måndag 14 april 2008

Vetenskapliga bilder: rättigheter, svårigheter o dumheter

I fredags satt jag och kollegan Daniel och fikade med den nyblivna arkeologdoktorn Julia Mattes. Julia var egentligen antagen på ett tyskt universitet och lade fram sin avhandling där nyligen rörande kategorierna kulthus och dödshus inom Skandinavisk stenåldersforskning. Den är inte tryckt än, Tyskland har ett akademiskt system som får Uppsala att även i sina mest extremt konservativa stunder framstå som progressivt på gränsen till radikalt. Byråkratin råder över allt med en frenesi som skulle göra Kafka tårögd, inga resultat får publiceras innan avhandlingen vilket innebär att alla desperat måste hemlighålla sin forskning fram till disputationen och ingen garanterar att avhandlingen blir tryckt. Det senare är inte så ovanligt tyvärr, trots att doktorandtiden är den mest fokuserade forskningstiden i många akademikers liv insisterar många universitet på att behandla resultaten av alla dessa års dyrköpta forskning (bokstavligt talat) som en stencilhandling.

Nu ska Julia trycka sin avhandling i vår serie AUN i Uppsala, eftersom hon haft en professor här som biträdande handledare. Problemet som nu senast tornat upp sig vid horisonten är illustrationerna i avhandlingen. Enligt internationella lagar som genomlevs extra hårt i tyskland får man inte ta en bild från en annan publikation och inkludera den i sin egen utan att betala för sig. Vilket låter helt okej på ytan. Problemet är att en lag och förordning som instiftats till skydd för konstnärer och fotografer för att ge dem rätt till inkomster på sina verk, kommit att gälla även vetenskaplig publicering som sker helt utan monetär vinst. För forskare har det funnit en enda giltig valuta: referensen. Om man lånar en bild, en illustration eller ett fotografi refererar man till källan. På så sätt betalas upphovspersonen med att bli omnämnd och ursprungsverket får uppmärksamhet. I dagens verklighet där man listas och rankas inte bara efter antal publikationer, utan också efter hur ofta man refereras till är detta värt sin vikt i anrikat plutonium.

Men än viktigare är att mycket information ofta finns i dessa bilder som inte kan ersättas med text. Om liknande bronssmycken förekommer i Ungern, Ukraina och på Öland kan detta inte upptäckas eller bevisas med hjälp av beskrivningar. En utgrävningsplan över en bosättning har inget egenvärde annat än i jämförelse med andra platser. En sjuklig deformering av ett överarmsben kan inte uteslutande förklaras i ord - den måste ses! Den absoluta merparten av all forskning inom samhällsvetenskaperna, lingvistik, teologi och humaniora betalas inte av företag - den betalas av skattemedel och stiftelser. Även i de fall en bok ges ut på förlag har sagda förlag nästan aldrig betalat för den arbetstid som ligger bakom 90% av skapandet. Bara för sättning, tryckning och distribution. De som bedriver forskning inom dessa områden tjänar inga pengar på det, tvärtom är de glada om de kan skrapa ihop timanställningar och stipendier utan sociala avgifter bekostade för att täcka sina levnadskostnader. Resultaten av forskning ska till syvende och sist vara allmänheten till godo, skapa förståelse och insikt och bättre förmåga att möta nutida och framtida utmaningar.

Inom naturvetenskap finns större möjlighet att tjäna pengar, men de flesta blir nog förvånade om de inser hur lite, liten andel av även den forskningen som bekostas av privata företag och genererar vinster åt dem. Resten är som sagt från stiftelser och skattemedel. Så när jurister förblindade av lagens bokstav tappar bort dess mening, när förlag ser en chans att klämma ut några usliga tusenlappar extra från forskare som får ta de medlen från sina egen patetiska lön, för att trycka något som borde vara allmängods i skrifter som aldrig kommer generera någon inkomst att tala om för förlaget och aldrig i en blå måne för forskaren själv - då börjar jag fundera på att bygga barrikader och starta Forskarpiratpartiet.

Vi har drabbats av någon sorts mental hegemoni påfört delvis av marknadsmässiga intressen, delvis av vad jag skulle vilja kalla språkfascisterna inom humaniora. De som anser att det är skamlös popularisering att trycka bilder i en vetenskaplig text och att endast ord är fint nog att förmedla kunskap. För ett antal år sedan sänkte universiteten tryckersättningen för avhandlingar baserat på max antal tryckta sidor - tryckta, inte antal textsidor. Vilket inte påverkade de som skriver helt textbaserade avhandlingar, men starkt diskriminerade de som ansåg att argumenten behövde åtföljas av bilder, illustrationer och fotografier.

Till vänster whirlpool galaxy av William Parsons 1845, till höger van Goghs "Starry Night" från 1889.


