Fornvännen blir digital

Bästa nyheten på länge: K-bloggen meddelar att Fornvännen, Sveriges äldsta fortfarande utkommande tidskrift för arkeologi, håller på att digitaliseras. I höst kommer man kunna söka på gamla årgångar och ta del av artiklar i pdf-format. Fritt - även för icke-prenumeranter
Halleluja!
Även om jag förstår alla tidskrifters behov av inkomst i form av prenumeranter, så är världen en annan plats idag. Som forskare publicerar jag mig helst i skrifter som är sökbara, där nyckelord kan ge träff på det jag skriver ocm och där andra intresserade lätt kan komma åt vad jag skrivit. Och jag vänder mig först till sådana tidskrifter när jag letar relevanta texter.
Det publiceras så otroligt mycket just nu, att man helt enkelt inte kan hinna kolla igenom alla skrifter, böcker, antologier, konferensvolymer etc som dimper ned varje vecka. Och för de som inte har ett universitetsbibliotek på 100m avstånd så är situationen än mer kärv.

Det finns många gamla klassiska guldkorn i Forvännen och jag ser fram emot att lite enklare kunna hitta fram till dom (efter att ha tillbringat den senaste månaden rusandes upp och ned till tidskriftsförrådet på jakt efter ytterligare något litet korn information om en plats, ett fynd, en tolkning...).

Bock och tack!


Andra bloggar om: arkeologi, fornvännen, tidskrift

Lundgrens försvar - och en missad öppning

Jag skrev inget direkt om Rothsteins debattartikel på DN för någon vecka sedan, där han gick till attack mot Uppsala universitet. Anledningen var att den lämnade mig kluven och förbryllad. Jag har inget emot lite kärva ord och extrema yttringar i debatter, tvärtom anser jag att det alltför ofta är lite för avstruket och tillrättalagt - men Rothstein verkade ha börjat på en text för att helt plötsligt tappat kontakten med ena hjärnhalvan och avslutat med en helt annan text. Inledningen, som handlade om vikten av att kunna forska fritt utan rädsla för politiska repressalier kan vi väl alla hålla med om, liksom vikten av att forskning måste uppfylla vissa kriterier såsom att kunna granskas, visa underlag, och kritiseras på saklig grund. Universiteten idag, inte bara Uppsala, står inför enorma omvandlingar och det är enormt påkallat att diskutera hur pass god forskning kan komma till stånd, liksom i vilken mån vi är fria att agera utan politisk snedvridning.

Men Rothstein diskuterar inte det, utan går in på två skilda händelser. Dels det lite märkliga förfarandet när två matematik-professorer avskedades för samarbetssvårigheter. Om det fallet är mycket lite känt utanför den arbetsplatsen och jag är helt övertygad om att olika personer kan ha helt skilda bilder av vad som lett upp till det hela. Efter 15 år i universitetsvärlden så kan jag bara säga att jag vet exempel både av briljanta forskare som är paranoida och trakasserande, och institutionsledningar som faller under trycket av interna stridigheter. Det är fullständigt omöjligt för en utomstående att avgöra vad som gäller för denna situation - det kan inte Bo heller.

Det andra fallet är hans vid det här laget nästan besatta strid med Eva Lundgren. Jag såg aldrig programserien på TV som var upphov till mycket av kontroversen och efterföljande strider på kultursidorna lämnade mig än mer förvirrad. En av anledningarna till att debatten efter programmet "Könskriget" var att Lundgren själv anmälde SVT för förvanskning och ohederlighet, och att klippning fått det att framstå som att hon hade uttalat sig i specifika frågor, vilket hon inte hade gjort. Jag har ingen kontakt med, och känner ingen, på Lundgrens avdelning. Men det var några grava och allvarliga anklagelser Rothstein kom med mot vad hon enligt honom ska ha sagt. När Lundgren nu går till motattack så är det i en text som framstår som långt mer klar, fokuserad och underbyggd. Det viktigaste är att hon, i min mening övertygande, påvisar att Rothstein grovt felrepresenterat hennes forskning, resultat och slutsatser. Att göra så är den lägsta formen av kritik, och endast snäppet över plagiat inom forskningens "Hall of Shame".

Bo Rothstein har med sin besatthet vid personliga konflikter och vendettor slarvat bort en viktig och brinnande fråga om kvalitetssäkring av forskning och universitetens frihet gentemot politiska trender.


Andra bloggar om: universitet, forskning, genus, Rothstein, Lundgren, Uppsala universitet, debatt, politik

Humanisten och Datorkillen

Okej. Jag vet att akademiker i allmänhet och humanister i synnerhet inte alltid är de mest kompetenta på datorområdet. Jag vet också att de stackars individer som är ansvariga för supporten av 5000 datorer inom Humanistiska Fakulteten och som dagligen måste handha allt från hysteriska studenter till kollriga forskare kan förlora sin tilltro till mänskligheten...
Men allvarligt talat!!!!
Vänligen döm mig inte på förhand, det finns faktiskt humanister som är fullt kapabla att sätta på en dator, fixa en utskrift, t o m (jo det är sant!) uppdatera Acrobat Reader på helt egen hand!

