Midsommar - några reflektioner

Vårt midsmommarfirande blev avslappnat detta år. Vi stannade hemma och reste masten på båten istället för att resa den blomsterprydda fallossymbolen käckt förklädd till kristen symbol. Kontrasten mellan midsommarfirandet och midvinterfirandet, dvs julen, är ganska intressant. Båda är vagt överlappade av kristen liturgi för att anses rumsrena, har kombinerats under de senaste 100-200 åren av olika seder från andra länder, såsom Tyskland, Holland, England, USA, injicerats med anabola steroider från marknadskrafterna ("ni har väl köpt 7 sorters sill?") och är till syvende och sist mest en ursäkt att träffas, äta massor av mat och dricka allt för mycket alkohol. Nu som då.

Den stora skillnaden mellan dem, i Sverige i modern tid, är kanske det att där julen till 98% är en familjehögtid, vilket innebär mörka tider för de som icke hava en familj att fira med, så är midsommar fritt fram att fira inte bara med vänner och bekanta, utan även med helt obekanta människor man råkar dela camping med. Vilket innebär färre självmord, men desto mer misshandel och våldtäkter. Skillnaden på årstid innebär även färre ihjälfrusna fyllon i snöhögar, men desto mer knäckta skallar hos fyllon som fått för sig att köra båt. Lasternas summa är, om inte konstant, så iallafall snarlik.

I Storbritannien har midsommarfirandet inte riktigt haft samma konstanta närvaro bland allmänhetens helgdagar. Men sedan 60-talet har den ökande vurmen för naturmystik lett till att Stonehenge blivit en samlingsplats för "solstice-celebration". Intresset har exploderat de senaste åren, med stadigt ökande antal firare, av mer eller mindre övertygad druidisk trostillhörighet. Detta år, trots täta moln och regn, samlades inte färre än 30.000 entusiaster för att hälsa in gryningen vid monumentet. Man kan beskåda detta ögonblick på en liten filmsekvens på BBC hemsida. Ögonblicket fick nog markeras med moderna klockor, för det enda ljus som syntes mot den jämngrå himlen var blixtarna frå kameror.

Om man bortser från att jag tycker att det är rent strunt att hävda någon sorts specifikt koppling mellan nutidens egenhändigt hopknåpade natur-religion, och den som stenålderns människor levde enligt (och beteckningen druid fanns säkerligen inte på denna tid), så tycker jag helhjärtat om själva händelsen. Att ett gäng människor, med inte mycket gemensamt i övrigt, väljer att stå i det usla sommarvädret och fira - whatever - tillsammans.

Party on!

Semestertips: Salisbury Museum har under sommaren en tillfällig utställning av memorabilia från Stonehenge insamlat av arkeologen Julian Richards. Det gäller allt från victorianska guideböcker till den enda överlevande kartong-hippien Bruce Bogle från den famösa invasionen 1966... Om ni dessutom råkar befinna er i närheten den 12:e juli, på National Archaeology Day, kan ni hjälpa Richards med att bygga en kopia av en "trilit" vid museet.


Andra bloggar om: midsommar, religion, stonehenge, jul, museum, storbritannien, arkeologi