihop med imperialismen och industrialismen i England. Länderna konkurrerade om vem som var bäst och Europas hjärta kulturellt. Franska böcker var inte så populära i England under lång tid och tvärtom. Var och en höll och håller kanske ännu mycket på sitt.

tingotankar sa...

@Kai - Du store, det hade jag helt missat! Måste ha varit nåt i tiden. Jag gissar på en tredje källa, men vilken? Skrevs det mycket i media om potentiella hot från rymden, eller var det en komet som passerade nära oss då? Detta måste undersökas.

@Rolf - Håller med. Det var nog delvis faktiska kulturella skillnader, delvis mycket medvetet och något överdrivet avståndstagande i den anglo-saxiska världen från mycket som var kontinental-europeiskt (=konstigt).

Intressant att Sverige som ändå var så USA-vänligt och anglofiliskt så helhjärtat tog till sig Tintin och mycket annat i serieväg från Belgien och Frankrike under dessa gulddecennier. Samtidigt som amerikanska serier betraktades som skräp i finsalonger.

Rolf sa...

Kan det vara så att Serien blev populär i Sverige just genom att att ett serieförlag eller bokförlag här tog in den och såg till att skrifterna kom ut och blev kända på bokdiskarna och imedia. Medan motsatsen gällde i England och USA. Man tog in och översatte men satsade sedan inget på marknadsföringen. Hade man gjort detta kanske TinTin blivit populär där också. bara en tanke.

Anonym sa...

Tintin är även intressant att läsa som en spegel av hur ideal förändrats genom tiderna, jag tänker t.ex. på hur invånarna i Kongo beskrevs, den vågar man väl knappt låna ut på biblioteken i dag? Och skulle den finnas får man nog söka bland undangömda böcker på vuxenavdelningen. I stället skulle den vara intressant att läsa i skolklasser som diskussionsunderlag.

Annars trodde jag historiker och arkeologer skulle vara mer intresserade av Asterix, men den kanske det kommer ett blogginlägg om så småningom också? :-)

Inte minst skulle det vara intressant att se hur mycket av de rena gissnigarna som senare visat sig ligga väldigt nära sanningen när nya fynd gjorts.

tingotankar sa...

Kenneth - som arkeolog kan man hitta många guldkorn hos både Tintin och Asterix. Kommer nog ta ditt tips och skriva nåt inlägg framöver om Asterix och dess bild av förhistorien. Kan nog bli en hel serie, på gott och ont... ;-)

Anonym sa...

Låter mycket intressant, jag ser fram emot det! :-)

Jag tycker att det är ganska intressant med fiktion när man stoppar i de fakta som är kända och är skicklig på att fylla i bitarna emellan kända fakta för att skapa en sammanhängande historia, ofta kan man komma ganska nära sanningen eftersom människor egentligtn inte är så annorlunda i dag jämfört med tio miljoner år sedan eller mer, och inte kommer att vara så annorlunda om tio miljoner år ifall vi inte börjar genmodifiera oss själva och under förutsättning att vi finns kvar då.

Samma sag gäller när man skriver fantasy, då skapar man ju en i många fall mycket annorlunda värld, men människorna måste vara väldigt lika oss på de allra flesta punkter för att läsaren skall känna igen sig. När man då studerar människan i väldigt olika miljöer förstår man ofta bättre hur människan fungerar.

Jag misstänker att arkeologer ofta måste göra på precis samma sätt för att skapa sig en bild av de ofta magra fynd man gjort, sedan måste man naturligtvis när man skriver rapporter som skall vara vetenskapliga skilja på fakta och det man fantiserar, men fantasin måste väl framför allt vara väldigt viktig för att komma på var man skall gräva härnäst?

Jag undrar ifall inte skickliga arkeologer i många fall även borde bli bra författare i någon av ovan nämnda genrer?

Förvånande nog är annars några mina favoritförfattare programmerare och/eller matematiker, men speciellt inom sci-fi och fantasy måste man ju nästan skapa en fungerande matematisk modell av den värld man skapar, speciellt i en värld med naturlagar som inte liknar våra, som t.ex. Terry Pratchetts serie om Discworld. En professor har faktiskt skrivit en avhandling om naturlagarna i den världen och lyckats ta fram en fungerande matematisk modell för dem som fungerar. som han använder i sin undervisning.

Du kan hitta några av mina favoritförfattare på en sida jag gjorde: http://boktips.sensei.nu/