I fredags inträffade följande:
Först strulade internet lite av och från för hela nätverket - efter en omstart av huvudservern verkade det ha fixat sig. Vid 14-tiden hängde sig internet igen, så pass att jag måste göra en omstart, men denna gång lyckades den inte koppla upp sig mot server - vilket innebar att att jag inte kom åt några arbetsdokument. Efter en snabbkoll med mina närmsta grannar som inte hade några problem gjorde jag följande
1. Två till omstart utan förändring
2. Stängde av datorn och lät den vila i tre minuter innan jag startade upp den
3. Kollade och dubbelkollade att nätverkskabeln satt i ordentligt i både dator och urtag
4. Ringde supporten - beskrev ingående vad jag gjort.

Supportkillen kände inte till några fler som hade problem just då, han bad mig logga ut så skulle han omstarta från sin position. Sagt och gjort. Satt och väntade i 10 minuter innan jag försökte igen - utan framgång.
Ringde upp igen, han hade inte fått kontakt med min dator. Vi kom fram till att min utloggningkanske inte hunnit avklaras innan hans försök - jag loggade ut med honom på telefon.

Följande dialog inträffar:
Jag: Okej, nu är jag helt utloggad
Han: Okej, jag försöker
paus
Han: Jag får ingen kontakt - är du säker på att du är utloggad?
Jag: (ser bilden "du är utloggad") Ja
Han: Och datorn är inte avstängd?
Jag: Nej
Han: Är du säker?

Som sagt, jag förstår om datorsnubbarna tror att alla akademiker är hopplösa - men att tro att jag är så fullständigt inkompetent att jag inte vet när min dator är PÅ!!!!!

Epilog: Efter besök på mitt rum, dubbelkoll av alla sladdar och efter det att jag upptäcker att två kollegor i helt andra rum saknar kontakt med servern (och har väntat i tysthet på resultat), så tar han itu med hårdvaran. Visar sig vara en trasig switch. Problem avklarat.

Är du säker?

Hmm, kanske surrandet kommer från en liten kattunge som fastnat i burken och kanske skärmen har en egen bild den visar när datorn är avstängd bara för att förvilla motståndaren...

Vad vet jag, jag är ju bara humanist.

Medeltidssöndag

Nej, det bidde ingen arkeologi (strikt talat) på söndagen. Valde den lite mer barnanpassade riddar-turneringen i Uppsala istället, som gick av stapeln nedanför slottet. En lagom stor och trevlig tillställning, även om 3-åringen blev lite oroad av stora galopperande hästar (fast hans riddartröja fick vi inte av honom förrän det var dags för nattning). Jag saknade jonglörer och gycklare på plats som kunde gjort det till en bättre upplevelse för barnen. Förutom en häst på hjul där barnen kunde prova lans fanns inte mycket övrigt för dem att se och göra. Turneringen i sig var kul och showig, men 5- resp 3-åringar kan inte sitta still och kolla på sånt i evigheter. Stånden var en eklektisk variation av modern keramik, jongleringsbollar, vikingasmycken och svindyra "medelstidskläder".

Efter inhandling av diverse vapen till barnen, såsom träsvärd och en lite pilbåge med ett par trubbig pilar med koger, så knallade vi vidare till slottet och Botaniska istället. På eftermiddagen gick de ut i skogen bakom huset och övade bågskytte med glad fader som rotade fram sin egen uppsättning båge och pilar ut garderoben.

Ur en mammas synvinkel var det positivt att så många av riddarna var tjejer - för en liten flicka som precis börjar upptäcka riddare och medeltid ger det en bra start på intresset. För fundamentalister som påpekar att kvinnor inte kunde bli riddare, vill jag bara påpeka att det kunde heller inte ofrälse. Och i slutändan handlar det om att hålla uppe intresset för en intressant historisk period, och framförallt dess ridsporter och färdigheter.


Andra bloggar om: arkeologi, medeltid, barn, uppsala, riddare, evenemang

Arkeologidagen 2007

Kjel Knutsson med studenter från Uppsala universitet undersöker stenålderslämningar i trakten runt Torsåker. Visas på arkeologidagen. Bilden kommer från Föreningen Kråknäsjärnets hemsida.

Äntligen dags för årets höjdpunkt! Allmänna arkeologidagen infaller i år på söndagen den 26:e augusti och runtom i landet kan man besöka arkeologiska utgrävningar och intressanta förhistoriska platser och få dem beskrivna och diskuterade av arkeologer och annat löst folk.

