Fru Doktorinnan reflekterar

Så är han då doktor.
One down, one to go.
Vi skämtade lite om att detta var genrepet innan den verkliga premiären, men det fanns stunder under helgen då jag i mitt ostilla sinne tänkte att "en får f-n i mig räcka!" Ska man behöva gå igenom detta en gång till!!? Fast å andra sidan har vissa saker utkristalliserat sig för mig om hur jag vill att min fest ska organiseras.

1. Ingen egen bar. Ger visserligen trevlig stämning med prisvärd dricka, men att slippa släpa 40 lådor vin och öl till festen, för att sedan släpa 40 lådor vin och öl (2/3 tomma visserligen) från festen, är ett bök jag kan klara mig utan. För att inte tala om att behöva åka med alla tomma flaskor till grovsopen och alla fulla flaskor tillbaka till Bolaget. Just nu står 15 backar fulla med alkohol på mitt arbetsrum...ska nog smita innan städarna kommer och kräver en förklaring.
2. Fixa bordsplacering tidigt, eller fullständigt strunta i den.
3. Sånghäfte. Se punkt 2.

Opponent Lars Forsberg, handledare Kjel Knutsson och respondent Fredrik Hallgren i Geijersalen precis innan det hela sätter igång.

Men det var en lyckad lördag på det hela taget. Opponent var Lars Forsberg, numera aktiv i Bergen, vars lugna, eftertänksamma norrländska stämma omedelbart drog ned min puls från 260 till ett lite mer normalt 130. Det blev en hel del diskussion och inte bara bokreferat vilket gjorde det hela mer givande för auditoriet. Mycket av diskussionen rörde kultur-begreppet inom arkeologi, och såsom det används av arkeologer (vilket har mycket lite gemensamt med hur kultur-journalister uppfattar termen). Mer om Fredriks avhandling någon annan dag.

Betygsnämnden har formellt godkänt avhandlingen. Kjel gratulerar, till höger syns glad Agneta Åkerlund och ännu gladare Charlotte Damm.

I betygsnämnden satt Charlotte Damm (Tromsö), Agneta Åkerlund (Länsstyrelsen Södermanland), och Ole Stilborg (Keramik-labbet). Efter några avslutande frågor från dom rusade vi iväg till institutionen för småtugg och förfriskningar medan opponent och betygsnämnd förskansade sig på ett rum för att diskutera om avhandlingen skulle godkännas. Jag var aldrig nervös över utslaget, däremot hade jag fortfarande tunnelseende eftersom jag i mitt huvud gick igenom allt som fortfarande måste fixas och organiseras inför kvällen.

Efter att ha städat upp i matrummet for vi hem där Fredrik kollapsade på sängen i 10 minuter innan det var dags att fixa bordsplacering till festen och kasta i sig lite mat på stående fot, samt byta om. Farmor och farfar bytte av mormor och morfar som barnvakter. Fredrik och jag susade iväg med resten av sakerna till festlokalen, jag började göra bålen och Fredrik rusade iväg för att kopiera sånghäften. Medan salen fylldes av festglada människor lade vi frenetiskt ut namnlappar på borden.

Festen hölls i Matikum (akademi-humor...) i Humanistiskt centrum, med utsikt mot Gamla Kyrkogården ("Memento mori").

Efter att tröstat dottern som blivit jättetrött, och låtit barnen rata det mesta av buffématen och mikrat lite fiskbullar åt dem, kunde jag äntligen öppna flaskan med vin och ta mitt första glas alkohol under dagen. Fast först ett besök på toaletten för Vidde. Och sen för Lo. Och sen ett tal. Men SEN...mat och dryck och t.o.m. lite konversation med de som satt i närheten.

Det blev nog lyckat iallafall. Maten var god, våra vänner så glada och trevliga, stämningen avslappnad. Framemot 1-tiden drog de kvarvarande iväg i samlad trupp till institutionen med det som var kvar av ölen och jordnötterna och fortsatte samkvämet. Utanför fönstret blev sommarhimlen allt ljusare. Vid kl 4 lyckades vi äntligen få iväg de sista, däribland Lars Forsberg och Charlotte Damm som därmed visat den yngre generationen vilka som kan bära fanan högst. Omgivna av fågelsång och fallande almfrön gick vi genom Engelska Parken till Akademihotellet för att sova ut några få timmar innan det var dags att börja röja upp.

Festens äldsta deltagare var Birgitta Hulthén, 90 år i år. Grundare av Keramiska Forskningslaboratoriet i Lund. Fortfarande skrämmande aktiv. Sågs lämna festen runt kl 23. Bakom henne syns Roger Edenmo, som jag ofta trakasserar eftersom jag vill se hans avhandling om stridsyxor tryckt så snart som möjligt, samt Gunlög Graner som hjälpt både mig och Fredrik med otaliga keramikstudier och rekonstruktioner.

Andra bloggar om: arkeologi, stenålder, Uppsala, Uppsala universitet, forskning, vetenskap, avhandling, Fredrik Hallgren