Det finns två stora fel med den här inställningen - dels att forskning som syftar till kunskapstillväxt ska behandlas likvärdigt med populär publicering som syftar till att generera finansiella vinster åt företag. Dels att forskning egentligen klarar sig utan illustrationer, att det bara är kristyr för att försköna och popularisera. Inget kunde vara mer fel. I en ny bok Cosmic Imagery, visar författaren John Barrow hur vetenskapliga illustrationer varit intimt förknippade med spridandet av vetenskapens insikter under alla århundraden. Från da Vincis berömda teckning av kroppens proportioner, till Leeuwenhoeks avbildningar av mikroskopiska varelser, till de datorgenererade bilder av fraktaler. En bildvisning av några av dessa illustrationer kan man se på Guardians hemsida just nu, 5 minuter jag varmt rekommenderar att ni tar er tid till, samt en tillhörande artikel. Hans (och mitt) favoritexempel är den berömda spiralgalax avbildad av William Parsons 1845, som han studerat från sitt jättelika teleskop. Den kom att spridas med enorm fart över världen, till både forskare och allmänheten. Den är förevigad i en av världens mest kända konstverk: Starry Night av Vincent van Gogh.

Jag undrar vad som hade hänt om en advokat dykt upp hos den utfattige Vincent och krävt betalning för att han använt det upphovsrättsskyddade verket av Parsons.

Eller om Leeuwenhoek vägrat tillåta reproduktioner av hans avbildningar av små vattendjur och växternas uppbyggnad.

Numera kan man bli stämd för att man tar ett eget fotografi av en känd staty ur en upphovsrättsskyddad vinkel!!! Det är läge för akademiker och forskare att gå samman på internationell skala och kräva rätten till Open Source för allt som publiceras i vetenskapliga skrifter och med vetenskapligt syfte. Ska vi verkligen offra kunskapstillväxten på merkantilismens altare i denna tid då forskningen för första gången blivit global och demokratisk i sann mening?



Andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

kai sa...

Hmm, min erfarenhet har varit att när jag bett om lov, så har de flesta bildupphovsrättsägare inte haft några invändningar mot och inte heller krävt något betalt för publiceringen. (Och de som inte glatt sagt ”Ja” har bara ignorerat min förfrågan, så då har jag tryckt bilden i alla fall (med källas noggranna angivande) och än har jag inte blivit stämd.) (Hur lång är preskriptionstiden, förresten?)

Men jag inser samtidigt som jag skriver detta att det nog är så att de ursprungliga skaparna i många fall har skrivit över rättigheterna till sitt material till tidskriftsförlag och motsv som svartsjukt bevakar rättigheterna, eftersom de ju ska försörja sig på att sälja dem.

Hmm, jag förmodar att det går att teoretisera kring detta i och med att vi befinner oss i en ekonomi där data i form av bilder, musik, video blir allt viktigare som handelsvara, så det blir också allt intressantare att upprätthålla allt mer omfattande upphovsrättslagar. (Jag skrev först ”striktare”, men det är ju precis tvärtom: man vill ha en allt vidare tillämpning av lagarna och under en allt längre period.) Men, det går ju att göra uppror: publicera i publika arkiv som PLoS, lägg upp bilder och ljud på Wikimedia osv; upphovsrätten har man ju kvar, men ingen kan tvinga en att ta betalt för sitt material.

Jo, och så en helt ovidkommande sak jag alltid retar mig på: van Goghs tavla heter „De sterrennacht”; om titeln ska översättas i en i övrigt svenskspråkig text blir det ”Stjärnenatt” och inte en lättjefullt inkopierad engelsk titel. :-p

tingotankar sa...

Hej,
Precis det du nämner med förlagen är problemet. I Sverige är det fortfarande så att författaren har upphovsrätten i de flesta vetenskapliga verk. Det betyder att man relativt enkelt kan få rättigheten att kopiera en bild från en forskare, eftersom denne bara ser positiva aspekter av det.

I Tyskland ägs nästan allt material numera av förlag som ger ut dem, samma sak gäller i USA och allt mer i Storbritannien - där måste man skriva under kontrakt där man ger upp rättet TILL SIN EGEN VETENSKAPLIGA ILLUSTRATION! Man måste betala förlaget för att få trycka en figur man själv skapat, i en annan publikation. En figur som i sig är ett vetenskapligt material. Som att tvingas be om lov, eller betala, för att trycka en ekvation man räknat ut...Eller en tanke! Om jag får citera meningar ur en text, varför får jag då inte citera en bild?

Det är absurdt och förödande att vetenskapliga illustrationer juridiskt samlas under samma kategori som konstverk.

Tack för originaltiteln - i min hast hann jag inte leta fram den. Hittade denna bild på just Wikipedia under namnet Starry Night. Tack Wiki - du ska få alla mina egenhändigt skapade illustrationer från min forskning.