Månadens ros - Österlens museum

I gårdagens Studio Ett i P1 sändes ett reportage om Ales stenar, denna återkommande huvudvärk för arkeologer. Under några bedrövliga minuter undrade jag om mitt favoritprogram på radion hade gått ned sig i populistträsket, eftersom reportaget av Lotta Malmstedt inleddes med en flåsig Bob Lind som förevisade sina "Heimdals stenar" (dvs Höga stenar), inklusive "penisen med de två testiklarna"...fast den ena låg ju en bra bit bort. Det är ett testamente till Linds totala brist på självkritik att han å ena sidan kan hävda att samtliga stenar i hagen står i exakt position efter ett solmönster, oändrat sedan tillblivelsen, å andra sidan hävda att hans ena sten-testikel råkat förflyttas. Makalöst sammanträffande det där, att allt som passar in i teorin måste vara korrekt placerat, och allt som inte passar in måste ha flyttats.

Som sagt, efter den inledningen, inklusive den lilla grodan ur reporterns mun att Riksantikvarieämbetet tidigare försökt stoppa Lind när han predikade för sin solkalender-tolkning av Ale stenar (RAÄ har aldrig gjort några försök att stoppa honom, däremot har Bob med stor envishet stört guiderna från RAÄ för att hindra dem att ge forskningens bild av det hela), anade jag det värsta. Men mina farhågor kom på skam, för Studio Ett-reportern gjorde det som så få tidningsjournalister och t.o.m. vetenskapsjournalister idag tar sig tid till - hon sökte upp den andra sidan av debatten och gav dem likvärdigt utrymme.

TVÅ VACKRA ÖSTERLENSROSOR går idag till Ulrika Wallebom och Lena Alebo vid Österlens museum som utan åthärvor, men med emfas, stod upp för arkeologin som seriös vetenskap och idén att även om alla får tänka vad de vill, så finns det vissa tankar som dessutom är underbyggda av gedigen bevisföring. Bob Linds tankar är det inte. Lena Alebo påpekade dessutom det påtagliga problemet med de skyltar som Riksantikvarieämbetet satte upp vid platsen förra året, där Bob ges en egen skylt och omnämns med namn. Som hon påpekar, det finns åtskilliga amatörforskare med egna tolkningar av Ales stenar, varför har Lind fått ett sådant företräde? Det bör väl inte vara så att den som för mest oväsen och agerar mest aggressivt får tolkningsföreträde över andra? Vilken sorts samhälle får vi då?

Utanför prispallen hamnar däremot länsstyrelsen, som återigen tar den mesiga vägen att prata vagt om allas rätt till att tolka förhistorien och avsvär sig allt ansvar att förmedla seriös information. Det viktigaste är tydligen att "undvika konflikt" och låta människor bilda sin egen uppfattning. Jag kan instämma i att man inte ska provocera fram onödiga konflikter, och gärna engagera i dialog med allmänheten, men att vägra ta itu med de konfliker som ändå ovillkorligen uppstår är att abdikera från sitt eget ansvar. Naturligtvis får folk bilda sig sina egna uppfattningar, men isåfall måste man se till att informationen ges på ett bra sätt om vad som ligger bakom tolkningarna – och vad kritiken mot dem kan vara. Arkeologers tolkningar har faktiskt också rätt att representeras på ett korrekt sätt, inte sopas undan som vagt tyckande.

Vad tänker länsstyrelsen göra när en bunt ny-nazister börjar tåga runt fornlämningar och tala om den rena ariska rasen i Sverige? Undvika konflikt? Ge alla samma rätt att tolka? Bara vara glada att folk blivit engagerade i kulturarvet?

Nej, månadens rosbukett till kollegorna med ryggrad på Österlens museum. De som faktiskt befinner sig i stormens öga, och inte på ett tryggt kontor långt borta i huvudstaden, där man sällan eller aldrig behöver umgås med de fritänkare man uppenbarligen har så höga tankar om.

För en utmärkt bakgrund och diskussion kring debatten om skyltarna vid Ales stenar, kan jag varmt rekommendera Elisabeth Rudebecks artikel som finns tillgängligt digitalt på VoFs hemsida.

Sommartips: besök Österlens egen rosfest 3-9 juli.

Andra bloggar om: ales stenar, ale stenar, arkeologi, museum, riksantikvarieämbetet, studio ett, österlens museum, bob lind, kulturarv