Stalahackan från Orust. Mer information på Göteborgs Museums databas. (Klicka på bilden)
Nu har Bengt Nordqvist efter nogsamma studier hittat en mer kurvig figur, möjligen en människoavbildning, bland de övriga mönstren. Kan mycket väl vara en riktig tolkning, fast jag skulle personligen vilja vara säker på att den absolut inte kan ha tillkommit av en klåfingrig upphittare (var i privat ägo på 1800-talet), eftersom stilen är så olik det fåtal antropomorfa varelser vi annars ser från denna tid. Men som sagt, tills vidare måste den accepteras som helt genuin.
Den huvudlösa shamanen? Könsbestämd enligt okänd metod till man...
Denna upptäckt är kul nog, men Bengt kan inte riktigt hålla sin entusiasm i schack. Figuren är utan huvud och detta tolkas som ett bevis för att det rör sig om "en shaman på väg att gå in i andevärlden". Det är alltid lätt att göra sig lustig över den som försöker sätta lite mer kött och blod på de magra ben vi har från äldre stenåldern, och på det hela taget har jag inget emot att man inte alltid stannar vid att diskutera ekonomiska strategier när det gäller mesolitiker. De hade nog diverse roligheter för sig. Men lite vrider man sig i plågor när man hör intervjun i Västnytt som ligger ute på nätet. Denna minst sagt lösa hypotes framförs som vore det en självklar och bevislig tolkning. Det finns ungefär 500 olika hypoteser man skulle kunna fabulera fram, shaman-idén är varken mer eller mindre trolig än någon annan och bygger helt och hållet på ett hopplock ur diverse mer eller mindre motstridiga antropologiska källor från helt olika världsdelar. Som sagt, kan vara rätt, kan var helt fel. Vi kan helt enkelt inte veta.
Mest trött blir jag över ordvalet Bengt väljer. Jag vet att det inte finns tid och plats för nyanserade diskussioner i ett kort inslag i lokal-TV, men något säger mig att Nordqvist inte skulle vara särskilt mycket mer nyanserad om han fick mer tid på sig. Han talar genomgående om shamanen som "han". Det är tydligt att han ser personen ifråga som en man. Vad detta baseras på är svårt att veta. Det finns många exempel på kvinnliga shamaner och dylikt inom antropologin. Av bilden själv att döma finns inget som talar för att det rör sig om en man. Rent illustrativt ser den mest ut som en kvinna, men man ska komma ihåg att andra tiders avbildningstraditioner inte behöver ha mycket gemensamt med våra. Det kan mycket väl vara en man. Det kan lika gärna vara en kvinna. Får lust att banka Bengt ett par gånger över skulten med hackan, och jag hatar personligen att bli indragen i denna sortens värdelösa genus-diskussioner (värdelösa eftersom de inte kan lösas). Att det finns en klar fallosaspekt på själva hackans utformning är nog lite självklarare - men säger inget om vem som använt den till vad (nej, nej, nej, sluta spekulera!!! ;-)
Inslaget måste ses, tro mig.
Huvudlöst på mer än ett sätt.
Andra bloggar om: arkeologi, stenålder, mesolitikum, stalahackan, korsformig hacka, media, genus, gender, shaman
6 kommentarer:
Det påminner på ett lustigt vis om vad Eddie Izzard säger om arkeologer i Glorious:
And they always find in archaeology, a series of small walls.
Every time, a series of small walls. Everywhere you go.
"We found a series
of small walls, we're very excited.
"We think this proves
that they had walls in olden days.
"They were very small.
A series of small-walled people."
And then someone,
very learned with glasses, says,
"The King and Queen entertained here.
" courtiers
and soldiers in this room.
"And elephants
dancing hopscotch over there.
"Mad fiddler in this room, playing the banjo.
Viaducts and aqueducts..."
And you watch going,
"You're making this up, mate."
You just point at a series
of small walls and say,
"Tutankhamen played banjo in there."
Lustigt nog läste jag idag exakt samma citat (fast lite längre) i Elisabeth Rudebecks artikel om kontroversen kring RAÄs nya skyltar vid Ale Stenar.
Skrattade gott åt passagen ovan - helt underbar.
sent kanske - men bättre än aldrig.