UV och länsmuseerna står för de flesta arrangemang, men lokala grävkontor kan också ha fixat något, så håll ögonen på loklapressen.

På RAÄs hemsida kan man läsa mer specifikt vad som står till buds i ens egen region: T ex besöka Sölvesborg och höra om gamla och nya utgrävningar där, samt få sig lite osteologi till livs av Ola Magnell som berättar varför benflisor från kossor och grisar är enormt givande för arkeologer. Dalarnas museum har full fart med både utgrävningar och museisamlingar och annat smått och gott. För de som vill se vad som fanns på Fårö innan Bergman slog sig ned visas utgrävningarna av den medeltida gården.

Man må vara subjektiv, men Gästrikland erbjuder mycket på arkeolgoidagen: T ex kommer Uppsalas egen Kjel Knutsson att guida runt i områdena runt Torsåker, där instituionen i samarbete med mycket entusiastisk och effektiv hembygdsförening inlett ett långsiktigt projekt. I somras har det inventerats och grävts stenålderslokaler på riktigt höga nivåer, som möjligen kan härstamma från tidigt mesolitikum. I framtiden kommer det ges möjlighet även för intresserad allmänhet att mot omkostnader delta i utgrävningar och undersökningar av platserna.

Jag vill även rekommendera de som är i närheten av Gnarp Hälsingland att bege sig till platsen för en kolmila där kolarkojan intill ska grävas ut. Kan låta märkligt, men detta är en fortsättning på ett långvarigt etnoarkeologiskt projekt av Stig Welinder (legendarisk och oersättelig) som tidigare undersökt både milor och fäbodar i Norrland. Resultaten visar hur otroligt givande arkeologisk metod kan vara för historiska lämningar, långt mer än det halvmisslyckade programmet "Utgrävarna" gjorde. Stig tar nämligen arkeologisk metod på allvar - liksom de människor som en gång bott och verkat på platsen.

Gävleborgs länsmuseum ordnar en hel del annat också.

Som sagt, nästan alla landskap kan erbjuda något för den arkeologi-hungrige, från medeltida borgar, till bronsåldersristningar, stenåldersboplatser och experimentella verkstäder. Den stora undersökningen vid Nibble, Enköping kommer anordna flertalet guidade turer. Passa på
Informationen om det mesta finns alltså på RAÄ

Dags att slutgiltigt immunisera barnen mot åsikten att arkeologi är roligt, så att de skaffar högbetalda jobb och tryggar min ålderdom...

Andra bloggar om: arkeolog, arkeologidagen, gästrikland, evenemang, uppsala universitet

Kinesiska kejsartrupper intar London!

Det finns stunder då jag förbannar mitt öde att jag inte bor i London. Som t ex nu, då terracotta-krigare från Kinas Förste kejsare anländer till British Museum inför en stor världsunik utställning som öppnar 13:e september.

Man kan se litet bildspel på anländande krigare på Guardians hemsida.

Undrar om barnen klarar sig utan julklappar i år, så mamma får en London-resa...?

Andra bloggar om: arkeologi, kina, museum, London

Ända sen stenåldern...

En sak som fortsatt irritera mig med artikeln om mäns och kvinnors färgpreferenser, är slutklämmen. Man anser att resultaten visa (på inga vis övertygande i min mening) att kvinnor har en viss preferens för rödtoner jämfört med män. Så hur förklarar man detta? Med biologernas vanliga knäreflex - måste vara nåt med jagande/samlande. Att våra miljoner år som hominider som levde av jakt, insamling och sno kadaver från andra rovdjur fortfarande kan spår i vår biologi och neurologi är jag helt överens om.

Det frustrerande är att mycket få biologer har ens den mest grundläggande kunskapen om modern forskning och resultat inom paleoantropologin och arkeologin - för att inte tala om antropologin. Är det så att bara honor samlade grödor och bär under denna period? Det vet vi inte, men det är högst osäkert att människoaporna kunde ha överlevt med en sådan extrem könssegregering. Så när biologerna använder ett sådant resonemang för tolkning av resultaten - och man ska aldrig förväxla resultat med tolkningen, det är två skilda saker - så framstår det lätt som om tolkningen styrkts. Men det gäller bara om den "fakta" de lyft fram stämmer till att börja med.

Naturvetare kritiserar ofta och gärna arkeologer för att begagna sig av deras forskning utan att vara tillräckligt insatta i problematiken. Jag skulle gärna vända den släggan mot dom själva - få om någon har bättre koll på paleolitikum än vad de fått till livs i nån populärvetenskaplig bok från 1987 eller en artikel i National Geographic.

Men så är ju inte arkeologi "Vetenskap" och inte berättigat den respekt De förtjänar...


Andra bloggar om: arkeologi, genus, forskning, vetenskap