Skulle detta inlägg vara ett seriöst inlägg kring stalahackan? Ja det är en fråga som jag ställer mig.
Jag får väl tacka så hemskt mycket för att människofiguren blev godkänd av högsta vederbörande- tackar för det!
Jag tänker inte vara lika raljerande som Åsa har uttryckt sig. Jag hade tyckt det hade varit intressant med en diskussion kring manligt/kvinnlig – när det gäller Stalahackan (det finns flera temat som – varför man? – gubben har ju ingen snorre!).
Hur som helst hackan är enligt min mening ett av de mest intressanta föremålen från Sveriges jägarstenålder. Men för att göra Åsa mer upprörd så tycker jag – läs lite– förslagsvis:
Intresse kring penisformen och genusaspekt – det har redan tagits upp i en artikel:
Nordqvist B. 2003 To Touch the mind. I Mesolithic on the move, editor Lars Larsson m.fl. Oxbow books 2003
Aspekten kring människoristningar och shamaner kan man läsa om i:
Strassburg j: 2000 Shamanic shadows
Hej Bengt,
För det första: nej detta är inte ett "seriöst inlägg om stala-hackan". Det här är en blogg, med dagliga funderingar och diskussioner. Inte en vetenskaplig tidskrift. Jag vet att en del har svårt att förstå den distinktionen tyvärr.
Jag tycker också att jag på åtskilliga ställen i mitt inlägg poängterar att jag inte själv kan eller vill tolka hackan och avbildningen, samt att det är mycket möjligt att din tolkning är helt korrekt. Problemet som jag ser det med den här sortens mycket detaljerade religiösa uttolkningar av så gammal konst, är att man kan säga nästan vad som helst och inget i det arkeologiska materialet eller kommande fynd kan hoppas testa eller bevisa de idéerna. Men naturligtvis har man all rätt i världen att tolka - vad som oroade mig i inslaget var hur din tolkning framställdes närmast som ett ovedersägligt faktum.
Som sagt, det är ett inslag i lokal-TV och jag gissar att du inte hann gå in lite mer på varför du tror att det rör sig om en man t ex. Därför tycker jag att det är dubbelt synd att du inte tog detta tillfälle i akt att klargöra din ståndpunkt bättre i kommentaren, som tyvärr framstår som ganska oredig och otrevlig. Försöker jag någonsin påskina att stala-hackan inte är intressant t ex...!?
Jag har inte läst din artikel i Meso2000-publikationen, det erkänner jag (jag deltog, men tror inte jag hörde ditt föredrag heller - för många parallella sessioner). Jag har däremot läst Strassburgs avhandling. Han representerar en inriktning inom arkeologi som jag har oerhört svårt för, där 1800-tals-antropologi används som ett alibi att gå oerhört långt i kosmologiska och religiösa uttolkningar (Frazers "The Golden Bough" är inte acceptabel vetenskapsteori i min och de flesta antropologers mening). Jag tycker inte alls hans läsning av Donna Haraway, eller det sätt han använde hennes cyborg-begrepp, var korrekt eller gjorde hennes teorier rättvisa. Men det är min åsikt, och det är många som inte håller med mig (fast opponenten höll med mig om Haraway vill jag minnas).
Stalahackan är en del av en spännande mesolitisk värld. Att tränga in i dess symboler & föreställningsvärld kommer alltid att bli en tolkningsfråga. Men det jag ville se var att Stalahackan – är ett uttryck – av flera - som finns bevarade från dess samtid. Andra spännande lämningar är exempelvis hällmålningen från Tumlehed & dess bildvärld. Dessa olika symbolyttryck tillsammans med människornas beteendemönster skapar en möjlighet att tränga in i deras föreställningsvärld. Dvs en gemensam föreställningsvärld som tar sig olika uttryck beroende var symbolen blir uttryck alternativt hur man behandlar olika djurarter från deras omgivning.
Ja förhistoria är så mycket mer än ekonomi och bosättningsmönster. Vi får aldrig glömma att de då levande människorna hade en lika levande mental föreställningsvärld som vi har idag. Hisnande känslla verkligen att möta deras bildkonst, särskilt som det händer allt för sällan.
Skicka en kommentar